# ID: svediakorp-gov421282
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, kära kolleger!
Aung San Suu Kyi och Leyla Zana är två mottagare av Sacharovpriset, men som inte har kunnat komma och hämta sitt pris.
Det vet vi alla.
De är också två kvinnliga politiker.
Jag vill först insistera - om det går bra - på ordet kvinnlig, eftersom dessa båda kvinnor är kvinnliga politiker i länder där det är mycket svårt att få tillgång till denna typ av poster och denna typ av verksamhet.
Turkiet och Burma briljerar inte när det gäller jämlikhet mellan könen hos politiker, och det känner ni också till.
Men om jag säger två kvinnliga politiker, måste jag också säga att de är två valda kvinnor.
De har alltså valts demokratiskt, de är alltså företrädare för nationen, den ena för en politisk rörelse, och den andra för en kurdisk minoritet.
I det ena liksom i det andra fallet handlar det i alla fall om kvinnor som företräder andra personer än sig själva.
Jag måste säga att bara detta är inte dåligt: de är kvinnor, de är kvinnliga politiker och de har valts.
Jag måste lägga till att det också handlar om två modiga kvinnor.
Detta är inte något moraliskt omdöme, utan ett politiskt omdöme som jag gör när jag säger att det handlar om två modiga kvinnor.
Varför det?
För att den ena har avstått från landsflykt, just för att hon var en företrädare för sitt folk, och den andra vill inte friges av hälsoskäl, eftersom hon inte är den enda som har fängslats och eftersom hon företräder en kurdisk minoritet, och eftersom hon såsom andra aktivister är fängslad och hon vill inte få denna frihet som man skulle ge henne, eller som man skulle föreslå henne av hälsoskäl.
Det är därför som det är viktigt att framhålla att dessa två mottagare av Sacharovpriset uppenbarligen bör tas emot av vårt parlament, men också återfinna sin grundläggande frihet, men vi bör också erkänna att inte enbart artiklarna 10 och 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna naturligtvis bör tillämpas för dessa kvinnor, utan också att det är en tillämpning av demokratin som står på spel, och i ett av de två fallen, det rör sig om Turkiet, är landet ett kandidatland för anslutning till Europeiska unionen.
Jag vill fråga er om vi skulle acceptera att kränkningen av de grundläggande rättigheterna är så omfattande, och acceptera att detta land samarbetar med Europeiska unionen?
