# ID: svediakorp-gov421408
# author: Michel, Louis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,130
# sentences: 86
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar i parlamentet!
Jag skulle i det här skedet vilja svara på ett antal funderingar som har uttryckts.
Jag borde tyvärr också be er att ursäkta mig, men jag trodde inte att diskussionen skulle svämma över på detta sätt, och jag har en annan förpliktelse, nämligen när det gäller debatten om Europas framtid.
Jag delar uppenbarligen inte alls de åsikter som Krarup uttryckt om den högtravande retoriken i Laeken.
Jag anser tvärtom att metoden med ett konvent gör spelet fullständigt.
Jag anser att en av faktorerna, en av de farhågor som vi kunde ha när det gäller denna Laekenförklaring, är att den skall stänga in konventets ledamöter i en rad slutna frågor, eller i alla fall att den inte skall göra det möjligt att angripa alla de avgörande frågorna för Europas framtid.
Jag hörde samma talare tala om en brist på demokrati.
Jag skulle alltså vilja svara honom, samtidigt som jag svarar Swoboda, som ställer upp ett särskiljande av representativa kvaliteter eller demokratiska kvaliteter mellan rådet och Europaparlamentet.
Europaparlamentet, herr Swoboda, är nämligen en representativ demokratisk institution, naturligtvis, och jag respekterar den till fullo.
Men därifrån till att minimera rådets representativa karaktär, anser jag att det finns en gräns som ni inte får överträda.
(Protester från Swoboda)
Detta var vad jag trodde mig ha förstått, och eftersom jag alltså har missförstått, kommer jag i alla fall att säga er att jag anser att man i varje land kan fråga ut de ministrar eller den premiärminister som sitter i råden.
Det finns nationella parlamentsledamöter som kan göra det.
Jag kan säga er att jag hunsas i mitt land, eftersom jag nästan varje vecka, åtminstone när jag är där, får frågan om vad jag gör inom de europeiska instanserna.
Jag anser inte att det är en god debatt att upprätta en hierarki i institutionernas representativitet.
Varje institution har sina uppgifter.
Vad som är viktigt, och det medger jag gärna för er, det är att det finns en jämvikt mellan institutionerna, att en institution inte fullständigt dominerar en annan.
Jag känner mig mycket tillfreds när jag säger er att den erfarenhet som jag till exempel nu har av Europaparlamentet har övertygat mig om att parlamentet troligen borde få större befogenheter i framtiden, och att det troligen borde spela en särskild roll i framtiden som är viktigare än dess nuvarande roll.
Och särskilt - jag lämnar för en sekund den diskussion som vi för här - när det gäller vad som uppstår om den internationella koalitionen fortsätter att vara vad den är.
Om den fortsätter att spela en roll, om man fortsätter att låtsas att den är nödvändig, och jag tror att den är nödvändig för att bekämpa terrorismen, måste Europaparlamentet se till att mycket noga övervaka vilka beslut de Europeiska råden, men också Europeiska unionens medlemsstater fattar, eftersom jag redan har haft tillfälle att säga, vilket jag inte upphör att upprepa, att det finns flera faror när det gäller denna fråga.
Först och främst faran att den demokratiska kvaliteten och livskvaliteten i våra länder skall ta in på fel väg.
Den andra faran, som jag verkligen upplever starkt, är att kampen vad beträffar ett visst antal politiska regimer, och detta gäller inte de europeiska staterna, men vi berörs genom våra förbindelser med dessa länder, för ett visst antal länder med stränga regimer finns det alltså en lockelse att blanda ihop kampen mot terrorismen med kampen mot landets demokratiska motståndare, mot landets opposition.
Jag tror att man verkligen måste vara uppmärksam på detta.
För det tredje talade Lannoye nyss om Europeiska unionens förbindelser med USA.
Också här borde vi vara vaksamma.
När det gäller dessa förbindelser anser jag faktiskt att det inte vore bra om vi automatiskt, utan debatt, utan diskussion, ibland till och med utan rådfrågning, gav oss in i en blind solidaritet med USA.
