# ID: svediakorp-gov420904
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig först och främst säga att jag fortfarande anser att detta förfarande i kammaren enligt vilket kommissionären talar efter tre talare och ministern efter sju är bisarrt.
Det är ju detsamma som att säga att alla de som talar från och med nu inte ens förtjänar ett svar.
Efter att ha sagt detta - jag instämmer inte men jag anpassar mig - vill jag i synnerhet tala om betänkandet av Watson, som föreslår ett ändamålsenligt och lägligt initiativ för att reglera framtida toppmöten, av alla de slag, när det gäller säkerhet.
Det bör sägas att förslaget tog sin utgångspunkt i ett tonläge som avgjort skilde sig från vad som hade krävts av en objektiv analys.
Senare har detta rättats till under resans gång.
Raka motsatsen till vad som hände med ett parallellt initiativ i kampen mot terrorismen.
Med de starka känslorna från den 11 september som utgångspunkt förvandlades det helt plötsligt inte bara till ett tillfälle att få fram en europeisk arresteringsorder utan framför allt för att sätta igång en sannskyldig häxjakt inom den italienska politiska världen.
Men om detta kommer min gruppledare, Tajani, att tala utförligt.
Jag övergår nu till betänkandet av Watson, som föreslår att åtgärder för den allmänna ordningen vid viktiga toppmöten måste samordnas.
Den iden kom sannerligen lägligt sade jag: så synd att den ofelbart har blivit en förevändning för att inleda en summarisk rättegång om händelser som har inträffat vid tidigare toppmöten, men framför allt en trojansk häst för ett försök att utnyttja situationen partitaktiskt av avgjort nationell karaktär.
Allt detta görs genom därtill avpassade ändringsförslag, som kännetecknas av direkta angrepp på den italienska regeringen och dess premiärminister.
Inte nog med det utan man tar även upp en förtalskampanj mot den italienska ordningsmakten som anklagas för allvarliga brott och för att ha burit sig åt som Gestapo.
Anklagelser som sedan aldrig har verifierats i de talrika undersökningar som hitintills har inletts.
Nåväl, detta kränker, bland annat, den italienska statens legitima utrymme för oberoende och suveränitet när det gäller att hantera den allmänna ordningen.
Till dessa kolleger som fortsätter med att förväxla gränserna för den nationella suveräniteten och gemenskapens behörighet vill jag uppriktigt säga - men även med sinnesfrid - att det är dags att sluta upp med dessa försök att förvandla Europaparlamentet till en tvättstuga för den nationella politikens smutsiga byk, men det är även dags att sätta stopp för den utbredda sporten att missbruka ordningsfrågor och utfrågningar till att sätta i gång diskussioner som inte hör hit, och för giftiga angrepp på personer snarare än idéer och politiska ståndpunkter.
Jag vill i synnerhet erinra ledamöterna från den italienska vänstern om detta, de nitiska underhuggarna som regelbundet kommer till tals i denna kammare, men även i pressen tack vare partitrogna och föga objektiva journalister.
Lyckligtvis har en stor del av detta parlament förstått det.
I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor avvisades nästan samtliga av vänsterns ändringsförslag.
Jag förslår detta parlament att göra sammaledes i plenarsammanträdet, och, för att inte vara otydlig, skall jag peka på de farliga punkterna: ändringsförslag 22, 25 och 29 är verkligen kemiska vapen mot sanningen.
De måste avvisas, i annat fall ser jag ingen annan råd än att be min samordnare att rösta emot detta betänkande.
