# ID: svediakorp-gov420903
# author: Verwilghen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,859
# sentences: 106
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, damer och herrar, herr kommissionär!
Ingenting är längre säkert i den här världen och för att illustrera det skulle jag kort vilja ta upp det ordförandeskap som Belgien hade förberett.
Vi hade nämligen främst inriktat oss på en utvärdering i mellantid av Tammerfors, de beslut och rekommendationer som antogs där och på de fyra prioriteter som vi hade valt ut för vårt ordförandeskap, nämligen ombildandet av pro-Eurojust till Eurojust, kampen mot människohandeln inte bara genom att göra lagarna enhetliga utan även operativa ute på fältet, kampen mot barns försvinnanden och, sist men inte minst, frysandet av kapital.
Vem hade dock i början av vår verksamhet kunnat ana att två händelser skulle bli avgörande för delvis andra val som ordförandeskapet var tvunget att göra?
Jag tänker i det sammanhanget mer bestämt på problemen i Göteborg, vilka tvingade oss att som justitie- och inrikesministrar vidta åtgärder både för att garantera yttrandefriheten och för att säkra medborgares, staters och även demonstranters säkerhet.
Vem hade kunnat ana att den 11 september skulle påverka vårt politiska tänkande så djupt, nu när rambeslutet angående kampen mot terrorismen och den europeiska arresteringsordern sett dagens ljus och genomgått en påskyndad utveckling.
Det hindrar inte, herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter, att jag å ordförandeskapets vägnar ber om ursäkt för att ingen från ordförandeskapet var närvarande här i måndags.
Ni förstår dock säkert att vi när det gäller den europeiska arresteringsordern, vilken ligger oss mycket varmt om hjärtat och med vilken vi i alla fall vill göra framsteg med, har utnyttjat varje tillfälle att kunna fortsätta med verksamheten på det området, och det med framgång, eftersom genombrottet kom i går och den europeiska arresteringsordern nu är ett faktum.
Jag skall främst inrikta mig på ett antal av era mycket berättigade frågor.
För det första möjligheten att uppnå unionens mål, nämligen att ge medborgarna en hög grad av trygghet i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, med - och det har också tydligt uttryckts av de olika talare jag hört här - fullständig respekt för de grundläggande rättigheterna såsom de formulerats i den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Rådet erkänner att det är enormt viktigt att helt respektera de grundläggande rättigheterna inom alla områden av dess verksamhet, främst inom områden med anknytning till garanterandet av medborgarnas säkerhet.
Jag vill illustrera den här frågan med hjälp av två aktuella exempel som jag vet även har varit föremål för häftiga diskussioner i ert parlament.
Jag syftar främst på rambesluten avseende definition av terrorism och införandet av den europeiska arresteringsordern.
I svaret på det terroristiska hotet handlar det om att snabbt vidta ändamålsenliga åtgärder för att visa att medlemsstaterna verkligen kan agera gemensamt.
Det handlar också om att garantera en snabb beslutsprocess, varvid respekt för och fortsatt vaksamhet över medborgarnas fri- och rättigheter står centralt.
De verksamheterna har utförts i ett mycket högt tempo men ingen, och det vill jag understryka här, ingen har någonsin varit beredd att ge upp texternas kvalitet i utbyte mot ett snabbare antagande.
Genom mycket hårt arbete de senaste tre månaderna har vi lyckats iaktta detta riktiga strävande och i det avseendet är jag mycket nöjd över de insatser som gjorts av personerna i artikel 36-kommittén.
Jag förstår förresten den oro som vissa uttryckte i början då de såg vår verksamhet i sammanhang med det offentliga uppslag med avseende på säkerhet som uppstod efter den 11 september.
Jag förstår att den oron ibland spelade en tydlig roll under förhandlingarna.
Jag förstår den rädslan och jag beundrar vaksamheten men resultatet av verksamheterna och kompromisserna vid rådet den 6 och 7 december visar att rådet aldrig haft för avsikt att offra rättigheterna i den europeiska stadgan och jag tror att det här är det enda resultat som räknas.
I rambeslutet avseende terrorbekämpning finns det tydliga anvisningar för de nationella lagstiftarna, varigenom en onödigt repressiv tolkning omöjliggörs.
Skyldigheten att respektera dessa rättigheter, såsom avses i artikel 6 i fördraget, bifogades liksom även verksamheterna vad avser den europeiska arresteringsordern.
Inledningen bär spår av ett väl avvägt yttrande från ert parlament som vi tagit hänsyn till.
