# ID: svediakorp-gov421227
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Frågan om framtiden för Europas biodling utspelas i dag.
Det handlar inte om något annat än att rädda en produktionslinje.
Det är brådskande, för samtidigt som vår konsumtion av honung ökar, minskar vår produktion på ett riskfyllt sätt.
Vår konsumtion är i dag mer än dubbelt så stor som vår produktion.
Och om vår produktion minskar, beror det huvudsakligen på den förödande påverkan - som framdeles är vetenskapligt påvisad - av ett visst antal insektsgifter som används för att behandla utsäde vid jordbruk i stor skala för bisamhällena, som verkligen har decimerats.
Denna situation är inte punktmässig eller ovanlig, utan berör i dag praktiskt taget all europeisk biodling.
Inför en sådan situation begränsar kommissionen sig i sitt förslag, som verkligen är föga energiskt, till att inom ramen för förnyandet av förordningen föreskriva ett statistikarbete och några säljfrämjande åtgärder.
Dessa förslag räcker uppenbarligen inte till för att lösa de problem som berör denna sektor.
Ingen nekar att det finns ett behov av att förfina statistiken, men detta arbete bör inte ersätta det som är mest brådskande: att återställa bisamhällena, för att våra biodlare skall kunna rädda honungsproduktionen i Europa.
Att saluföra en produkt är utmärkt, med förutsättning att man har tillgång till den nämnda produkten.
Dessutom måste man vara särskilt vaksam när det gäller saluföring för produkter som vi lider mycket stor brist på, vilket är fallet med honung.
Vi måste främja banden mellan produkten och bygden.
Jag tror inte att Europeiska unionen är behörig att finansiera saluföringen av kinesisk honung eller argentinsk eller mexikansk honung: detta är honung som inte garanterar någon spårbarhet, som inte innefattar någon kvalitetskontroll, som inte följer våra normer och som ofta inte består av något annat än aromatiserad glukossirap.
Vi kan inte påstå att vi vill gynna utvecklingen i Europa av ett jordbruk som i större utsträckning respekterar miljön och låta våra biodlare, som sanningen att säga inte utgör någon mäktig intressegrupp, gå under i likgiltighet.
Men de har ändå rätt till vår uppmärksamhet.
Alla produkter, däribland honung, kan förvisso köpas utanför EU, men pollineringen av våra växter kan inte importeras.
Vi befinner oss här i ett område som är väsentligt för bevarandet av vår miljö, av vår biologiska mångfald.
Det är därför som jag gläder mig över det arbete som vår förträffliga föredragande, Astrid Lulling, och hela utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har utfört, som enhälligt har antagit de ändringsförslag som vi har lagt fram tillsammans.
Dessa öppnar upp vägen för en möjlighet till gemenskapsfinansiering för att hjälpa de europeiska biodlarna att återställa bestånden i bikuporna, för att bemöta den brådskande situationen, och det är vår punkt 10.
Biodlarnas veterinärkostnader måste också behandlas på samma sätt som för andra djur, och det är vår punkt 5.
Och för att bevara framtiden för vår produktion på lång sikt, är det väsentligt att typgodkännandet av fytosanitära produkter i framtiden beaktar deras effekter för bina, när det gäller förändringar i beteendet och dödligheten, och det är vår punkt 17.
Detta måste utgöra en grundläggande tillämpningspunkt för försiktighetsprincipen.
Kommissionen måste vakna, herr kommissionär, och rådet måste vakna.
Det är bråttom!
Vi ledamöter drar i dag i nödbromsen!
Europeiska unionen skulle bära ett tungt ansvar om den gynnade försvinnandet av våra biodlare.
Jag hoppas att alla ledamöter kommer att följa de kloka, nödvändiga, och brådskande enhälliga förslagen från vårt utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling.
