# ID: svediakorp-gov421004
# author: Cashman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig först och främst påminna både rådet och kommissionen om att syftet med förordningen är: " att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt och att fastställa allmänna principer och gränser för denna rätt ... ".
När man tittar på rådets och kommissionens beslut, ser jag ett försök att skriva om förordningen, i synnerhet hänvisningarna till den i artikel 9 i kommissionens beslut - handlingar som inte återspeglar yttranden eller enskilda yttranden, kommer inte att bli tillgängliga.
Detta är också tillämpligt på artikel 11 i rådets beslut.
Jag skulle vilja påminna både rådet och kommissionen om att en begränsning i tillgången till handlingar bara kan gälla undantagen i artikel 4 och artikel 9, som i sin tur hänför sig tillbaka till artikel 4.
I kommissionens förslag förnekas på samma sätt medborgare från tredje land rätten att klaga hos Europeiska ombudsmannen - återigen en kränkning av förordningens anda.
När det rör sig om delegerade befogenheter, menar kommissionen att den inte kommer att lämna ut lagstiftningstexter förrän den slutliga texten har antagits.
Låt mig påminna kammaren och kommissionen om att 90 procent av ca 5 000 rättsakter som antas i unionen varje år utarbetas enligt delegerade befogenheter.
Rådet har utökat tillgången till vissa av sina interna handlingar, men bevarar sekretess enligt en medlemsstats önskemål när det rör nationella delegationer och nationella ståndpunkter.
Hur kommer det sig att institutionerna ännu inte, när det nu gått sex månader sedan förordningen trädde i kraft, inlett någon informationskampanj?
Varför?
När kommer kommissionens förslag om ändringar av den sekundära lagstiftningen?
Har kommissionen antagit säkerhetsbestämmelser?
Om detta är fallet, kan man offentliggöra dessa i enlighet med förordningarna?
När kommer parlamentet att anta sina egna säkerhetsbestämmelser?
Det gör mig väldigt bekymrad att om någon nu skulle försöka att få tillgång, antingen genom kommissionens beslut eller rådets beslut, skulle vi få se en kränkning av förordningen.
Jag vill dessutom upprepa Maij-Weggens mycket viktiga punkt.
Det är inte godtagbart att vi har generalsekreterare som företräder politiker i denna interinstitutionella kommitté.
Politiker måste kunna förklara sina beslut och vara ansvariga för dessa.
