# ID: svediakorp-gov421374
# author: Bonde (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Min mor lärde mig att man skall tiga stilla om man inte har något gott att säga, men hur skall man då kommentera valet av Giscard d ' Estaing, Amato och Dehaene som ledare av konventet.
Man kan naturligtvis lovprisa utnämningen av de tre vise männen med ett storslaget förflutet som en fin signal till de kinesiska ledarna om hur vi främjar kvinnor och ungdomar inom EU.
Men vad säger våra egna kvinnor och ungdomar om att Europeiska unionens framtid nu skall formas av dem som bär ansvaret för att merparten av våra lagar i dag antas av ämbetsmän och ministrar bakom stängda dörrar?
Min grupp förväntar sig att framtidens ledare får en plats i konventet och att konventet också öppnas för den del av väljarna som röstade nej vid folkomröstningarna i Frankrike, Danmark och Irland, samt de som kunde ha röstat nej i andra länder, om man hade vågat fråga dem.
Europeiska unionens kritiker, Eurorealisterna, bör åtminstone få en plats i varje enskild nationell delegation, och jag vill gärna tacka herr Verhofstadt för att han stödde kravet vid mötet med SOS-demokrati.
Den danske statsministern har redan erbjudit de danska unionskritikerna en plats.
Konventet bör utarbeta två texter, en författning enligt majoritetens önskemål, och ett avtal mellan självständiga nationer som samarbetar om de gränsöverskridande frågor som vi inte själva kan lösa i våra egna länders parlament.
De två förslagen kan sedan sändas för vägledande folkomröstning i alla medlemsländer, så att våra politiker får veta vad medborgarna önskar innan de kallar till en officiell regeringskonferens för att ändra i befintliga fördrag.
De två förslagen bör utarbetas som utkast, klara att kunna antas om man så skulle vilja.
Konventet bör därför arbeta grundligt och engagera nödvändiga experter för att hjälpa till både med majoritets- och minoritetsrekommendationen.
De två utkasten bör också diskuteras fortlöpande i de nationella parlamenten och vid offentliga möten i medlemsländerna.
Amsterdamfördragets efterträdare skall inte komma som en överraskning utan som ett resultat av en demokratisk process.
Den demokratiska processen är minst lika viktig som innehållet och det är inte bara Amatos, Dehaenes och Giscards, utan alla européers, framtid som nu står på spel.
