# ID: svediakorp-gov421429
# author: Rack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Toppmötet i Laeken föll bättre ut än motsvarande möte i Nice för ett år sedan.
Därför vill vi tacka den belgiska ordförandegruppen.
Resultatet hänger dock samman med att det rådde en annan beslutssituation i Laeken.
Förra veckoslutet fanns det ännu inga beslut i den centrala frågan om " Unionens framtid ".
Helt korrekt ställde man bara frågor.
Emellertid visar även en flyktig analys av frågorna att vissa av dem inte alls är några frågor, som exempelvis det retoriska frågetecknet om rådets sammanträden med tanke på ökad öppenhet inte borde vara offentliga åtminstone i fråga om lagstiftningen.
Givetvis är det så att de lagstadgade rådssammanträdena måste öppnas upp, men varför blev inte denna självklarhet rådande redan i Maastricht eller Amsterdam eller åtminstone i Nice?
Lika fundersam blir jag i fråga om en annan punkt i Laekenförklaringen.
Man måste fundera över om konventionen om de grundläggande rättigheterna skall tas med i grundfördraget och om Europeiska gemenskapen skall ansluta sig till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Betyder det att resultaten från förra konventet verkligen inte är något annat än ett alternativ?
Jag hoppas inte det.
Ännu mer kritiskt ser jag på frågor i Laekenförklaringen, vilka aldrig ställdes där.
För mig som invald ledamot från ett medelstort land uppstår även frågan hur konventet skall kunna garantera att vi i framtiden inte får en hegemoni bestående av de stora medlemsstaterna.
De senaste veckorna har det tyvärr funnits ett mycket konkret skäl att ställa frågan, och ingen skall tro att lusten att leda kommer att avta i ett framtida Europa bestående av i första vändan 19 små och medelstora stater och en liten grupp stora och mycket stora stater.
En sista punkt i Laekenförklaringen måste kritiseras häftigt redan här och nu.
Det föga imponerande, för att inte säga livlösa sätt som rådets generalsekretariat senast handskades med stadgan om de grundläggande rättigheterna skruvar ner förväntningarna på konventets arbete med författningen.
Jag kan bara hoppas att rådsbyråkratin skall komma på bättre tankar och ge oss den goda service vi vill ha!
(Applåder)