Jag anser att Europeiska unionen har en rättighet och en plikt att uttrycka sina skillnader i förhållande till USA.
Jag respekterar fullständigt USA, och jag anser att vi obestridligen är USA: s främsta partner, men jag tror att det i den koalition som inrättades efter den 11 september var bra att Europeiska unionen fanns där för att ge uttryck för en litet annorlunda uppfattning, för att ge uttryck för ett visst antal garantier och försäkringar, och också för att spela den roll som Europeiska unionen har spelat inom arabländerna, inom den muslimska världen.
Jag tror alltså inte att Europeiska unionen någonsin kommer att bli ett slags kopia av USA.
Jag måste säga er att jag inte alls önskar detta.
Jag respekterar förstås den amerikanska modellen.
I många hänseenden är den oerhört positiv, men jag tror inte att den går att överföra.
Det är inte önskvärt att överföra den.
Och jag anser att Europeiska unionen måste förbli sig själv.
I flera frågor har konventet åter tagits upp.
Jag står uppenbarligen över när det gäller de beklaganden som gjorts angående sammansättningen av detta konvents ledande trio.
Jag anser att de tre personer som har valts ut alla tre är mycket engagerade på det europeiska planet, och att de även har en mycket modern, framåtblickande och voluntaristisk syn på Europeiska unionen.
Något som kanske inte saknar intresse är att de har en mycket stor tilltro och också ett nätverk med kontakter, om de så är akademiska, politiska eller av något annat slag, vilket kan göra att de har en viss möjlighet att få gensvar om de försvarar en ståndpunkt, till och med inom Europeiska rådet.
Detta kan man inte heller bortse ifrån.
Jag skulle vilja säga att konventet - och det är kanske Laekenförklaringens största förtjänst, och jag har för övrigt redan haft tillfälle att säga det här i Europaparlamentet - konventet kommer i realiteten att bli vad konventets ledamöter gör av den.
Ni har ett presidium som inte finns till för sakens skull, eftersom det är ett presidium som räknas.
Det antal personer som sitter i detta presidium gör att det kommer att få gensvar.
Det är mycket representativt för konventets olika beståndsdelar och för den europeiska beslutsfattande världen.
Jag anser alltså att sammanträdena med den trio som det är frågan om, tillsammans med presidiet, kommer att vara välorganiserade, sammanträdena och frågorna kommer att utvecklas ordentligt, och framför allt - och jag hörde i morse Dehaene när han uttryckte sin synpunkt i denna fråga i radio - jag anser framför allt att det som kommer att vara viktigt, det är att de alternativ som konventet kommer att lägga fram med tanke på regeringskonferensen är tydliga, och att de inte lämnar något område eller utrymme öppet för alltför stora tolkningar vad beträffar regeringskonferensen.
Regeringskonferensen kan naturligtvis anta eller förkasta dessa alternativ.
Men det som är säkert är att om dessa alternativ är väl avvägda, om de är precisa, om de är ordentligt fokuserade och om de har starkt stöd, kommer det att finnas ett begränsat utrymme för rådet att bortse från dessa alternativ.
Annars kommer rådet att ta sitt politiska ansvar illa, eller i alla fall ta en risk.
Om så sker kommer detta att vara rådets politiska ansvar, som naturligtvis någon gång kommer att ifrågasättas.
Jag hyser alltså ett mycket stort förtroende för det sätt på vilket konventet kommer att utvecklas.
Jag lägger till ytterligare en faktor, och det är att Laekenförklaringen till alla dem som tror att ett mer integrerat Europa är bättre, ger ett formidabelt tillfälle att införa lite europeisk pedagogik, för dessa människor i alla fall.
Jag tänker särskilt på de unga.
Vi får inte bara tala om utsikterna, det är naturligtvis mycket viktigt, men vi måste samtidigt försöka införa den europeiska pedagogiken för de unga, och förklara för dem hur vi fungerar, förklara att Europa sysselsätter sig med deras bekymmer på ett mycket mer direkt sätt än de tror, eller än hur det framstår i medierna.
Det är också ett sätt att använda och utnyttja detta konvent.
