# ID: svediakorp-gov421092
# author: Fava (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att detta är ett balanserat betänkande i en svår fråga och att dess förtjänst är att det samlar de gradvis ökande indikationerna om öppning som kommer från Iran, i synnerhet från dess folk som i de senaste valen gav en tydlig signal till förmån för en politik av ekonomiska, sociala och politiska reformer.
Men samtidigt måste vi alltid betrakta respekten för mänskliga rättigheter som avgörande för oss, för Europeiska unionen och för detta parlament.
I den meningen må det tillåtas oss att säga till föredraganden att vi inte är överens i fråga om några av de ändringsförslag som han har lagt fram för detta plenarsammanträde och som förefaller oss vara motiverade av ett alltför stort överseende i en fråga, den om mänskliga rättigheter, i vilken vi alltid måste vara omedgörliga.
Visst, den iranska regeringen har fördömt det våldsamma blodbadet som ägde rum i New York den 11 september, visst, den har tillkännagett att den vill diskutera frågorna om mänskliga rättigheter, vi gläds åt allt detta, vi gläds åt den roll som även kvinnorna har lyckats återvinna inom institutionerna under dessa år, åt universitetsutbildningen, åt skolutbildningen och även åt den iranska regeringens ansvarskänsla för att bidra till att stabilisera regionen.
Fakta kvarstår dock, det vill säga en förväntan från det iranska samhället och det internationella samfundet att tortyren skall avskaffas, att dödsstraffet skall avskaffas, att de religiösa specialdomstolarna och specialdomstolarna för pressen skall avskaffas, att särskilt förnedrande och förödmjukande straff skall avskaffas.
Jag anser att vår uppgift är att uppmuntra de demokratiska krafterna, det civila samhället, de talrika kvinnor och talrika studenter som anser att i konfrontationen mellan en teokrati och en demokrati kan det vara så att det är den senare som segrar.
Det krävs att man driver på den iranska regeringen att fullt ut respektera det mandat den har fått av sitt folk.
Det krävs, slutligen, att man främjar en politisk dialog mellan Europeiska unionen och Iran.
I den meningen är vi för att man skickar dit en ad hoc-delegation och vi önskar framför allt att Europeiska unionen skall kunna spela en fullständig politisk roll, till gagn för att Iran så snart som möjligt finner sin väg till demokrati.
Jag anser, herr talman, att det aldrig kan vara vår uppgift att döma.
Pådrivning och uppmuntran utgör en del av andan i detta förhållande och det bör även utgöra en del av det sätt på vilket Europeiska unionen återknyter sitt förhållande med Iran.
