# ID: svediakorp-gov421201
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,160
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja inleda med de förslag Fraisse tog upp.
Hon har absolut rätt i att vi befinner oss vid ett vägskäl.
Under lång tid har det funnits omfattande bevis på detta.
Banottis tal här på förmiddagen är vidare bevis på att till och med i länder där det har funnits ett djupt rotat motstånd mot att förändra sociala och rättsliga konventioner rör man sig i riktning mot logik, rationalitet och medborgerliga rättigheter.
Saker och ting börjar röra på sig, men alla här är otåliga och vill att utvecklingen skall vara mer positiv och gå mycket snabbare.
Den intressanta fråga som Fraisse tog upp om franska järnvägens, SNCF: s, verksamhet tillåter att jag betonar den åtskillnad vi tyvärr fortfarande måste göra mellan de europeiska institutionernas karaktär, status och makt som arbetsgivarorganisationer.
SNCF är ett exempel på ett offentligt företag med eget reglemente och betydande intern självständighet.
Företaget kan därför fatta sina egna beslut när det gäller hur homosexuella par behandlas.
Samma sak skulle gälla för ett privat företag som, i det här avseendet, bokstavligt talat skapar sina egna lagar.
Olyckligtvis innebär det att ett företag kan uppvisa en avsevärd grad av diskriminering, men det kan också uppvisa en hög grad av upplysning.
Vi befinner oss inte i någon av de här kategorierna.
Vi befinner oss inte i kategorin medlemsstat som har antagit en lag som behandlar homosexuella förhållanden positivt.
Följaktligen står vi inför en begränsning eftersom vi är en offentlig institution.
Parlamentet, rådet, kommissionen, EG-domstolen, revisionsrätten - hela uppbådet av Europeiska unionens institutioner - har ett reglemente som inte tillåter oss att utöva det oberoende som är grunden till många av de argument som så korrekt lagts fram nu på förmiddagen.
Jag inkluderar de argument som Eriksson lade fram och som jag hyser stor sympati för.
Jag skulle mycket snabbt vilja besvara de övriga frågorna och börjar med Lund.
Jag skulle vilja upprepa min tidigare poäng.
När väl ett partnerskap erkänts i enligt med en medlemsstats bestämmelser för att erkänna partnerskap kommer vi att ge alla lika rättigheter, oberoende av den förmånsnivå som tillämpas enligt nationell lagstiftning i det nationella sammanhanget.
När väl bollen satts i rullning kommer att vi att bevilja den bästa behandling som står i vår makt.
För det andra, tidtabellen.
Vi kommer att lägga fram ett förslag till det här parlamentet och rådet under våren nästa år, tillsammans med de övriga förändringarna av tjänsteföreskrifterna.
Det kommer sedan att vara upp till er lagstiftare och lagstiftarna i rådet att besluta hur snabbt övergången skall ske och - hoppas jag - om ett tidigt datum för genomförandet av den här och andra nödvändiga förändringar.
Jag skulle också vilja ta upp en fråga som är kopplad till det material som folk i parlamentet kanske vill få tillgång till.
Rådet gav uttryck för en positiv inställning till vårt åtagande att genomföra en undersökning av alla de arrangemang som finns i alla 15 medlemsländer.
Vi fick svar från 13 av medlemsstaterna, så det är en ganska omfattande, om än informell, undersökning.
Om ledamöterna vill få tillgång till den informationen kommer generaldirektoratet för personal och administration att med nöje besvara förfrågningar om detta.
Den information vi har samlat in visar att det finns en mängd olika system.
Men - och det är goda nyheter - som jag sade tidigare sker en gradvis, men definitiv avgjord omsvängning.
Harbours fråga om barn i stabila partnerskap är mycket viktig.
Det enda svaret jag kan ge är att om en medlemsstat medger att barn som är födda inom ett stabilt partnerskap är berättigade till olika förmåner kommer vi att erkänna det fullt ut.
Olyckligtvis kan vi vid den här tidpunkten inte gå längre än det åtagandet på grund av begränsningar i våra lagliga rättigheter.
När Cashman ber oss att använda bästa praxis vet han att han slår in öppna dörrar.
Men det är medlemsstaterna som avgör praxisen, och vi måste försöka uppmana dem att anta bästa praxis inbördes.
Vi kommer med nöje att överväga alla förslag om att stabila partnerskap kvalificerar sig om hemländerna godkänner dem eller om det land man arbetar i gör det.
Vi har inte den andra halvan av förslaget framför oss för närvarande, men vi kommer med nöje att beakta ett sådant förslag och undersöka om det är möjligt att genomföra.
Om det är möjligt att genomföra praxis i de europeiska institutionerna på grundval av bästa praxis i det land en EU-tjänsteman är anställd, så kommer vi att införa den förändringen som skulle kunna utvidga vissa rättigheter som registrerade par har, vare sig de är heterosexuella eller homosexuella.
Jag skulle till de Roo vilja säga att institutionernas hierarki inte lägger några hinder i vägen för tjänstemän som är lesbiska eller homosexuella.
Så är inte fallet.
Det är medlemsstaterna som måste avgöra hur vi skall behandla heterosexuella och lesbiska i förhållanden.
När det gäller arbetstagarnas rättigheter, rätt till bedömning och befordran, rätten till chefstillsättning, finns det inga hinder och ingen hierarki har uttryckt någon direkt eller indirekt önskan att skapa ett sådant hinder.
Vi kommer inte att skapa några hinder, men vi kan inte garantera att de kulturella eller rättsliga hämningar som finns kan brytas ned automatiskt.
Vi har inte makten att göra detta inom kommissionen, jag önskar på många sätt att vi hade den, men jag skulle missleda parlamentet om jag antydde att vi har, eller troligen kommer få, den sortens massiva kraft att förändra.
Slutligen, för att klargöra en fråga som Eriksson tog upp, de hänvisningar som jag gjorde till mycket begränsade rättigheter, såsom rätten att gå på språkkurs, handlar bara om de människor som har rätt att gifta sig, eller rätt att registrera partnerskap, men som av någon anledning väljer att inte utnyttja den rättigheten.
Den tillgång folk har till de olika formella sociala möjligheter som nu finns enligt tjänsteföreskrifterna kommer helt enkelt att fortsätta finnas i de fallen.
Våra åtgärder, vilket hon vara vänlig nog att tillstå, har inget med fördomar att göra.
Vår avsikt är att försöka besegra fördomar eftersom de är irrationella och ofta har brutala följder.
Det vi inte kan besegra är inte fördomarna, utan de lagar som finns och som medlemsstaterna utövar med suverän makt.
Inte förrän vi kan säkerställa förändringar av de här lagarna - och detta sker gradvis - kan vi ta de påtagliga ytterligare steg som vi försöker ta inom ramen för den här reformen och som de ärade ledamöterna har varit vänliga nog att medge.