Det politiska uttalande från rådet som tagits med i beslutet fullständigar slutligen dessa försiktighetsåtgärder.
Det sägs tydligt att beslutet inte berör personer som handlar i syfte att skydda eller återinrätta de demokratiska värdena och inte heller dem som utövar sin yttrandefrihet, inte ens om de i samband därmed begår överträdelser.
Verksamheterna har nu avslutats och i torsdags träffade rådet en politisk överenskommelse angående detta rambeslut.
För den europeiska arresteringsordern finns liknande garantier.
Förutom de uttryckliga hänvisningarna till de grundläggande fri- och rättigheterna i inledningen omfattar artikel 1 det sammanhang med artikel 6 i fördraget som jag nyss förklarade för det förra instrumentet.
Det är därför inte heller mer än normalt att de femton medlemsstaterna till sist kommit överens om den europeiska arresteringsordern.
Förutom den utveckling som lett till en tydlig integrering av de grundläggande garantierna i den europeiska stadgan vill jag bifoga att det är tillrådligt att inte förlora den framtida roll ur sikte som Europeiska gemenskapernas domstol får sig tilldelad för sammanförande av garantier och i synnerhet de grundläggande rättigheterna på rättslig nivå.
Med tanke på dess prejudiciella behörighet och med hänsyn tagen till de känsliga förbindelser som straffrätten och de grundläggande rättigheterna av tradition har så är domstolen naturligtvis manad att inta en mycket framträdande funktion, vilken består i att harmonisera de garantier som erbjuds medborgarna.
För att återgå till genomförandet av handlingsplanen för bekämpning av terrorismen så står nu förhandlingarna avseende ett avtal om artikel 38 i fördraget om upprättande av Europeiska unionen för inbördes rättshjälp i brottmål med Förenta staterna, på programmet.
Just nu befinner vi oss fortfarande i ett förberedande skede.
Det handlar här om en verksamhet av stor betydelse och jag är övertygad om att ni kommer att förbli vaksamma med avseende på skyddet av de mänskliga rättigheterna i det sammanhanget.
När det gäller de punkter avseende utlämning som nämns i det här avtalet, skulle jag vilja peka på unionens oföränderliga inställning när det gäller samarbete med länder där dödsstraffet fortfarande är i kraft.
Utlämning kan inte ske utan oantastliga garantier att personen inte skall dömas till döden.
Rådets ståndpunkt med avseende på de särskilda militärdomstolarna i Förenta staterna för brott som har samband med terrorism är ännu inte fastställd, men jag kan redan nu meddela att vissa delegationer anser att den här situationen kan medföra avsevärda risker i fråga om grundläggande rättigheter och i synnerhet rätten till en rättvis behandling, såsom anges i artiklarna 47 till 49 i stadgan.
Jag vill även kort återkomma till en annan känslig fråga, nämligen möjligheterna att komma överens om de förslag där förhandlingarna just nu kört fast, vilket hindrar att den tidsfrist som fastställts på resultattavlan följs och att området med frihet, säkerhet och rättvisa blir av.
Rådet är medvetet om att vissa förhandlingar om de förslag som lagts fram skjuts upp men det är genomgående av opartiska skäl.
Jag har inget intryck av att förhandlingarna som sådana kört fast.
I stället påpekade rådet att det finns flera skäl till den här fördröjningen och vidtog även de åtgärder som behövs för att se till att de här förhandlingarna kan komma igång igen.
Blockaderna utgör utan tvekan en av de saker som skall diskuteras i Laeken och jag tror att det där skall ges en injektion till utvärderingen av Tammerfors och mer bestämt till den del som vi ännu inte har kunnat göra några riktiga framsteg med, vilket vi dock borde ha gjort.
Låt mig samtidigt peka på de stora framsteg som gjorts i rättsliga frågor på den mycket korta tid som vi nu varit aktiva.
Jag tror att vi fortfarande måste göra några kvantitativa och kvalitativa insatser, men jag upprepar att allt finns på plats för att uppnå detta, nämligen harmonisering av lagar, ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut och även skapandet av ett antal europeiska aktörer.
På alla dessa nivåer har konkreta och avgörande framsteg gjorts under 2001.
Rambesluten om människohandel och terrorbekämpning vad gäller harmonisering, den europeiska arresteringsordern vad gäller det ömsesidiga erkännandet och Eurojust när det gäller aktörerna är också saker som visar att vi gjort avsevärda framsteg och att vi måhända i framtiden skall kunna tänka på en verklig europeisk straffrättslig politik.
