# ID: svediakorp-gov421001
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,168
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Rådets ordförandeskap åtog sig inför er - genom mig för övrigt - att vidta de åtgärder som krävdes för att tidsfristen den 3 december 2001 skulle respekteras när det gäller att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Jag gläder mig åt att kunna meddela er att rådet har hållit sig till sina åtaganden.
Den 29 november antog rådet ett beslut om ändring av sin egen arbetsordning.
Detta beslut offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 30 november och trädde i kraft den 3 december, dvs. samma dag som den förordning jag talade om började gälla.
Detta beslut innebär att alla de bestämmelser som återfinns i rådets interna rättsakter rörande tillgång till handlingar har gjorts om till en enda rättsakt, och att nya bestämmelser införs om förordningens tillämpning.
I kraft av artikel 2 i detta beslut har ett antal andra akter upphävts: rådets beslut av den 20 december 1993 om allmänhetens tillgång till rådets handlingar, sista gången ändrat genom ett beslut av den 14 augusti 2000, rådets beslut av den 6 december 1999 om förbättrad information om rådets lagstiftningsverksamhet och det offentliga registret över rådets handlingar och slutligen rådets beslut av den 9 april i år om tillgängliggörande för allmänheten av vissa kategorier av rådets handlingar.
Herr talman, herr kommissionär, damer och herrar!
Den process som inleddes med Amsterdamfördraget med avseende på rätten till tillgång till dokument gjuts på det sättet in i en laglig ram.
Det måste dock ändå fastställas ett antal bestämmelser till.
Samtalen mellan institutionerna om upprättandet av en interinstitutionell kommitté som i enlighet med artikel 15 i förordningen kontrollerar vilka rutiner som är de bästa, behandlar eventuella tvister och tar upp framtida utvecklingar inom ramen för allmänhetens tillgång till dokument, pågår fortfarande.
Rådet anser att den här kommittén måste sammanställas på generalsekreterarnivå i de tre berörda institutionerna, med möjlighet att ta upp frågor av allmänt, politiskt eller principiellt slag med de tre institutionernas ordförande.
Med anledning av det senaste informella trepartsmötet mellan parlamentets, rådets och kommissionens ordförande den 28 november i år har kommissionens vice ordförande, De Palacio, lagt fram ett intressant förslag som lösning på problemet med representationsnivån i den här interinstitutionella kommittén.
Förslaget innebar att låta den här kommittén sammanträda på generalsekreterarnivå via ett mandat - på franska par délégation - från deras politiska myndighet.
Det tycker jag är en mycket intressant tanke och jag meddelade då mina kolleger, ordförandeskapet för parlamentet och kommissionens ordförande att jag skulle lägga fram det här förslaget för bedömning i rådets instanser.
Jag kanske, herr talman, får förklara vad det handlar om eftersom den här diskussionen mellan rådet och parlamentet om på vilken nivå samtalen skall äga rum låter som bysantinska.
Rådet är oroligt för att ordförandeskapet för parlamentet, rådet respektive kommissionen skulle behöva agera som en sorts instans för överklagande om det på generalsekreterarnivå skulle beslutas att tillgång till ett dokument inte kan tillåtas.
Vi tycker inte att det är ordförandeskapens funktion.
De får inte bli en sorts instans för överklagande utan de bör i stället ägna sig åt de grova linjerna, de allmänna frågorna, principerna och liknande.
Det är alltså vår oro.
Det handlar inte om att rådet inte vill ha den här interinstitutionella kommittén, det handlar om att se till att en kvasi-systematiskt utnyttjandebar instans för överklagande inrättas, det tror vi inte tjänar något till.
Det finns andra instanser som då kan åberopas och det är alltså diskussionens kärna.
Det föreföll mig att förslaget från kommissionens vice ordförande, De Palacio, inte ger någon utväg för det.
Om generalsekreterarna från de tre institutionerna nämligen träffas på grundval av ett mandat från sina ordförandeskap så måste de själva fatta beslut i konkreta frågor som handlar om tillgång till ett dokument.
Jag säger er det för att tydligt klargöra var problemet ligger för rådets del.
Jag hoppas att kollegerna från rådet också tycker att det förfarande som De Palacio angivit är positivt och att vi på det sättet kan lösa problemet och snart kunna starta den interinstitutionella kommittén.
Dessutom vill jag fästa er uppmärksamhet på det faktum att i artikel 11.2 i förordningen så anges 3 juni 2002 som sista datum då dokumentregistren skall vara tagna i bruk.
Hur långt har vi kommit i det avseendet?
Rådets dokumentregister är som ni vet tillgängligt för allmänheten sedan den 1 januari 1999.
Det registret innehåller alla dokument som läggs fram för rådet eller förberedande instanser och som antingen fungerar som grund för diskussionerna, har ett visst inflytande på beslutsprocessen eller ger en bild av läget i vissa ärenden.
I november i år innehöll det registret hänvisningar till över 250 000 rådsdokument på alla våra officiella språk och det registret ger tillgång till över 50 000 dokument.
Registret visar sig alltså vara ett ändamålsenligt och tillförlitligt instrument institutionernas dokument kan hittas och konsulteras.
Sedan registret togs i bruk har det - och det är förståeligt - skett en avsevärd ökning av efterfrågan på dokumenten, dokument som kan hittas i det registret.
Antalet konsultationer a registret fortsätter bara att öka.
År 1999 registrerades över 70 000 besök som gav anledning till ungefär 600 000 frågor och därmed avser vi konsulterade eller öppnade dokument.
Under år 2000 ökade antalet besök och efterfrågningar till 160 000 respektive 1 260 000.
Trenden fortsätter och under det första halvåret 2001 hade vi redan haft 130 000 besök och över en miljon konsulterade skärmar.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
När det gäller de åtgärder som syftar till att allmänheten skall upplysas om de rättigheter som den får genom denna förordning, utreder de tre berörda institutionerna för närvarande olika konkreta åtgärder att vidta.
Ett exempel är att gemensamt utarbeta en praktisk vägledning för medborgarna.
I kraft av artikel 9.7 i förordningen måste kommissionen och rådet informera parlamentet om känsliga handlingar.
I det avseendet är rådet fortfarande berett att avsluta förhandlingarna med parlamentet om ett interinstitutionellt avtal på området för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, ett avtal som skulle kunna följas av ytterligare avtal, framför allt på området för rättsliga och inrikes frågor.
Men i det här sammanhanget vore det bra om parlamentet omprövade sin ståndpunkt att ansöka om ogiltigförklaring av rådets säkerhetsförordning och att det när det gäller skydd av handlingar som har klassificerats som känsliga antog åtgärder som överensstämmer med parlamentets egen arbetsordning, i enlighet med den senaste ändringen av denna, så att parlamentet kan ge garantier för att den konfidentiella karaktären på dessa känsliga handlingar skyddas inom parlamentet.
