# ID: svediakorp-gov421205
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 781
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det här betänkandet handlar om en allvarlig fråga, och det är fiske under bekvämlighetsflagg.
Fartyg som fiskar under bekvämlighetsflagg struntar i alla regler, lägger beslag på de bästa fiskeplatserna och lämnar dem ödelagda.
I dag, i en tid då fiskeflottorna fortsätter att öka medan de fordom så rika fiskeresurserna håller på att utarmas, används bekvämlighetsflagg allt oftare för att undgå åtgärder som de berörda länderna eller fiskeorganisationerna vidtar i syfte att förvalta fisket och skydda bestånden.
Piratfiske kan ses som en oönskad konsekvens av att stater nu äntligen försöker att förbättra sin förvaltning av fisket.
De miljömässiga konsekvenserna av piratfisket är nästan omöjliga att värdera då fångstupplysningar per definition inte existerar eller i bästa fall är opålitliga.
Vi vet att konsekvenserna är allvarliga, även om de inte är dokumenterade, eftersom piratflottor främst går efter värdefulla arter som tonfisk, räkor, tandnoting osv.
Det finns också sociala problem med dem.
Fartygsägarna utnyttjar de bristande kontrollerna för att tumma på kraven på säkerhetsträning, betala minimilöner samt försämra levnadsstandarden och arbetsvillkoren.
De kräver långa arbetspass utan tillräcklig vila och de tillhandahåller absolut otillräcklig läkarvård.
De är ansvariga för många andra försummelser.
Fisket är i dag en global industri.
EU: s fiskeflottor seglar på alla världens hav, tillsammans med flottor från andra, fjärran kustländer.
Marknaderna är också globala.
En tredjedel av den samlade fiskproduktionen såldes på den internationella marknaden 1998, och var värd över 50 000 miljoner dollar.
Kapital utgör den kanske mest globala av alla handelsvaror.
EU har investerat i fisket i många länder.
En gemensam, internationell insats mot fiske under bekvämlighetsflagg är mot denna bakgrund nödvändig.
En sådan insats bör rikta in sig på länder som tillhandahåller bekvämlighetsflagg eller vars medborgare arbetar ombord på fiskefartygen, hamnar där fartygen provianterar eller landar sin fångst, marknader där fångsten säljs eller ursprunget på det kapital som finansierar denna destruktiva verksamhet.
Eftersom EU både har en av de största fiskeflottorna och en av de största marknaderna för fisk kan EU spela en särskilt viktig roll när det gäller fiske under bekvämlighetsflagg.
En del har kanske till och med fått FFU-pengar att överföra till de länderna och jag är nöjd att kommissionen nu har föreslagit förordningar för att förhindra att offentliga medel överförs till länder med bekvämlighetsflagg.
Jag skulle vilja uppmana rådet att anta dem den här veckan.
Däremot bör jag nämna Japan och Taiwan, som har uppmärksammat den omfattande utflaggningen av långrevsfartyg till länder som erbjuder bekvämlighetsflagg, och vidtagit åtgärder för att ändra på detta.
Dessa går ut på att återföra eller skrota ett stort antal långrevsfartyg för tonfiske.
Åtminstone 62 bekvämlighetsflaggade fartyg av japanskt ursprung kommer att skrotas inom år 2002.
Ytterligare 67 bekvämlighetsflaggade fartyg av taiwanesiskt ursprung kommer att återföras för att ersätta äldre fartyg så att den samlade flottkapaciteten förblir oförändrad.
Enligt förväntningar innebär detta en halvering av den bekvämlighetsflaggade långrevsflottan.
Programmen i fråga finansieras av såväl regeringen som industrin i respektive land.
Kontrasten mot EU: s sätt att hantera frågan kunde inte vara större.
Jag anser att dessa åtgärder skall ges högt beröm och att det är den metod även vi skall gå vidare med.
Spanien föreslår en lag för att förteckna vissa länder som erbjuder bekvämlighetsflagg, och det välkomnar vi.
När det gäller marknadsstatens ansvar är EU en stor marknad och därför måste unionen förbättra sina kontrollåtgärder.
Exempelvis vill man för närvarande säkerställa att fisken fångas i enlighet med de regler de regionala fiskeorganisationer som EU tillhör har.
Detta måste utvidgas för att säkerställa att fisk fångas i enlighet med alla regionala organisationers regler.
De måste också bli olagligt för EU: s medborgare eller företag att handla med fisk som fångats av bekvämlighetsflaggade fartyg.
Detta krävs i FAO: s åtgärdsplan mot olagligt, oreglerat och oregistrerat fiske.
Vi bör också gå i den riktningen.
Den kampanj som måste föras mot piratfisket är global och mångfacetterad.
Alla länder som på något sätt är inblandade i fiskeindustrin - såsom att fånga fisken, äga eller bemanna fartyg, tillhandahålla hamnar eller köpa slutprodukten - måste delta.
EU har som en av de viktigaste regionerna ur alla dessa synvinklar klart och tydligt ett särskilt ansvar.
Jag kan bara hoppas att kommissionen och det spanska ordförandeskapet tillsammans kommer att börja ta itu med den här mycket viktiga frågan under de kommande månaderna.
Det ligger i alla EU: s fiskeindustriers intresse att detta görs.
