# ID: svediakorp-gov420981
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 844
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionär!
Jag måste säga att såväl de båda anförandena som rådets beslut denna vecka faktiskt visar med vilket allvar vi måste närma oss detta problem och vilken tydlig signal EU har gett genom de påpekanden som har gjorts och i resolutionen med tanke på vad det är som skall stödjas.
Europaparlamentet vill med sina rekommendationer gärna bidra till att EU blir aktiv som medlare i regionen och till att skapa en möjlighet att nå en fredlig lösning.
Inom ramen för detta beslut, det vill säga för förfarandet, kommer vi med all säkerhet att få till stånd en balanserad text i morgon, om jag får lov att uttrycka mig så försiktigt.
Någon situationsanalys behöver jag inte göra här, och jag instämmer med Chris Patten, nämligen att det är ovidkommande att diskutera skuld i aktuella frågor.
Dock vet vi att situationen har förvärrats efter Arafats misstag i Camp David och Sharons på Oljeberget, och den 11 september inte heller har bidragit till att man rannsakar sig själv, utan efter den 11 september har läget förvärrats ytterligare, och nu handlar det om att bryta denna uppåtgående våldsspiral.
Man kommer till en punkt där det saknar mening att fråga efter vem som är skyldig och vem som är oskyldig, eftersom man inte längre kan urskilja början och slut i våldsspiralen.
Som européer har vi stort intresse av att det blir en verklig fred i regionen, men detta ligger i vårt alldeles egna intresse också därför att hela frågan om Medelhavsområdet och frågan om terrorismen förblir olösliga så länge det saknas en lösning på konflikten i Mellanöstern.
Jag säger inte att konflikten i Mellanöstern är orsaken till detta, men den tjänar som alibi för mycket av det som är ett stort bekymmer för oss.
Därför ligger det i vårt alldeles egna intresse att problemet i vår geografiska närhet löses, och nu vill vi, efter den stora ekonomiska hjälp som vi har bidragit med, vilket Chris Patten så riktigt påpekade, tillsammans med USA inta en aktiv politisk roll i området.
Vi anser att vi har två förutsättningar som vi måste utgå från.
En sak är helt klar: Israels befolkning måste kunna leva inom säkra och erkända gränser.
Detta är helt enkelt ett villkor, som inte ens skall diskuteras.
Detta är vad israelerna har rätt att kräva av skäl som jag som tysk inte behöver motivera närmare, eftersom det ju är uppenbart.
För det andra har även palestinierna rätt till en framtid i en egen stat, där det är de själva som utformar sin framtid.
Detta innebär för oss att försöka komma till rätta med de negativa punkterna steg för steg.
Ockupation och bosättningar hjälper inte palestinierna att utvecklas på det sätt de har rätt till.
Terrorism från palestiniernas sida leder inte till att israelerna får den känsla av trygghet som de behöver för att dra sig tillbaka.
Vad vi nu ser är att Arafat uppenbarligen ändå är i stånd att agera mot Hamas och Jihad.
Därför hade det varit klokt av oss att göra detta tidigare.
Men om det görs nu så är det bra, och man bör agera med full kraft och se även detta som ett viktigt villkor, och givetvis även se till Israel inte skjuter sönder den palestinska infrastrukturen, vilket i sin tur försvårar en välkommen utveckling.
Vidare måste vi göra klart att flyktingars återvändande inte får användas som ett instrument för att hota staten Israels existens.
Och de arabiska staterna måste inse att flyktingläger inte är en bra lösning.
Hela den arabiska världen måste, även med finansiellt stöd från oss, bidra till att ungdomarna kommer ut ur lägren och får en rättvis chans att utvecklas.
Rådet och kommissionen vet att Europaparlamentet är redo att även på finansiell väg bidra till viktiga lösningar om detta gynnar en fredlig utveckling.
Vi anser att vår ståndpunkt i fråga om att garantera de mänskliga rättigheterna måste sättas i rätt fokus såväl hos den palestinska myndigheten som i staten Israel.
Vi har i dag fått se tre vinnare av Sacharovpriset.
En muslim, en judinna och en kristen, det vill säga företrädare för de tre monoteistiska religionerna.
Jag tror att det är här man hittar den grundläggande utgångspunkten.
Dessa tre religioner, som under de gångna årtusendena har gestaltat vår värld på ett så storartat sätt, måste faktiskt själva kunna hitta den inre kraften att finna en fredlig lösning i det centrum som är dessa religioners vagga, så att människor från dessa tre religioner kan leva tillsammans i den heliga staden Jerusalem.
Jag tror att det är detta som vi måste klara av med vårt agerande.
Jag tror att detta är en central, om inte den centrala uppgiften i dessa dagar.
(Applåder)
