# ID: svediakorp-gov421128
# author: Pérez Royo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 868
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
I kommissionens förslag om finansiella säkerhetsordningar fastställs den europeiska lagstiftningsramen för denna typ av ordningar och det förslaget är av grundläggande vikt för att den finansiella marknaden på europeisk nivå skall fungera.
Detta förslag är en grundläggande faktor i paketet med lagstiftningsåtgärder som inriktas på detta mål.
De huvudsakliga målen med förslaget är - mycket kortfattat - att se till att det finns effektiva ordningar som är så enkla att tillämpa som möjligt för såväl pantsättning som för äganderättsöverföring, inbegripet återköpsavtal, så kallade " repor ".
För att genomföra detta är det nödvändigt att införa vissa ändringar i flera medlemsstaters rättsliga ordningar, främst när det gäller bestämmelser om pantsättning och även inom konkurslagstiftning och konkursförfaranden.
Det handlar kort sagt om att inrätta en stabil och effektiv rättsordning för begränsning av kreditrisker och på så sätt ge ökad stabilitet åt de europeiska finansiella marknaderna och få dem att fungera bättre.
Ur Europaparlamentets synpunkt är den största tvistefrågan i förslaget direktivets tillämpningsområde.
Det ursprungliga förslaget handlade om att begränsa direktivets tillämpningsområde till att gälla finansiella institut och de riktigt stora finansföretagen, det vill säga stora kommersiella och industriella företag eller tjänsteföretag, alltså juridiska personer, vilka alla måste ha över 100 miljoner euro i kapitalbas eller över en miljard i bruttotillgångar.
Detta förslag innehöll två nackdelar ur Europaparlamentets, eller åtminstone ur föredragandens synpunkt.
För det första när det gäller begränsningen av direktivets tillämpningsområde, eftersom detta skulle leda till att de flesta företag som inte är finansiella företag i strikt mening, inte bara de små och medelstora företagen, utan till och med de stora företag som inte når upp till de mycket höga tröskelvärden jag tog upp tidigare, hamnar utanför.
För det andra orsakar fastställandet av tröskelvärden problem när det gäller att se över och uppdatera dessa.
I förslaget till direktiv löstes detta problem tekniskt med hjälp av en delegering av befogenheter till kommissionen för att kommissionen skall kunna genomföra en översyn.
Den skall då biträdas av värdepapperskommittén, den så kallade " Lamfalussy-kommittén ".
Detta handlar om en delegering av lagstiftning, av befogenheter, som parlamentet omöjligt kan godta, åtminstone inte i sin helhet, vilket är ett välkänt faktum, det är nämligen inte första gången vi tar upp Lamfalussy-kommittén på det här området och även på andra, med kommissionär Bolkestein.
Det ändringsförslag som parlamentet vill införa på det här området handlar huvudsakligen om följande: att avskaffa tröskelvärdet och i stället kräva att juridiska personer endast skall få ingå en säkerhetsordning där den andra parten, som vanligen är säkerhetstagaren, är ett finansiellt institut.
Fördelen med detta är att man kan lösa båda de problem jag nämnde samtidigt, det vill säga problemet med att de företag som inte är så stora utesluts och problemet med delegering av befogenheter - eller rättare sagt Lamfalussy-kommitténs befogenheter, för att vi skall vara på det klara vad vi talar om.
Förutom detta ändringsförslag, som i sin tur leder till flera andra, finns det andra som handlar om ingående av avtal och medel för att bevisa anskaffning av finansiella säkerheter, reglering av förfoganderätt i fall av pantsättning och om andra frågor som jag inte kommer att ta upp här.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag betona - och detta är mycket viktigt - att jag ända sedan början har strävat efter att arbeta i nära kontakt med kommissionen och med det belgiska ordförandeskapet och jag tackar dem uppriktigt för deras hjälp.
Målet var att nå enighet för att kunna anta förslaget till direktiv i första behandlingen, eller åtminstone för att den andra behandlingen endast skulle bli en formalitet.
Vi arbetade mot detta mål eftersom de flesta aktörer, såväl medlemsstaterna som de industriella aktörerna, var överens om att detta är ett viktigt förslag och att det var nödvändigt att nå ett grundläggande samförstånd, förutom när det gällde vissa punkter, om detta förslag.
Det såg ut som om vi skulle lyckas och att rådets arbetsgrupp hade kommit fram till ett avtal som samtidigt tillfredsställde parlamentets grundläggande krav.
I sista stund sprack förhandlingarna om det slutliga avtalet i rådets arbetsgrupp och i morgon antas eventuellt ett annorlunda avtal i Ekofin, vilket innefattar andra punkter som parlamentet inte har haft tillfälle att överväga tillräckligt ingående.
Jag är därför rädd för att den föresats jag nämnde tidigare, att bespara oss andra behandlingen, eller åtminstone begränsa den till en formalitet, inte kommer att kunna infrias, och vi blir tvungna att arbeta vidare på detta direktiv från och med nästa månad.
Inför morgondagens omröstning ber jag att ni röstar för de ändringsförslag som antogs i parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor med någon mindre ändring, och att ni röstar emot ett ändringsförslag som har införts i sista stund, eftersom rådet, det vill säga medlemsstaterna inte har kunnat enas, vilket även lett till att den enighet som fanns i parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har spruckit.
