# ID: svediakorp-gov421381
# author: Angelilli (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den vecka som nyss har gått var en avgörande vecka för unionen.
För det första har vi kommit fram till en överenskommelse om den europeiska arresteringsordern, en viktig och känslig överenskommelse som måste ses som ett första steg, någonting att förstärka inom ramen för ett vidare, djupare, politiskt och institutionellt projekt kännetecknat av större delaktighet.
Framför allt började man i Laeken definiera det politiska och konstitutionella Europa vi starkt tror på.
Tanken att Europa skulle vara dömt att bara vara en union för jordbruk och handel eller bara en ekonomisk och monetär union håller på att försvinna.
Äntligen inleds ett nytt skede: ett entusiasmerande skede, ett skede av grundbyggande och delaktighet, under vilket vi skall bygga en europeisk politisk enhet samtidigt som de nationella identiteterna och särdragen värnas.
Skillnaderna förenar oss - de skall inte betraktas som någonting som skiljer de europeiska folken åt, utan är snarare tecken på en social och kulturell rikedom.
Europas styrka är just den styrka som stammar ur en tusenårig kultur, ur mångfald och samtidigt ur gemensamma rötter.
I denna mening kan jag som europé och italienska inte annat än uppskatta det arbete den italienska regeringen lade ned i Laeken för att med kraft försvara Parmas kandidatur som säte för livsmedelsmyndigheten.
Om vi vill att det Europa vi håller på att bygga skall vara ett Europa som står för förtjänster, kvalitet, konkurrens med kvaliteten som vapen, är Parma i fallet med livsmedelsmyndigheten det naturliga sätet, det mest lämpliga och prominenta, just på grund av Italiens tusenåriga traditioner inom livsmedelssektorn: en tradition av kultur och kvalitet, av professionalitet och stränghet, med en vetenskaplig kompetens som är befäst och erkänd i hela världen.
Att insistera på Parma - också med stor energi, som Italien gjorde i Laeken - innebär inte att sätta upp onödiga veton eller att få en förevändning att framföra nationalistiska synpunkter.
Snarare innebär det att låta kvaliteten, kapaciteten, kompetensen och en bygds naturliga och objektiva inriktning vinna hellre än att - som vi har sett många gånger - låta byråkratin eller torra byråkratiska överenskommelser eller färdiglagade listor vinna.
Medborgarna begär inte bara ett rent administrativt säte för livsmedelsmyndigheten av oss, utan bevisad erfarenhet och kapacitet inom livsmedelssäkerhet.
Jag tror att Parma skulle kunna utgöra en garant ur denna synpunkt.
Slutligen ett hjärtligt tack till talman Fontaine, som med stor myndighet och vänlighet har lett denna parlamentariska församlings arbete under mandatperiodens första del.