I min kollega Antoine Duquesnes namn, ordförande i rådet (rättsliga och inrikes frågor), vill jag även informera er om hur det går i de ärenden som jag vet är värdefulla för er, nämligen asyl och invandring.
Jag har redan sagt att framstegen på det området inte uppfyllt våra förväntningar.
Trots det måste vi vara objektiva.
Under årets gång har det skett ett genombrott.
Både det svenska och det nuvarande belgiska ordförandeskapet har engagerat sig för att göra framsteg i samband med dessa, som ni vet, känsliga frågor.
Dessa insatser var inte resultatlösa.
Diverse grundtexter såsom viseringsförordningen och Eurodac-förordningen, direktivet om tillfälligt skydd och den europeiska flyktingfonden kunde därigenom godkännas.
Det står dock klart att om vi på något sätt vill följa de tidsfrister som vi ålagts genom fördraget, men även genom toppmötet i Tammerfors, så måste vi fortsätta vårt engagemang och ännu tydligare visa att ämnen såsom hantering av migrationsströmmar, asylpolitik och återförening av familjer nödvändigtvis måste ha en europeisk dimension.
Jag tror att vi på det området måste göra ännu större insatser men var säkra på att justitie- och inrikesministrarna vill det lika mycket som ni.
Låt mig, herr talman, helt kort behandla ett annat ämne som också tagits upp litet, nämligen frågan om det vid antagandet av åtgärder tas någon hänsyn till det faktum att flera överenskommelser och internationella avtal, särskilt med avseende på förebyggande och bekämpning av den organiserade brottsligheten, inte har ratificerats av medlemsstaterna.
Rådet är medvetet om den frågan.
Rådets olika forum tar regelbundet upp läget när det gäller ratificeringar och försöker tydliggöra för delegationerna att det är absolut nödvändigt med ett snabbt verkställande av besluten.
Ändå inser rådet att varje medlemsstat strävar efter ett ratificeringsförfarande som ansluter till de grundlagskrav som är typiska för varje medlemsstat.
Den här frågan står även den på dagordningen inom ramen för utvärderingen av verkställandet av slutsatserna från Tammerfors.
Jag är säker på att slutsatserna från toppmötet i Laeken kommer att visa hur viktig rådet tycker att den frågan är.
Rådet har konstaterat att de nationella förfarandena har påskyndats och att ratificeringsförfarandet för vissa instrument nu avslutats av nästan alla medlemsstater, till exempel avtalet om skydd av Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen samt de två utlämningsavtalen från 1995 och 1996.
Vi kommer att fortsätta engagera oss för att dessa insatser skall ge resultat.
Rådet har förresten ägnat särskild uppmärksamhet åt detta vid antagandet av handlingsplanen för bekämpning av terrorism.
I handlingsplanen anges diverse instrument, bland annat särskilt den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål och Förenta nationernas konvention om bekämpande av finansieringen av terrorism.
Dessa konventioner måste ratificeras inom noga angivna tidsfrister.
Kvar står naturligtvis frågorna om de demokratiska bristerna inom unionen, där Europaparlamentet väl ändå har ett antal frågor som det regelbundet återkommer till.
Inte den absolut nödvändiga demokratiska kontrollen av verksamheter som ingår i den tredje pelaren och särskilt på verksamheten vid Europol och Eurojust.
När det gäller Europol vill rådet allra först betona att från och med 1 maj 1999, det datum då Amsterdamfördraget trädde i kraft, har alla lagstiftningsbeslut som skall antas på grundval av Europol-fördraget lagts fram för yttrande från Europaparlamentet.
På det sättet försökte rådet garantera Europaparlamentets kontroll av Europol vad avser lagstiftningsåtgärderna.
I samband med styrelsens verksamhet samt även vid Europols operativa verksamheter undersöker rådet just nu sätt och medel för att organisera en ändamålsenlig demokratisk kontroll och samtidigt uppfylla organisationens operativa behov.
Flera olika scenarier undersöks.
Ett av de problem som måste åtgärdas är de nationella parlamentens engagemang i kontrollerna.
Ordförandeskapet har gjort detta till en prioritet.
Konferensen Integrated security in Europe som hölls i november, gav upphov till en debatt i syfte att förstärka kontrollen i sektorn.
Rådet vill påpeka att den oro som Europaparlamentet uttryckt står överst på dagordningen.
Ett noggrant verkställande av sådana mekanismer är dock en invecklad process varvid jämvikten i Europolsystemet inte får förloras ur sikte.
Eurojust skulle å sin sida enligt instrumentförslaget endast få en samarbetande och samordnande roll.
