# ID: svediakorp-gov421088
# author: Gahler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,153
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi kommer att hinna med de sista talarna före paus.
Den 7 januari i år offentliggjorde kommissionen ett meddelande om förbindelserna mellan EU och Iran.
Där konstaterar man att dialogen, med start 1995, sedan 1998 har antagit karaktären av en omfattande dialog med rådfrågningar varje halvår mellan trojkan och den iranska regeringen.
Dessa omfattar globala frågor som terrorism, mänskliga rättigheter, spridning av kärnvapen samt regionala frågor och samarbetet kring narkotika, flyktingar, energi, handel och investeringar.
Av meddelandet framgår att EU med runt 40 procent av den iranska importen är Irans största handelspartner, dock sägs avsaknaden av en avtalsram ha en hämmande verkan på de bilaterala förbindelserna.
Kommissionen rekommenderar en utveckling med närmare förbindelser i enlighet med de framsteg som har gjorts på följande områden: rättsstatlighet, rättigheter för minoriteter, pressfrihet, ordningsmässiga ramvillkor för näringslivet liksom en insats från Irans sida rörande utrikes förbindelser och säkerhetsfrågor.
Sedan meddelandet offentliggjordes har president Khatamis ställning befästs med tre fjärdedelars majoritet, och terrorattentaten i USA har riktat världens uppmärksamhet mot Irans omedelbara närhet.
Iran fördömde utan att tveka dessa terrordåd.
Den 20 november fick rådet ta del av kommissionens förslag till rådets beslut om riktlinjer för förhandlingar om ett handels- och samarbetsavtal med Iran.
Med mitt betänkande har jag framför allt försökt belysa Irans inre utveckling på det politiska, ekonomiska och sociala området och dra politiska slutsatser av detta för vår ståndpunkt gentemot Iran.
Med tanke på landets stora råvarutillgångar har jag varit angelägen om att reda ut vad EU har för intresse av ett förstärkt handelsutbyte, men även av en politisk dialog om frågor som rör bekämpning av terrorism och handel med narkotika, liksom av allt som kan bidra till en lösning på konflikten i Mellanöstern.
Dessutom vill jag vara särskilt tydlig med att parlamentet tar kommissionen och rådet på orden när de talar om att använda framgångarna på områden som rättsstatlighet, rättigheter för minoriteter och pressfrihet som en måttstock för hur intensiva förbindelserna skall vara.
Vi välkomnar principiellt de handels- och samarbetsavtal som man vill få till stånd, utan att vi för den skull vill koppla samman genomförandet av ett sådant avtal med en på förhand uppnådd grad av rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Låt mig lyfta fram två skäl till varför detta kan ses som överflödigt.
För det första förväntar vi oss att avtalet skall innehålla en klausul som kan jämföras med klausulen om de mänskliga rättigheterna i Cotonouavtalet, som alltid gör det möjligt att på ett effektivt sätt kräva att Iran skall följa de internationella överenskommelser som landet har undertecknat.
I förslaget till mandat och i den allmänna hänvisningen till de slutgiltiga bestämmelserna ser jag de inledande formuleringarna, att avtalet kan komma att hävas i händelse av allvarliga brott mot viktiga delar av avtalet, som otillräckliga.
För det andra är jag övertygad om att det iranska civila samhället av egen kraft kan genomföra reformerna på ett sätt som motsvarar utvecklingen i ett modernt islamiskt samhälle.
Den intellektuella potentialen tydliggörs utåt framför allt bland studenterna, inom press och kulturliv.
Totalt sett har landet med sin kultur, sina naturliga råvaror i kombination med de mänskliga resurserna i grund och botten alla möjligheter att styra kursen mot en bättre framtid.
Behovet hos delar av rättsväsendet och prästerskapet att ständigt förbjuda tidningar, vilka ofta återskapas under andra namn, är dock samtidigt ett bevis på den dualism och den motsägelse och, faktiskt, den avgörande maktfråga som behärskar detta samhälle på nästan alla områden.
Det senaste exemplet är försvinnandet av journalisten och filmkritikern Siamak Pourzand, som Pen-klubben uppmärksammade den 5 december.
Det ökade antalet verkställda dödsstraff - vi har även sett skakande foton i tidningarna -, de upprepade rapporterna om stening som metod att verkställa dödsstraffet och det stora antalet spöstraff under året visar att det uppenbarligen krävs allt större ansträngningar för att tygla det civila samhället.
Även FN: s senaste rapporter och ställningstagandet den 12 november från det särskilda sändebudet i Europakommissionen för mänskliga rättigheter, Copithorne, har i sina bedömningar och i ordvalet blivit betydligt mer kritiska än tidigare år.
Allt detta gör det i mina ögon absolut nödvändigt att från vår sida stärka förbindelserna och därmed stärka de krafter som vet att de har den stora majoriteten av folket bakom sig.
Jag talar om de krafter som i parlamentet kämpar för ökad pressfrihet och kvinnors rättigheter, för ekonomin, de som vill bryta mark på det ekonomiska området och mjuka upp de stela strukturerna och stödja Irans konstruktiva roll i fredsprocessen i Mellanöstern.
Genom en parlamentarisk dialog vill vi hjälpa dessa krafter att göra rättvisa åt sina väljaruppdrag och motsvara samhällets förhoppningar och förväntningar.
Den nämnda motsägelsefullheten genomsyrar ytterligare områden.
Rörande Afghanistankonferensen i Bonn har jag hört att Iran, trots att man inte satt med direkt vid bordet, spelade en mycket konstruktiv roll i bakgrunden.
Detta är något som uttryckligen skall omnämnas positivt.
Å andra sidan skulle landet också kunna utöva ett mer dämpande inflytande på särskilda grupper i Mellanöstern som snarast är ute efter konfrontation.
Men Europaparlamentet tummar aldrig på respekten för de mänskliga rättigheterna i utbyte mot ett deltagande i antiterrorkoalitionen.
Jag förväntar mig samma ställningstagande från rådet och kommissionen.
Kvinnorna har tillkämpat sig några platser i parlament, regering, administration och kultur.
Kanske mer än i andra stater i grannskapet.
Å andra sidan är det inte bara föreskrifter om klädseln som manliga korantolkare ålägger dem.
Och på många områden i samhället är de alls inte relevant företrädda.
På många rättsliga områden är de uttryckligen inte jämlika, exempelvis när det gäller familjerätt.
Allt detta måste vi och kommer vi att behandla, på samma sätt som vi berömmer de framsteg som görs.
Jag vill passa på att tacka alla kolleger som med sina ändringsförslag ytterligare har förbättrat betänkandet.
För mig har detta handlat om att inte förtiga fakta, men att heller inte genom ordval försvåra inledandet av en dialog i onödan.
På det ekonomiska området är det viktigt att tydliggöra för iranierna att de grundläggande reformerna är nödvändiga, exempelvis en anpassning till Världshandelsorganisationen och att öppna upp för utländska investerare och deras produkter; samarbetet kring narkotikabekämpningen ligger i ömsesidigt intresse - med avseende på förändringarna i Afghanistan måste även vi bidra till att få ett slut på genomfarten genom Iran.
Det finns en omfattande dagordning för denna dialog.
Som parlament vill vi också ta upp kontakten med våra kolleger i det iranska parlamentet.
Och jag hoppas på ert stöd för detta.
(Applåder)
