# ID: svediakorp-gov420924
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 970
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Jag skall fatta mig mycket kort för att säga er, som svar på en fråga som ställdes under debatten, att den amerikanske presidenten sände en skrivelse till den belgiske premiärministerin och Europeiska kommissionens ordförande, och att denna skrivelse innehöll en uppräkning av ett antal områden där Amerikas förenta stater anser att samarbetsförbindelserna med Europeiska unionen på området för kampen mot terrorism bör fördjupas.
Premiärminister Verhofstadt och ordförande Prodi svarade på denna skrivelse den 28 november.
Detta var den första punkt som jag ville klargöra.
Det finns ingen privat eller särskild skriftväxling mellan Europeiska kommissionens ordförande och den amerikanske presidenten.
Det finns en skriftväxling mellan den amerikanske presidenten och Europeiska unionen, som företräds av både rådets ordförande och kommissionens ordförande.
När det gäller frågornas innehåll är sanningen att vi redan hade - det måste jag säga er helt uppriktigt - fattat beslut om de allra flesta fall av de områden som president Bush talade om, vilket skedde vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 20 september, beslut som för övrigt fick stats- och regeringschefernas stöd vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 21 september.
När det gäller framtiden anser jag att det finns områden i samarbetet med Förenta staterna som är svåra områden, det skall inte döljas.
Det har jag för övrigt alltid sagt, och jag påpekade det framför allt vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i förra veckan, inför utrikesminister Colin Powell.
Vi har självklart stött och kommer att stödja det avtal som har undertecknats av Europol och de amerikanska rättsvårdande organen för samarbete på området för kamp mot terrorism.
Detta avtal innefattar inte möjligheten att utbyta persondata, eftersom vi erkänner att detta är ett känsligt område med normer som skiljer sig åt för européer och amerikaner.
Detta område måste behandlas separat inom ramen för ett speciellt arbete, som för övrigt kommer att inledas så snart det bara är möjligt.
För det andra finns det ett ganska viktigt samarbetsområde, nämligen rättshjälp, och så snart Eurojust blir en definitiv enhet kommer vi att ha ett viktigt redskap i fråga om ömsesidig rättshjälp med tredje land.
Men också på den punkten måste vi klargöra bestämmelserna för utbyte av persondata inom ramen för ömsesidig rättshjälp som innefattar tredje land.
För det tredje, när det gäller utlämning, delar jag ledamot Watsons bedömning om den inre obalansen i " USA Patriot act " när det gäller amerikanska medborgares rättsliga status i förhållande till andra medborgare, inklusive europeiska.
Detta är utan tvekan ett område som vi måste diskutera med våra amerikanska vänner.
Jag har också haft tillfälle att säga att det inte har vidtagits några undantagsåtgärder i Europa i kampen mot terrorism.
Vi har inte gjort avvikelser i förhållande till stadgan om de grundläggande rättigheterna och vi har inte vidtagit undantagsåtgärder i fråga om kampen mot terrorism.
Därför anser jag inte att det är rättvist att kritisera Europa av skälet att det skulle vara i färd att göra något som det faktiskt inte gör.
Alla de åtgärder som vidtagits för att bekämpa terrorism och som nu är i kraft är åtgärder som följer av den befintliga lagstiftningen eller också är de åtgärder såsom den europeiska arresteringsordern eller rambeslutet om " terrorism ", som hade förberetts långt före den 11 september.
När det gäller en europeisk arresteringsorder finns det dessutom inga tvetydigheter: i oktober 1999 bad stats- och regeringscheferna oss att utarbeta en sådan order för att ersätta utlämningsförfarandet.
Alla de som envisas med att försöka få dessa åtgärder till brådskande nödåtgärder misstar sig: Europa har inte reagerat på terroristhotet genom att göra undantag till grundläggande principer eller genom att vidta nödåtgärder.
Vi har reagerat med åtgärder som utan tvivel vidtagits under exceptionella förhållanden, men de är åtgärder som man för längesedan bad oss att utforma och som har planerats sedan länge.
När det dessutom gäller frågan om utlämning vill jag här inför Europaparlamentet upprepa att kommissionen alltid har sagt att vi aldrig har ändrat ståndpunkt i frågan om dödsstraff, och att vi alltid med största tydlighet har sagt att vår ståndpunkt i denna dialog inte tillåter utlämning till medlemsstater som tillämpar dödsstraff.
Samtidigt kommer jag givetvis att mycket noggrant läsa den resolution som Europaparlamentet gör sig berett att anta, för att verkligen överväga konsekvenserna av er rekommendation.
Jag delar inte Di Lellos synsätt, eftersom jag anser att garantier om att dödsstraffet inte tillämpas är tillräckliga garantier för att grundläggande värden respekteras.
Och detta måste sägas mycket klart och tydligt.
Slutligen, herr talman, vill jag tala om för er att jag hoppas att Europeiska rådets möte i Laeken erbjuder oss möjlighet att ge en ny impuls till denna viktiga uppgift att förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa, både när det gäller asyl och invandring och polisiärt och rättsligt samarbete, genom att godkänna den gradvisa och pragmatiska strategi som vi just nu följer.
Men jag har inga illusioner.
När det gäller att göra Europa till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa berör man den europeiska politiska integrationens kärna, och vi vet - starka av 50 års erfarenhet - att politisk integration aldrig är lätt.
Samtidigt måste vi framhärda, eftersom jag tror att våra medborgare förväntar sig att vi skall ge ett politiskt svar på Europabyggets behov.
Därför tycker jag att det är mycket spännande att delta vid er sida i projektet för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
(Applåder)
