# ID: svediakorp-gov421200
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det är inte så vanligt, herr kommissionär, att vi får höra goda nyheter och jag tackar er för det, det är verkligen mycket viktigt för oss att ni har detta svar som både är precist och positivt.
Så varför, och varför också, när vi befinner oss vid en historisk brytpunkt där det inte längre bara gäller att kämpa mot diskrimineringen av homosexuella, utan att övergå till bekräftandet av homosexuellas rättigheter.
Och i denna balansgång mellan kampen emot och kampen för, anser jag att ni ger oss mycket positiva svar och att vi måste fortsätta att gå i denna riktning.
Varför fäster jag så stor vikt vid detta?
För att jag tror att vi i denna fråga har lagt märke till att vissa privata företag slutligen hade löst problemet snabbare än offentliga institutioner.
Om de offentliga institutionerna kan föregå med gott exempel vet man hur viktigt det vore.
Jag minns mycket väl att det i Frankrike blev mycket väsen när SNCF (franska statliga järnvägen) beslutade att bevilja " familjepris " för homosexuella.
Ni har inte haft någon sådan möjlighet i Storbritannien tror jag, men i Frankrike har vi haft det, och det är de franska järnvägarnas goda exempel som jag skulle vilja lyfta fram i dag, eftersom det gör det möjligt att symbolisera något som Europeiska kommissionen kan göra i dag.
Därför går saker och ting i rätt riktning, och detta är mycket viktigt.
Jag skulle dock vilja lägga till att detta inte betyder att kampen mot diskriminering har försvunnit, och jag vill att kommissionen också skall vara mottaglig för denna kamp.
Särskilt när jag ser att det finns ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
Varför skulle man inte kunna utvidga detta till att omfatta annan diskriminering som faller under artikel 13?
Vi får inte glömma att det finns kandidatländer för anslutningen, länder som berörs av utvidgningen - ni ser min blick - som fortfarande bestraffar homosexualitet.
Vi måste därför vara mycket vaksamma, det gäller " kampen emot ".
Jag vet att detta inte riktigt var den fråga som ställdes till er, men jag uppfattar det ändå som viktigt, om vi skall göra framsteg när det gäller homosexuellas sociala rättigheter inom de europeiska institutionerna, att vi kan visa upp en konsekvens med alla de europeiska institutionernas nuvarande politiska linjer.
