# ID: svediakorp-gov421405
# author: Tajani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I Laeken togs det äntligen några steg mot byggandet av ett starkt Europa med vidare gränser.
Konventet skall bana väg för en konstitution i vilken de olika institutionernas befogenheter slås fast och vilken också omfattar de värden vår union grundar sig på och inspireras av.
Det skall dock också vara ett avgörande steg på vägen att harmonisera lagstiftningen i våra länder, även när det gäller rättsskipningen.
Men vi måste skynda oss och fatta beslut innan år 2003 är till ända för att undvika den propp som uppstår om konstitutionen skall antas mitt i valrörelsen.
Utan konstitutionen, utan nya institutioner, blir det svårt att förverkliga den utvidgning som vi alla, liksom ordförande Prodi, anser vara någonting oåterkalleligt.
Sedan är det positivt att ett kapitel i slutdokumentet från arbetet i Laeken handlar om förbindelserna med Ryssland, ett land vi bör visa allt större uppmärksamhet.
I Laeken gjorde Europa äntligen sin stämma hörd på ett myndigt sätt när det gäller de stora frågorna, som kampen mot terrorismen, och beslutet att anta det som har döpts till den första " Marshall-planen " för Palestina bekräftar att Europa inte bara vill besegra terrorismen med vapen - vilket är rätt och önskvärt - utan även lösa problemen politiskt.
Det italienska förslaget till lösning på den israelisk-palestinska krisen har gått från stadiet för principuttalanden till stadiet för konkret planering.
Vi anser dessutom att beslutet om gemensam kontroll av de yttre gränserna är någonting mycket positivt.
Visst, det återstår fortfarande mycket att göra.
Alla frågor löstes inte i Laeken: jag tänker på byråernas placeringar, som borde ha avgjorts på grundval av städernas specifika duglighet och inte på beslut som är frukten av obegripliga veton.
Det är dock vår plikt att vara optimister: Europas öde beror också på vår vilja, på viljan hos Europaparlamentet och hos de nationella parlament som företräder unionens folk.
