# ID: svediakorp-gov420974
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Med initiativbetänkandet " Säkerheten under Europeiska rådets möten och andra jämförbara internationella arrangemang " lägger Europaparlamentets utskott med den falska benämningen " Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter ... " ytterligare en länk till den tunga kedja med vilken den härskande klassen vill låsa fast den växande strömmen av motstånd och kamp mot dess politik.
Föredraganden Watson ger oss rekommendationer om hur vi skall bli lugna och laglydiga demonstranter, med främsta förutsättning att samlas på fredligt sätt och undvika alla våldsyttringar.
Frågan är vem som utövar våld och terror.
I Nice, Göteborg och ännu mer i Genua utövades verkligen våld, men de som spelade huvudrollen var polisstyrkorna och den statliga makten.
Både i Göteborg och i Genua var det dessutom tydligt att målet för polisvåldet inte var de fåtaliga hetlevrade demonstranterna utan den stora massan av " lugna " demonstranter.
Vidare läser vi att de som organiserar demonstrationerna bör undvika samarbete med dem som kan misstänkas framkalla våldsamma incidenter.
Man drar lätt slutsatsen att om de inte gör det så riskerar de i enlighet med den kommande terroristlagstiftningen att anklagas för att vara terrorister eftersom de kommer att ha utfört det brott som det innebär att stödja terroristhandlingar.
Vårt svar är att skyddandet av demonstrationerna från extremistiska och mycket ofta provokativa element är en uppgift för den folkliga massrörelsen själv.
I enlighet med betänkandet bör vi - om vi vill passera vårt lands gränser och delta i en internationell manifestation - ingjuta förtroende hos myndigheterna i den meningen att vår avsikt är att demonstrera fredligt i en laglig demonstration.
Vi är mycket rädda för att man snart skall komma att begära lojalitetsintyg eller undertecknande av en lojalitetsförklaring.
Dessutom föreslås att man enas om en gemensam definition av termerna " farlig person " och " farligt uppträdande " för alla medlemsstaterna.
Detta förslag hänför sig till uppgifter som publicerats om två nya svarta listor som Europol planerar att upprätta, den ena rörande " uppviglande " demonstranter och den andra rörande utlänningar.
I fråga om detta kan betänkandets rekommendation att det inte skall finnas svarta listor och nya databaser bara uppfattas som hyckleri.
När det gäller polisvåldet sägs i betänkandet bara att bruk av oproportionerligt våld bör undvikas samtidigt som man inte gör någon åtskillnad mellan demonstranternas beteende och polisens.
I själva verket bemöttes demonstranterna, särskilt i Genua, av polisen med en oerhörd råhet, med olagliga attacker, hundratals olagliga gripanden, tiotals skadade och ett kallblodigt mord på en ung människa.
Det är ingen tillfällighet att kommissionen begärde att en rapport skulle utarbetas om vad som hände i Diaz och i fängelset Bozaneto i Genua i strid mot FN: s konvention mot tortyr.
Det är tydligt att monopolkapitalets politiska företrädare väl känner till att deras politik riktad mot folket kommer att möta alltmer folkligt motstånd.
Därför försöker de med repressiva åtgärder att verka avskräckande och återhållande för den folkliga vreden.
Historien har emellertid visat att sådana åtgärder leder till motsatt resultat.
De orsaker som ligger bakom det folkliga upproret är den ökade sociala ojämlikheten och inskränkningarna av de grundläggande sociala rättigheterna.
Så länge dessa orsaker består kommer de folkliga massornas motstånd och kamp att öka.
Av ovannämnda skäl röstade Greklands kommunistiska partis ledamöter av Europaparlamentet nej till Watsons betänkande.
Betänkande (A5-0414 / 2001) av Hazan
