# ID: svediakorp-gov421377
# author: Martin, David W (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 806
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En av slutsatserna från Laekenförklaringen är att medborgarna anser att alla frågor i allt för stor utsträckning avhandlas ovanför deras huvuden och de vill ha en bättre demokratisk kontroll.
Detta kan faktiskt även sägas om själva toppmötena, vilka ofta genomförs utom sikte och utanför offentlig kontroll ända till slutet.
Ett enkelt sätt att rätta till detta skulle vara att se till att se att Europaparlamentet företräds genom hela toppmötet, vilket är fallet med Europeiska kommissionen, och inte ombeds att gå därifrån efter aperitifen.
Jag instämmer emellertid i gratulationerna till den tjänstgörande rådsordföranden för hans sätt att leda toppmötet.
Han gjorde absolut rätt i att inte låta mötet urarta till ett gräl om var byråerna skall ha sina säten, utan i stället rikta uppmärksamheten på de viktigare frågorna.
Man har gjort rätt i att ta upp den dubbla utmaning som unionen står inför i Laekenförklaringen.
Min grupp har bett mig att fokusera på inre frågor, och särskilt frågan om styret, men jag vill säga några ord om den externa utmaningen.
Det som sägs i förklaringen om att vi beslutsamt måste ta upp striden mot dem som använder sig av terror och våld är naturligtvis alldeles rätt och riktigt.
För mig ligger dock den verkliga styrkan i förklaringen i den vidare rekommendation som görs om att Europeiska unionen tar kampen mot fattigdom och social uteslutning på allvar.
Jag stöder helhjärtat det mål som ställs upp i förklaringen om att " ge globaliseringen en etisk inramning ".
Som Tony Blair kanske skulle säga - " vi måste inta en orubblig attityd mot terrorismen, men även mot orsakerna till denna ".
Parlamentets nyckelmål vid Laeken var att se ett konvent med en omfattande dagordning lanseras.
Det är synd att konventets ledarskap inte är så brett.
Tre män i en viss ålder.
För mig ger detta fel signaler.
(Applåder)
De är var och en mycket aktningsvärda män, men tillsammans företräder de inte Europas rika mångfald av talang och särskilt: hur visar detta unionens så kallade åtagande för jämställdhet mellan könen?
(Applåder) Vi har åtminstone ett konvent, och nu är det upp till oss alla att se till att det fungerar och engagera unionens allmänhet i debatten om Europas framtid.
Emellertid kommer inga framgångar av konventet skördas förrän gott och väl efter år 2004.
De målsättningar för gott styre som ställs upp i Laekenförklaringen: att förbättra kontakten med medborgarna genom att minska byråkratin och infria våra mål effektivare, kan inte vänta.
Laeken får inte ses som en ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att skapa gott styre, utan skall i stället ge ny och ökad kraft åt reformer som inte kräver ändringar i fördragen.
Det finns särskilt tre områden där brådskande åtgärder krävs:
För det första: reformen av personalstrukturer och administrativa förfaranden inom kommissionen.
Det finns ett behov av välprofilerat stöd på hög politisk nivå för att fortsätta arbetet att göra om kommissionen till en förstklassig civil tjänst.
För det andra måste Europaparlamentet förbättra sina egna arbetsmetoder.
Jag anser att vi gör ett gott arbete när det gäller våra lagstiftnings-, budget- och kontrollmetoder, men inget parlament kan arbeta i mörker.
Genom att förbättra våra arbetsmetoder för att göra parlamentet till en livligare och mer relevant debattkammare, kan vi bättre belysa vår roll som folkets röst i beslutsfattandet inom Europeiska unionen.
För det tredje måste vi gå framåt när det gäller att förbättra bestämmelserna.
Jag noterar att Mandelkerngruppens rapport om regelverkets kvalitet och kommissionens meddelande om enklare lagstiftning och deras begäran om en handlingsplan för första halvåret 2002 välkomnas i ordförandeskapets slutsatser.
I det betänkande som utarbetats av Sylvia Kaufmann begär parlamentet att en interinstitutionell arbetsgrupp för enklare lagstiftning tillsätts.
Trots det som avtalades i Laeken, hoppas jag att det spanska ordförandeskapet kommer att ta upp den här frågan igen och inrätta en arbetsgrupp med ett mandat för att komma med ett förslag om interinstitutionella avtal och en handlingsplan som alla tre institutionerna kommit överens om och som kan läggas fram vid rådet i Sevilla i juni nästa år.
Låt oss tala klarspråk: alternativet till ett förslag till överenskommelse är ett gerillakrig där parlamentet inte har något annat val än att försvara sina privilegier.
Om detta inträffar kommer vi att ha ett ständigt pågående slagsmål där parlamentet förslag för förslag kommer att försvara sina rättigheter som medlagstiftare.
Konventet är en möjlighet för att förbättra våra institutioner, att förnya våra mål och återförena Europa med dess folk, men inget av detta kan egentligen vänta till år 2004, processen måste börja nu.
