# ID: svediakorp-gov421224
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Sedan 1985 har man i detta parlament slagit larm om hur hotad den europeiska biodlingen är till sin existens.
1992, 1995, 1997 har vi i för det mesta enhälligt antagna resolutioner lagt fram konkreta, förnuftiga, betalbara och även juridiskt hållbara förslag om direkta bidrag för att rädda den europeiska biodlingen, som trots rosenröd statistik hos kommissionen befinner sig i en regelrätt kris.
Det handlar inte i första hand om att i fråga om konsumtion av kvalitetshonung från våra biodlare höja en självförsörjningsgrad som för närvarande ligger på knappt 50 procent.
Nej!
För oss handlar det om pollinering av över 80 000 odlade och vilda växter, vilken behöver säkras i hela EU.
Denna hotas i själva verket genom en oroväckande minskning av antalet biodlare, av vilka hälften dessutom är över 60 år gamla, en minskning som i vissa regioner verkligen är dramatisk.
Det är egentligen otroligt att vi trots det tålamod och den envishet som företrädare för alla grupper i detta parlament har ådagalagt sedan 1985, att vi trots detta inte har lyckats få kommissionen att förstå att det är absolut nödvändigt att förbättra deras halvhjärtade politik som vilar på den koffeinfria förordningen från 1997, om vi vill avvärja den fara som hotar jämvikten i det europeiska ekosystemet på grund av biodlingens kris.
Det är obegripligt och irriterande att kommissionen, trots sin rapport om otillfredsställande genomförande och otillräckliga åtgärder på grund av den halvhjärtade förordningen från 1997, att kommissionen trots detta framhärdar i sin overksamhet, fastän den medger att den europeiska biodlingen har att kämpa med växande svårigheter.
Denna, ursäkta herr kommissionär, absurda halsstarrighet kan vi inte längre finna oss i.
Kommissionen måste komma till insikt.
Errare humanum est, perseverare diabolicum.
Det förstår ni, herr Fischler!
Det finns ju tillräckligt underlag i avtalet för att man som pollineringspremie genast skall kunna införa de direkta bidrag som vi förespråkat sedan 1992.
I mitt betänkande har vi åter lämnat konkreta, finansieringsbara förslag, kortsiktiga och medellångfristiga, men av tidsskäl kan jag inte redogöra för alla dessa.
Men kommissionen kan ju läsa.
Vi vill därför höra av er i dag att, med utgångspunkt i våra förslag som stöds av alla biodlare i gemenskapen från norr till söder, ni är beredda att sätta er i rörelse och det i rätt riktning.
Herr Fischler kunde ju övertyga sig om detta i tisdags, när biodlare från de flesta medlemsländerna var i parlamentet med sina produkter, vilka för övrigt vann så stort intresse att vissa stånd redan hade tömts fullständigt innan biodlarna kunde erbjuda de inbjudna gästerna sina produkter.
Jag skulle också vilja tacka de kolleger som deltog i mötet med de över 60 biodlarna och alla dem som i likhet med min kollega i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling helhjärtat stöder de krav som finns med i mitt betänkande.
Vi behöver en generösare medfinansiering från gemenskapen utöver de nuvarande 50 procenten, eftersom vissa medlemsstater är för snåla för att bidra med dessa 50 procent till program för att förbättra produktion och saluföring av honung utifrån förordningen av 1997, så att deras biodlare inte ens kommer i åtnjutande av de ynka euro som står till landets förfogande.
Vi behöver såväl de omedelbara åtgärder som finns med som krav i betänkandet som de direkta bidrag som medellångsiktigt kan ges inom ramen för halvtidsgranskningen av Agenda 2000, särskilt de ersättningspremier för de inkomstförluster som beror på bristande prioritering från gemenskapens sida inom denna sektor.
Jag är nästan stolt över att jag tillsammans med kollegerna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och budgetutskottet har åstadkommit att medlen till program för att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung höjs från 14 till 16,5 miljoner för 2002.
Det är den enda obligatoriska utgiften i jordbruksbudgeten som får del av detta öde.
Detta är dock ingenting som får en att glömma att kommissionens politik när det gäller biodling är fortsatt underutvecklad.
Det behövs inget mindre än kommissionens politiska vilja, och rådets, för att med ett belopp som EU lägger ut på mindre än fem timmar om året, för att över huvud taget inte tala om de 2 miljarderna av förskingrade medel i EU-budgeten, det behövs alltså inget mindre än denna politiska vilja för att tillsammans med biodlarna säkra biodlingen i Europa och förhindra att vi inom en relativt snar framtid i blindo går en ekologisk katastrof till mötes!
(Applåder)
