# ID: svediakorp-gov421387
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska rådets möte i Laeken befriar oss från en beklaglig svacka som Nice hade försänkt oss i.
Och detta inte bara ur synvinkeln med de konkreta resultat som uppnåddes, utan också ur psykologisk och stämningsmässig synvinkel.
Visst fanns det uppriktigt nedslående stunder under mötet i Laeken.
Jag är övertygad om att varken Chirac eller Berlusconi har lärt sig något som helst av erfarenheten med Nice.
För övrigt var de inte ensamma om att vara benägna att riskera solidariteten hos gemenskapens sammanhållning för byråer, av vilka flera varken har någon rättslig grund eller någon verklig nödvändighet.
Vilken mer slående kontrast har vi för övrigt sett mellan Laekenförklaringens stimulerande innehåll och kohandeln om byråerna.
Men Europeiska unionen vacklar i praktiken fortfarande mellan dessa två poler: å ena sidan den broms som de nationella staternas logik och intresse utgör, och å andra sidan den drivkraft och den entusiasm som väcks av lusten att fullborda konstruktionen av den Europeiska unionen.
Den utmaning som Laekenförklaringen utgör, och som konventet också måste ta upp, är just utmaningen att få balansen att luta till stöd för en förstärkning av demokratin, effektiviteten och sammanhållningen på den europeiska nivån.
De frågor som ställs är de rätta, och det är mycket bra att man inte har några tabun.
Det är också mycket bra att man talade om en konstitution i Laekenförklaringen.
Men det som räknas det är svaren, och vi har ännu inte vunnit.
Personligen ser jag minst två angelägna faktorer under dessa dagar som följer på toppmötet i Laeken.
Den första gäller konventet.
Det är inte enbart på grund av min korporativistiska inställning som jag djupt beklagar att jämvikten mellan den nationella och europeiska dimensionen har förstörts, och att det för 28 regeringar endast finns 16 europeiska parlamentsledamöter.
Jag anser att man endast kommer att kunna skilja mellan konventet och regeringskonferensen om man lyckas upphäva den nationella logiken.
För det andra: Presidiets sammansättning.
Varför skall vi fortsätta med detta tillvägagångssätt enligt vilket endast de före detta stats- och regeringscheferna, som normalt är män, och varav vissa för övrigt är äldre än andra, kan styra Europas öde?
(Applåder)
Jag skulle ha föredragit en parlamentarisk logik, och jag skulle också ha föredragit att konventet hade kunnat välja sin ordförande, eller - ännu bättre - sin kvinnliga ordförande.
Den andra angelägna faktorn utgörs av de händelser med gatuvåld och de utvisningar som, även om de var av ett helt annat slag än de som ägde rum i Nice eller i Genua, ändå ägde rum i Laeken och omkring Laeken.
Jag är förresten inte säker på att vi verkligen hade undvikit allvarliga problem, om vi hade haft demonstrationer som var mer vederhäftiga vad demonstranterna beträffar.
Europaparlamentet har i uppgift att på ett sammanhängande och outtröttligt sätt se till att förstärkningen av samarbetet när det gäller terrorism och kriminalitet inte leder till en försvagning av de medborgerliga rättigheterna.
Laekens budskap och metoder i detta hänseende är motsägelsefulla, det måste faktiskt sägas.
Framtiden kommer hur som helst att säga oss om det som ni har sått i Laeken kommer att bära frukt.
För tillfället återstår det för oss att tacka det belgiska ordförandeskapet för dess arbete, och hoppas att de kommande ordförandeskapen kommer att kunna visa samma engagemang och samma sammanhållning.