Alla beslut fattas av de behöriga nationella myndigheter som behandlar frågorna.
Europaparlamentet har dock möjlighet att hållas informerat om Eurojusts verksamhet i den mån verksamheten inte är av operativt slag.
I beslutet om upprättande av Eurojust sägs alltså att parlamentet varje år får motta en verksamhetsrapport i vilken även uppgiftsskydd behandlas.
Parlamentet beviljar samtidigt ansvarsfrihet för genomförandet av Eurojusts budget.
Demokratisk brist, också påpekad av Europaparlamentet, nämligen att inte engageras i definitionen av Europeiska unionens strategi i alla dess delar både inom och utanför unionen utan endast hållas fullständigt informerat, inbegripet tillgång till den så kallade känsliga informationen.
Här måste jag säga att rådet noga tillämpar de institutionella fördragsbestämmelserna.
I det här sammanhanget tillämpar rådet bestämmelserna i artikel 39 i Fördraget om Europeiska unionen när det handlar om ett förslag eller initiativ som faller under det polisiära eller rättsliga samarbetet i brottmål och artikel 67 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen när det gäller en fråga som faller under avsnitt IV om asyl och invandring på det rättsliga samarbetet i civilrättsliga frågor.
Erfarenheten visar att rådet har samrått med Europaparlamentet när kommissionen eller en av medlemsstaterna lagt fram ett förslag eller ett initiativ till rådet.
Vid plenarsammanträdena och sammanträdena vid behörigt utskott i Europaparlamentet var rådet förresten närvarande och fick parlamentet ständigt information angående sakernas läge.
Återstår då den sista problematik som jag skulle vilja ta upp angående nödvändigheten av att underrätta Europaparlamentet om viktiga ändringar i förhandlingsprocessen inom rådet, både angående kommissionens lagstiftningsförslag och angående de initiativ som medlemsstaterna utarbetar.
Som tidigare sagts så ville rådet engagera Europaparlamentet fullständigt i lagstiftningsförfarandet på gemensam nivå i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Det är sant att verksamheten i rådets olika instanser medför ändringar när det gäller andemeningen i vissa delar av de förslag eller initiativ som läggs fram.
Det är förresten i överensstämmelse med en gemensam önskan om att hitta lösningar som kan stödjas av alla inom unionen.
I praktiken har det visat sig att när Europaparlamentet ännu inte yttrat sig om ett förslag eller ett initiativ så har rådet alltid visat sig berett att ge den efterfrågade informationen, så att Europaparlamentet skulle kunna förvissa sig om åt vilket håll verksamheten utvecklas.
Med detta sagt vet rådet att Europaparlamentets ståndpunkter har ett mervärde som skiljer sig från medlemsstaternas då det i sitt yttrande strävar efter att svara mot en annorlunda institutionell logik samt även ge rådet lämpliga element inom ramen för den demokratiska uppgift som det har i uppdrag att utföra.
Denna uppgift behöver därför självklart inte bero på verksamhetens utveckling i rådet angående ett visst beslut.
Dessutom samråder rådet och Europaparlamentet i enlighet med fördragets bestämmelser om det behövs.
Herr talman!
Låt mig, och därmed skulle jag även vilja avsluta den här delen av anförandet, uttrycka min tillfredsställelse som ordförande för det sätt på vilket vi har kunnat samarbeta med Europaparlamentet.
Ibland krävdes det att under särskilt svåra omständigheter och på mycket kort tid infordra yttranden om mycket djupgående frågor.
Jag tror inte att det funnits några motstycken till det under tidigare ordförandeskap.
Aldrig har vi vänt oss till er förgäves.
Europaparlamentet har på ett smidigt sätt avgivit yttranden på ibland mycket kort tid.
Detta sätt att samarbeta, tillsammans med det samarbete som varit med kommissionen och kommissionären, har gjort det möjligt att ta det viktiga steget mot bland annat den europeiska arresteringsorder som, tror jag, är den viktigaste gemensamma nämnaren eftersom vi på det sättet kan vidta åtgärder på det området som kan jämföras med införandet av euron på det ekonomiska och monetära området.
På det sättet har även den europeiska arresteringsordern med avseende på samarbete i rättsliga frågor och ömsesidigt erkännande i brottmål tillkommit.
Det är endast möjligt, herr talman, om alla aktörer visar den goda positiva inställning som vi har mött.
Det gläder mig därför också att under dessa omständigheter den tidigarelagda årsrapporten i fråga om rättsliga och inrikes frågor har fått en annan dimension än den haft tidigare.
