# ID: svediakorp-gov421225
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Biet är en symbol för orubblig flit och såtillvida är vår kollega Lulling i ordets sannaste bemärkelse Europaparlamentets bidrottning, för hon är sedan år tillbaka, sedan över ett årtionde, den som tvingar oss, inte med morot och piska men med honung och honungskaka, det vill säga med argument med sting i tvingar hon oss att gång på gång ta itu med denna fråga, som många är benägna att underskatta, eftersom de inte som jag har haft turen att redan i början av 1980-talet ha fått uppleva att den största grupp besökare, som någonsin har besökt detta parlament i Strasbourg, var en grupp bayerska biodlare som hade inbjudits av den nu bortgångne kollegan Heinrich Aigner, som också engagerade sig mycket i detta ämne - det var vid det tillfället några hundra bayerska biodlare här i Europaparlamentet - och detta visar hur engagerat dessa människor tar sig an sin sak, som också är vår sak.
Biodlare är ingen stor väljargrupp, men biodlare är människor som bryr sig om bina, och bina ser, som Astrid Lulling redan har sagt, till att vårt ekosystem gång på gång åtminstone hamnar i någorlunda jämvikt.
Vi befinner oss i början av en kall vinter, men när denna vinter är över, så vet vi att det kommer en vår, en vår under vilken bina åter är på väg att utföra sitt pollineringsarbete, och vi kommer att få uppleva ett blomstrande landskap.
Men risken finns att det en gång kommer en vinter, efter vilken inte längre en sådan vår inträffar, eftersom bina inte längre utför sitt ekologiska arbete, eller inte längre utför det i tillräckligt stor utsträckning.
Det finns många människor som betraktar EU som ett land som flödar av mjölk och honung.
När det gäller mjölken har vi bemödat oss att få någorlunda grepp om kvoterna.
När det gäller bina är det så, att vår självförsörjning i Europeiska unionen ligger på knappt 50 procent, och den som verkligen vill se ett land som flödar av mjölk och honung måste åka till Argentina, som jag gjorde i somras.
Argentina skulle kunna försörja Europeiska unionen med de flesta produkter eller med många produkter som vi behöver, men just nu, då vi lever i en tid av kris i världspolitiken, har två företeelser vuxit med ny styrka i vårt medvetande.
För det första ett kvalitetsmedvetande på grund av BSE-krisen, och för det andra en insikt om att det är nödvändigt att på ett sunt sätt kunna livnära sig på vad den egna jorden ger till följd av krisen från den 11 september.
Jag tror att ett funktionsdugligt europeiskt jordbruk och ett funktionsdugligt europeiskt ekosystem behöver ett stöd från våra biodlare som är anpassat efter rådande förhållanden, och därför ber jag om ett massivt stöd för Lullings betänkande.
