# ID: svediakorp-gov421100
# author: Ortuondo Larrea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 613
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, fru kommissionär!
Efter oljetankfartyget Erikas förlisning den 12 december 1999 krävde parlamentet och rådet en betydande förstärkning av gemenskapens regler om sjösäkerhet och förebyggande av föroreningar.
Kommissionen svarade snabbt på dessa krav genom att lägga fram tre förslag kända som " Erika I-paketet ", vilket vi fortfarande håller på att diskutera två år efter denna katastrof, även om vi äntligen har nått överenskommelser med rådet om dessa, som är definitiva för de två första.
När det gäller ändringen av direktivet om gemensamma regler och standarder för de organisationer som klassificerar, inspekterar och undersöker fartygen för sjöfartsadministrationernas räkning handlade parlamentets ändringar av kommissionens ursprungliga förslag framför allt om praktiska aspekter av tillämpningen av klassificeringssystemet, förbättring av öppenheten i fråga om information om kvaliteten på inspektionerna, regelbundna översyner av nämnda organisationer och återkallande av erkännande vid svåra olyckor samt organisationernas ekonomiska ansvar för skador och olyckor där någon form av försumlighet i inspektionerna kan bevisas.
När rådet antagit sin gemensamma ståndpunkt gick betänkandet till andra behandlingen i parlamentet, där vi betonade frågor om de intressekonflikter som kan uppstå mellan klassificeringssällskapet och fartygsägaren eller redaren samt olika aspekter av gränserna för dessa bolags ersättningsansvar till följd av försummelse eller underlåtelse vid inspektionerna.
Efter att rådet meddelat att det inte kunde godkänna samtliga parlamentets ändringar gick man vidare till förlikningsförfarande mellan företrädarna för de båda gemenskapsinstitutionerna.
Diskussionerna koncentrerades huvudsakligen till frågan om intressekonflikter, där rådet slutligen godkände att en organisation inte får vara kontrollerad av redare eller skeppsbyggare eller av andra personer, företag eller organ som har kommersiella intressen i tillverkning, utrustning, reparation eller drift av fartyg.
Samtidigt skall klassificeringssällskapen och deras inspektörer i samband med begäran om erkännande förpliktiga sig skriftligen och individuellt att inte åta sig lagstadgade uppgifter när det finns en risk för intressekonflikt, i synnerhet då organisationen är identisk med eller har affärs-, person- eller familjeanknytningar till redaren eller den som är ansvarig för fartygets drift.
Även om parlamentets delegation ansåg att en stor del av det arbete som inspektörerna utför egentligen är sjöfartsadministrationens ansvar och att denna därför bör vara subsidiärt ansvarig, godtog den å sin sida att det inte skall vara obligatoriskt för medlemsstaterna att fastställa gränser för det ekonomiska ansvaret för maximibeloppen vid fall av lindriga olyckor som orsakas av försummelse som kan tillskrivas klassificeringssällskapen, dock under förutsättning att om dessa - medlemsstaterna - vill fastställa sådana maximibelopp, får de inte vara lägre 2 respektive 4 miljoner euro beroende på om skadorna endast är materiella eller även personliga.
Emellertid ansåg de båda institutionernas delegationer att den här frågan bör prövas inom ramen för den utvärderingsrapport som kommissionen inom en tidsperiod av tre år skall lägga fram om de ekonomiska konsekvenserna av ansvarssystemet, i synnerhet i fråga om konsekvenserna för de erkända organisationernas finansiella balans.
Vid behov skall kommissionen mot bakgrund av denna utvärdering lägga fram ett förslag till ändring av direktivet som kort sagt skall omfatta principen om ansvar och de maximala ersättningsbeloppen.
Min åsikt är att Europaparlamentet kan anse att förlikningens slutresultat är tillfredsställande, eftersom de flesta av våra ändringsförslag har införts i sin helhet, i ändrad form eller till sin anda i det gemensamma utkastet och vi föreslår därför att texten godkänns i plenum i tredje behandlingen.
Slutligen vill jag fästa de berörda rättsliga myndigheternas uppmärksamhet på det faktum att vissa av de skadelidande från Erika-olyckan fortfarande inte har fått skadestånd för de skador de lidit, trots att det nu har gått två år sedan denna tragiska händelse.
