# ID: svediakorp-gov421372
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 898
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Jag har redan haft tillfälle att säga att i mina ögon borde det viktigaste för alla politiskt ansvariga i Europa under den kommande perioden vara att överbrygga gapet av misstro, eller till och med tvivel, som fortsätter att breda ut sig mellan medborgarna och de europeiska institutionerna.
Allt som kan bidra till att öppna debatten om Europas framtid i våra respektive samhällen välkomnas därför av min grupp.
Vi anser därför att konventets princip är mycket positiv, där man bryter med den klassiska regeringskonferensen bakom stängda dörrar, och låter Europaparlamentariker och nationella parlamentariker delta i det förberedande arbetet med regeringskonferensen, accepterar att företrädare för kandidatländerna deltar samt är öppen för bidrag från arbetsmarknadens parter.
Ni kan vara övertygade om att vi kommer att försöka få våra samarbetspartner i det civila samhället att på ett konstruktivt sätt och utan tabun införa detta nya europeiska politiska område.
Låt oss hoppas att de som kommer att försöka undvika att ta upp störande frågor från våra samhällen inte kommer att få majoriteten av konventet med sig.
Det är inte genom att slå sönder termometern som man får febern att sjunka.
Jag tyckte därför att det var stimulerande att läsa lägesrapporten i det utkast till förklaring som Verhofstadt lämnat till Europeiska rådet, eftersom denna rapport överensstämmer med den verklighet som våra landsmän upplever.
Tyvärr beslutade de femton medlemsländerna att inte godkänna den.
Jag beklagar däremot att det tjänstgörande ordförandeskapet inte visat prov på samma kritiska anda när det gäller att formulera de frågor som skulle diskuteras.
Och där hade Europeiska rådet självfallet inget att tillägga.
De två vice ordförandena i min grupp, Kaufmann och Frahm, kommer att återkomma till de rent institutionella dimensionerna av toppmötet i Laeken.
Jag skulle för min del vilja peka på en enda idé i det hänseendet.
Om det verkligen handlar om att utnyttja medborgarnas förväntningar som en röd tråd i den diskussion som skall inledas, vilket är vad som sägs i förklaringen från de femton medlemsländerna, kan debatten i mina ögon inte skiljas från de institutionella frågorna i det europeiska projektet eller de politiska riktlinjer som dessa institutioner är tänkta att genomföra.
Vem som helst som deltog i medborgardebatterna inom ramen för samrådet före Laeken, eller som gjort sig besväret att lyssna till budskapen från de stora mobiliseringarna de senaste dagarna i Bryssel, minns brådskande krav som praktiskt taget lyser med sin frånvaro i konventets dagordning, så som den fastställts i Laekenförklaringen.
Exempelvis borde hela den sociala frågan i ordets vidaste bemärkelse ge upphov till debatter kring den nya roll som euron och Europeiska centralbanken bör tilldelas.
Den bör leda till att jämförelser av åsikterna om europeiska tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fördjupas.
Den bör leda till att dogmen om ransonering av de offentliga utgifterna ifrågasätts, till att diskussionen om beskattning av kapitalrörelser återupptas och till att strävan efter att sätta stopp för skattedumpning och skatteparadis främjas.
Unionens ekonomiska politik bör inte längre begränsas till konkurrenspolitiken, och penningpolitiken bör inte begränsas till att enbart anpassas till kraven från finansmarknaderna.
Frågan om verkliga rättigheter för de anställda inför de stora koncernernas makt, liksom frågan om medborgarnas verkliga delaktighet i utarbetandet av en europeisk politik och bedömning av dess effekt är, enligt min mening, också nödvändiga frågor i detta sammanhang.
Alla dessa frågor innehåller en institutionell dimension.
De bör därför ingå i debatten om det framtida konventet.
Detsamma gäller utvidgningen.
Kan den institutionella utmaning som detta historiska perspektiv innebär särskiljas från övriga grundläggande problem som vi absolut måste förebygga?
Två siffror är tillräckligt för att bedöma vad det är vi tystar ned, när vi i stället borde angripa dem insiktsfullt och med stort ansvar.
År 2004 kommer unionen att ha 30 procent fler medborgare, men dess BNI kommer bara att öka med 4,5 procent.
Vilka strukturreformer, och bl. a. vilken solidaritetspolitik kommer att krävas för att undvika farliga spänningar, för att bygga upp det som i Laekenförklaringen kallas för en stor europeisk familj?
Det fåtal rader i detta ramdokument som ägnas åt GUSP kan nästan sammanfattas i, jag citerar, " uppdateringen av Petersbergsuppgifterna ".
Som om Europas förmåga att föra krig vore en garanti för dess internationella auktoritet.
Jag kan, efter att de senaste veckorna haft tillfälle att besöka flera regioner i världen, vittna om att detta inte är det första de ber oss om.
Vad de förväntar sig av Europa är att vi hjälper dem att frigöra sig från det kvävande förmyndarskapet från den amerikanska supermakten, att vi mycket mer offensivt pressar tillbaka regeln om ensidighet, att vi utvecklar en omfattande strategi för att förebygga konflikter genom att uppfylla behoven av utveckling, rättvisa och värdighet hos befolkningen i söder, kort sagt att vi gör en helt annan tolkning än George W. Bush av tiden efter den 11 september.
Låt oss våga öppna hans fönster mot det verkliga livet.
Låt oss ge Europa en tydlig och mobiliserande innebörd, och jag tror att den institutionella dynamiken kommer att frigöras av detta.
Det är i alla fall min övertygelse.
