# ID: svediakorp-gov421028
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Jag skulle vilja säga till Maes att hon mycket väl vet hur farligt det är att låna varandra sina telefoner och sedan låta dem stå på men det är ett belgiskt internt skämt, herr talman, som alla landsmän fullständigt förstår och därför är det bäst att vi inte gör det.
Det var det första.
För det andra har jag aldrig vetat att det faktum att man tillhör en minoritet är ett skäl att inte ta en strid som man anser vara berättigad.
Tiderna har kanske förändrats men tidigare tänkte vi annorlunda om det.
Det är naturligtvis sant att regionerna med lagstiftningsbehörighet är i minoritet i Regionkommittén men att man gjort det med avsikt?
Det tror jag inte men det är en bedömningsfråga.
Jag kan endast konstatera att diskussionen om den saken är mycket häftig utanför kommittén medan den inte förs över huvud taget inom kommittén.
Ett konstaterande, kanske kommer det en dag att förändras men inte än i alla fall.
En strid som man inte ens för där den kan föras, det har jag mina tvivel kring, men det är en personlig åsikt.
Fru Maes!
Jag har tagit del av texten, den uppmaning till det belgiska ordförandeskapet som offentliggjordes i går eller i förrgår.
Jag kan inte dela den ståndpunkten att regioner liksom är en sorts medlemsstater som olyckligtvis inte kan bli medlemsstater.
Det är ett resonemang som ni naturligtvis kan driva till det absurda.
Jag skall aldrig glömma det som en statsminister i den indiska staten Andarpradesh svarade när jag frågade honom hur många invånare provinsen hade.
Han sade 79 miljoner.
79 miljoner för Andarpradesh, jämför det en gång.
Det skulle vara en stor medlemsstat hos oss.
Men så fungerar det alltså inte.
Det är en enhets ställning enligt offentlig och enligt internationell rätt som avgör var i hierarkin den enheten befinner sig.
Belgien har hittat en lösning och den känner ni till.
Jag tycker också att vi verkligen har rätt att propagera för den lösningen eller göra den känd hos andra men Belgien har gjort det.
Det är alltså de övriga medlemsstaterna som i sådana fall borde göra det för sina egna delegationer och inte förvänta sig av unionen att den löser ett problem som de inte ens kan lösa inom de egna gränserna men, kära kolleger, det är en strängt personlig ståndpunkt.
