# ID: svediakorp-gov421099
# author: Watts (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 942
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med - vilket kanske är ovanligt för att vara jag - att tacka de olika personer som har gjort denna kväll möjlig, i synnerhet kommissionären och hennes personal som har hand om sjöfartsfrågor vid hennes generaldirektorat, i synnerhet sjösäkerhetsenheten.
Även rådet, som inte är företrätt i kväll, men det bör noteras att det belgiska ordförandeskapet har varit hjälpsamt.
Jag vill också säga att det franska ordförandeskapet varit ett stöd när det gällt att se till att vi har gjort snabba framsteg.
Jag bör också tacka mina kolleger i Europaparlamentet som har stött varandra under denna process, med de svåra utmaningar vi erfor, men som vi klarade av tillsammans.
Tack vare detta kan vi i kväll fira en historisk seger för de europeiska institutionerna på sjösäkerhetsområdet.
Vi har åstadkommit mycket tillsammans.
Jag kommer inte att ta upp de andra betänkandena.
Det gör mina föredragande kolleger.
Jag skulle vilja koncentrera mig på mitt betänkande om hamnstatskontroll, som är en nödvändig del av vårt system för att se till att händelser som t.ex. den där Erika var inblandad, aldrig sker igen.
För två år sedan var Erika ett symptom av ett misslyckat sjösäkerhetssystem.
Den var inte den första i sitt slag, och tyvärr inte heller den sista sjöolyckan i sitt slag.
För mig och mina kolleger i Europaparlamentet symboliserade den det faktum att flaggstatskontrollerna hade misslyckats och att själva IMO hade misslyckats.
Det är bara p.g.a.
Europeiska unionens och dess institutioners gemensamma åtgärder som vi under de senaste två åren har kunnat stimulera en oförliknelig verksamhet inom sjösäkerhetsområdet.
Utan Europeiska unionen skulle vi inte ha kommit så långt som vi har gjort i dag.
Vi borde alla vara mycket nöjda med att vi har Europeiska unionen som kan leda insatserna på detta område.
Vad är det då vi kan vara så nöjda med och stolta över?
Låt mig räkna upp en del av det som vi har säkrat när det rör hamnstatskontroll.
För det första kommer det att äga rum obligatoriska inspektioner för vissa fartyg.
Detta är en nyhet och jag välkomnar den.
Det innebär att de farligaste fartygen kommer att inspekteras i framtiden.
För det andra, förbättrad inspektion för andra fartygskategorier och, för det tredje, riktlinjerna om själva inspektionerna kommer att bli obligatoriska.
Med andra ord måste myndigheterna som utövar hamnstatskontrollen inspektera vissa typer av fartyg på ett särskilt sätt.
För det fjärde vill vi att medlemsstater som varit en svag länk i systemet utbildar och rekryterar ett lämpligt antal inspektörer som skall utföra hamnstatskontrollen.
De har möjlighet att göra detta fram till 2003, men det är en utmaning för dem och det är en utmaning som jag hoppas att de kan klara av.
För det femte - och detta är en absolut nödvändighet för att det nya systemet skall bli en framgång - vill vi att informationen skall vara offentlig.
Detta står, återigen, i det ändrade direktivet och det kommer att finnas tillgängligt genom Equasis-databasen.
För det sjätte vill vi att medlemsstaterna och i synnerhet de aktuella myndigheterna ger information till kommissionen, så att den kan göra sitt jobb och se till att det ändrade direktivet genomförs på ett enhetligt sätt i Europeiska unionen.
Den sjunde punkten, som jag nämner med en viss glädje, har att göra med möjligheten att förbjuda och kvarhålla vissa fartyg - man kan förbjuda de farligaste fartygen, särskilt de som seglar under en svartlistad stats flagga.
Jag välkomnar de stränga kontrollerna - vi måste förbjuda vissa fartyg att segla i Europeiska unionens farvatten om det ofta har kvarhållits i hamn.
Detta kommer i praktiken att bli ett varningsskott som riktas mot dessa svartlistade stater: Under en tidsperiod kommer deras fartyg att förbjudas ett efter ett, om de inte förbättras.
Detta parlament kommer att ge ett mycket viktigt budskap.
Det kommer också att finnas befogenheter att kvarhålla - i synnerhet att kvarhålla fartyg som inte senast 2008 har ett fullt fungerande VDR-system, en svart låda.
Vi kan, återigen, skicka ut budskapet i kväll att alla fartygskategorier, om de vill anlöpa en hamn i EU, senast 2008 måste vara utrustade med ett VDR-system.
Om de inte har ett, kommer vi att kvarhålla fartyget fram till dess man har säkrat ett.
Jag välkomnar, återigen, det faktum att vi alla har samarbetat för att få till stånd detta specifika resultat.
Den svarta lådan kommer att förändra kulturen inom rederinäringen.
Den kommer inte bara att bli ett verktyg genom vilket vi kan lära oss av katastrofer och tillämpa kunskaperna i framtiden.
Ett fartyg med en svart låda är ett säkert fartyg.
Vårt gemensamma mål i kväll är att se till att katastrofer som den med Erika aldrig sker igen.
Jag tror inte att vi åstadkommer detta bara genom att anta dessa betänkanden i morgon, men vi kommer att ha nått långt när det handlar om att säkra vårt mål att skydda liv till havs och att skydda havsmiljön.
Men vi måste fortsätta att vara vaksamma.
Vår plikt måste nu vara att se till att den lagstiftning som vi antar i morgon tillämpas av alla - kommissionen, medlemsstaterna och myndigheterna som utövar hamnstatskontrollen.
Detta är vår plikt och vårt ansvar.
Jag hoppas att vi kan leva upp till det.
