# ID: svediakorp-gov421259
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Vi tillhör faktiskt samma värld som de afghanska kvinnorna.
Jag skulle vilja påminna om deras förklaring från Douchanbé om de afghanska kvinnornas grundläggande rättigheter av den 28 juni 2000.
De var aktörer, och inte enbart offer.
Liksom Gröner just har gjort, skulle också jag vilja påminna om det toppmöte med afghanska kvinnor som avslutades den 6 december 2001, förra veckan, och som åtföljdes av en förklaring som det är viktigt att känna till.
I denna förklaring står det att de afghanska kvinnorna vill ha sina rättigheter nu, och inte i morgon, och inte sedan.
Man har gett dem alla dessa rättigheter, nu måste de alltså återupprättas.
Därför har jag lagt fram ett ändringsförslag som jag ber er att rösta för, i vilket jag begär att detta inrättande skall ske så snart som möjligt.
De afghanska kvinnorna måste ges möjligheten att röra på sig, utbilda sig, uppsöka vård, osv., eftersom vi slutligen är något oroliga, vi kvinnor som tillhör samma värld som dem.
Vi är litet oroliga och vi kräver vaksamhet, de europeiska institutionernas vaksamhet, liksom FN-institutionernas vaksamhet.
I artikel 5 i resolutionen begärs det att FN särskilt skall ta itu med detta införande av jämlikhet mellan män och kvinnor i Afghanistan, eftersom dessa kvinnor i grunden har varit sinnebilden för många saker.
De har varit sinnebilden för sitt förtryck, men de har också varit sinnebilden för svälten.
För sex månader sedan, när vi talade om situationen i Afghanistan, var de sinnebilden för förstörandet av Buddhastatyerna i Bamiyan, och till och med för sitt eget förtryck.
Det handlar alltså inte om att göra sig av med denna symbol efter att den använts.
Det handlar om att se till att alla kvinnor får tillbaka sina rättigheter, och för de som anser att de kan ta strid som aktörer och företrädare för hela folket, att delta i regeringen.
Dessa människor är alltså aktörer och vi tillhör samma värld.
Jag tror att den frihet som de kräver att få röra på sig, den habeas corpus som de kräver är densamma som kvinnorna i väst besitter och ur denna synpunkt kan vi inte göra någon skillnad, och det är därför som det inte finns några ämnen av sekundär vikt, utan enbart ett enda ämne som jag, om möjligt, ber er att i egenskap av institution se till att man respekterar, eftersom vi inte är säkra på att morgondagen blir bättre än gårdagen för dessa kvinnor i Afghanistan.