Jag tror att jag varit ganska tydlig när det gäller konventet.
Någon framkastade tanken på en mer integrerad europeisk diplomattjänst.
Jag tror att slutsatserna från toppmötet innehåller ett stycke om samarbetet mellan konsulat.
Det är en början.
Inrättandet av gemensamma konsulat kommer att utgöra ett första steg, och jag hoppas också att man kommer att gå längre.
Jag delar Lalumières åsikt, enligt vilken konventet inte enbart bör granska de institutionella frågorna, utan också politikens innehåll.
Undersökningar visar att våra medborgare är gynnsamt inställda till en europeisk insats som är mer beslutsam inom de olika områdena, som till exempel socialpolitiken, utrikes- och försvarspolitiken, och miljöskyddet.
Konventet borde enligt min åsikt granska hur dessa förväntningar kan få ett svar, om så krävs genom att unionens befogenheter och uppdrag justeras.
Någon talade om ett socialt underskott.
Jag tror att jag kan säga - Dehousse riktade för övrigt vår uppmärksamhet på denna fråga, helt och hållet med rätta - att en av de aspekter som troligen har varit den mest framgångsrika under detta ordförandeskap just är de nyskapande framsteg som förankrats, eftersom det är viktigt, på det sociala planet.
Tänk till exempel på de sociala indikatorerna, och på sysselsättningskvaliteten.
Jag anser att detta ändå är något viktigt.
Tänk också på den europeiska ombudsmannen för sociala frågor.
Här finns en hel rad fullständigt nya faktorer som är verkliga verktyg som kommer som ett stöd för en verklig socialpolitik, som är något annat än en förklädning eller en ansiktslyftning.
Det arbete som Onckelinks, tillsammans med van den Broek, har utfört ur denna synvinkel är helt och hållet utomordentligt, och de står, åtminstone ur vår synvinkel, för en väsentlig del av det belgiska ordförandeskapets framgång.
I grunden är det verkligen en viktig faktor.
Detta hör för övrigt i viss mån ihop med det som Lalumière begärde, och det var att man naturligtvis också skall syssla med andra saker än rent institutionella frågor.
Jag sade just för en stund sedan, fru ledamot, att jag förstås helt och hållet delar denna synpunkt.
Jag tror tyvärr inte att jag kan stanna längre.
Jag ville säga ytterligare något om styrelseformerna och om reformen av rådet.
Jag är enig med Martin om nödvändigheten av att utan att vänta vidta åtgärder för att närma unionen till sina medborgare, och för att förbättra funktionssättet hos de europeiska institutionerna.
Konventet kommer att diskutera åtgärder som kommer att leda till en ändring av fördragen år 2004.
Vid Europeiska rådets möte i Laeken har man dock betonat vilka åtgärder som kan vidtas redan nu.
Vi har i detta hänseende välkomnat vitboken om styrelseformerna i EU, liksom rådets generalsekreterares avsikt att före Europeiska rådets möte i Barcelona lägga fram förslag som syftar till att förbättra rådets funktionssätt.
De operationella slutsatserna kommer att dras vid Europeiska rådets möte i Sevilla.
Jag tror att jag har svarat i så stor utsträckning som möjligt på förteckningen över de inlägg som premiärministern ännu inte har kunnat svara på.
Jag hoppas att ni inte kommer att vara alltför arga på mig för att jag inte kan stanna.
Jag är verkligen ledsen, särskilt som jag trivs bland er, eftersom jag har lärt känna detta parlament.
Jag har stött på många vederhäftiga inlägg i denna kammare, tillsammans med en viss tradition med yttrandefrihet och självständighet, och jag har också lagt märke till ett faktum som man inte känner till särskilt väl i de nationella parlamenten, eller i alla fall ganska sällan, och det är att man inom en och samma grupp kan göra inlägg av olika karaktär.
Här finns det alltså en frihet och en spontanitet som skulle passa mig ganska bra.
Jag hoppas att jag en dag - jag har redan haft tillfälle att säga detta, men jag upprepar det - kommer att få komma och friska upp mitt sinne i denna kammare.
(Applåder)
