# ID: svediakorp-gov420995
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 814
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag kommer först av allt att svara på den karakteristiskt direkta frågan från van den Laan.
Vi har gjort en beräkning av den skada som hittills har åsamkats våra projekt.
Det finns totalt nio projekt som har skadats på ett eller annat sätt.
Den mycket ungefärliga förlustberäkningen hamnar på 2 289 miljoner euro inklusive, t.ex., de 60 000 euro som också förlorats i och med bombningen av det rättsmedicinska laboratorium som vi hade finansierat.
Det fanns också ett visst stöd från den israeliska regeringen att försöka hjälpa de palestinska säkerhetstjänsterna.
Dessa siffror är väldigt ungefärliga.
Om man tänker på de investeringar som gått från Europeiska unionen till Västbanken och Gaza under årens lopp för att försöka inrätta anständiga tjänster, att försöka att hjälpa till med skapandet av en potentiellt livskraftig stat, så är förlusten omöjlig att uppskatta.
Så här ser revisorns balansräkning ut hittills, och jag hoppas att det inte blir värre.
Kanske kan jag lägga till en eller ett par saker som har samband med debatten.
Ledamoten Poos, som inte använder ord på ett lättvindigt sätt - han har stor kunskap om dessa frågor - beskrev situationen som katastrofal, och detta är inte ett för starkt ordval.
Min vän general Morillon påminde oss om konsekvenserna av omedgörlighet i Balkanområdet.
Lagendijk och andra talade om de rörande tal som vi hörde i förmiddags om nästa generations offer, p.g.a. att den nuvarande generationen inte kan hitta ett sätt att leva i fred tillsammans.
Jag förmodar att det fortfarande finns ett visst hopp för regionen, när man kan uppvisa en sådan utomordentlig förmåga att komma igen, ett sådant mod och en sådan återhållsamhet.
Min vän Brok, som är ordförande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, har sagt att målet var att de tre stora religionerna, som företräddes här i förmiddags, en dag skall kunna utövas fredligt tillsammans i den heliga staden, vilket - uttryckt av en engelsk poet - är " en nåd att stilla bedja om ".
Jag vill bara säga en sak till Belder - och jag säger det på ett försiktigt och okritiskt sätt, därför att man har rätt att brinna för olika saker - och det är att jag inte är säker på att jag delar hans syn på balans.
Låt mig redovisa min idé om balans.
I måndags sammanträdde en rad palestinska och israeliska parlamentariker och intellektuella i Qualandias kontrollstation, för att betona " det akuta behovet av att fortsätta samtalen mellan de båda parterna ", t.o.m. när detta är den enda plats där det är möjligt att göra det.
Man argumenterade att dessa sammanträden är särskilt viktiga mot bakgrund av våldsupptrappningen den gångna veckan, som de sade hotar att dra in hela regionen i krig.
Om man inte får ett omedelbart stopp på den nuvarande våldsspiralen, kan man förlora kontrollen över situationen, vilket kanske kan få oåterkalleliga konsekvenser.
En grupp - omfattande Yossi Beilin, f.d. justitieminister och en av arkitekterna bakom Osloprocessen, och Yasser Abed Rabbo, informations- och kulturminister i Palestina - ansåg att man, för att få ett slut på den nuvarande krisen, omedelbart måste överge våldet som ett politiskt instrument och villkorslöst genomföra Tenets arbetsplan och Mitchellrapporten.
Detta kräver omedelbara åtgärder, däribland förebyggande av och bestraffande av terroristhandlingar, upphävande av stängningspolitiken och tillbakadragande från de palestinska områdena, och ett stopp på mordstrategin.
Gruppen ansåg också att bosättningsverksamheten inte är förenlig med ett uppriktigt syfte att vilja uppnå nedtrappning och fred.
Den måste upphöra.
Uppmuntran i alla dess former, både officiell och inofficiell, kan inte ske samtidigt som man försöker att återskapa ett klimat av förtroende och icke-våld.
Den måste upphöra.
Vi säger klart och tydligt att den palestinska myndigheten eller dess ordförandeskap under inga omständigheter får skadas eller bli måltavla, om det skall gå att ta sig ur denna kris.
Låt mig säga vad jag anser att Europeiska unionen bör göra.
Så länge som det finns återhållsamma krafter på de båda sidorna - i Israel och den palestinska myndigheten - bör vi finnas på plats och ge dem stöd, stödja deras mod, tolerans och anständighet.
Detta är en balanserad EU-politik.
Jag skulle vilja säga " Hosianna ", i lämplig biblisk form, till alla de känslor som uttrycks i detta gemensamma uttalande.
Jag ber till Gud att det om tre, sex eller nio månader fortfarande finns en del återhållsamma personer kvar, med den djärvhet och det mod som krävs för att kunna erbjuda bättre framtidsutsikter för regionen.
(Applåder)
