# ID: svediakorp-gov420890
# author: Watson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 753
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har en ganska underlig debatt i dag.
Olika betänkanden har buntats ihop och diskuteras i en allomfattande debatt.
Mitt betänkande handlar om säkerheten under Europeiska rådets möten och andra jämförbara internationella arrangemang, och jag tar också upp de medborgerliga rättigheterna.
När parlamentet undersöker problem som påverkar unionen, är det viktigt att det gör detta utan att klämma åt enskilda länder.
Precis som jag försökte att göra mitt tidigare betänkande om terrorism till ett allmänt hållet betänkande, och inte ett som bara hänvisade till situationen i Baskien i Spanien, försöker jag också att se till att detta betänkande hålls på ett allmänt plan, och att jag inte riktar kritik mot ett specifikt land.
Vi har sett våldsamma protester under toppmöten i olika EU-länder - i Nice, Göteborg och Genua.
Dessa protester har varit allvarliga, och i det sistnämnda fallet inträffade ett dödsfall.
Jag har utarbetat mitt betänkande i egenskap av ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och det gläder mig att kunna säga att det fått ett brett stöd i detta utskott.
Jag tackar mina kolleger för deras arbete i sammanhanget, och rekommenderar att de antar betänkandet i dess nuvarande lydelse och röstar emot de 30 ändringsförslag som har lagts fram, som enligt min mening verkar att ha att göra med frågor som redan har behandlats i utskottet.
I samband med granskningen av problemen med det våld som vi har sett, måste Europeiska unionen förstå orsakerna till dessa våldsamma protester och försöka att förebygga dem.
Jag anser att det finns två villkor här.
Det första handlar om att vi måste förbättra den politiska dialogen om rätt till fredliga sammankomster och fredliga demonstrationer.
Det andra handlar om att vi måste hitta ett bestämt, men proportionerligt, gensvar på brottsligt beteende från demonstranternas sida.
Jag noterar att det i Sverige och Italien har inletts rättsliga processer till följd av de våldsamma protesterna.
Europeiska unionen måste också undersöka om de medborgerliga rättigheterna har överträtts, särskilt med hänvisning till artikel 6.1 och artikel 7 i fördraget.
Man måste komma ihåg att artikel 7 förstärktes genom Europeiska rådet i Nice, då man instruerade de europeiska institutionerna att övervaka tillämpningen av de grundläggande rättigheterna, också i de fall då de helt enkelt bara finns en risk att det sker överträdelser av dem.
Vid genomförandet av denna övervakning måste institutionerna få vägledning av Europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Genom mitt betänkande försöker jag alltså att inleda en sådan undersökning om vad som har hänt, och se om vi i samtliga fall har följt våra åtaganden.
När hundratusentals personer som företräder icke-statliga organisationer och kyrkliga grupper samlas på gatorna för att uttrycka vad känner, och väljer att göra detta vid en rad internationella möten, är det inte bara en tillfällighet.
Det kräver ett lämpligt gensvar och, förvisso, ett politiskt gensvar.
Vi måste undvika en situation där det inte ges något svar, därför att ett samhälle där medborgarna är rädda för sina institutioner - eller kanske i ännu högre grad: där institutionerna är rädda för sina medborgare - bäddar för en mycket svag demokrati.
I detta sammanhang välkomnar jag engagemanget från Guy Verhofstadts sida, när det gällt att skapa en dialog med det civila samhället innan man hållit de möten som ägt rum under det belgiska ordförandeskapet.
Detta förhållningssätt måste kompletteras med en vitbok som tar upp globaliseringen, och genom vilken man undersöker Europeiska unionens ställning som en viktig aktör inom ett område som unionen är direkt ansvarig för, och kanske kan man föra samman ett antal kommissionärer med olika ansvarsområden för att låta dem diskutera en global strategi för Europeiska unionen.
Vi måste titta på artikel 33 i fördraget, genom vilken medlemsstaterna får i uppgift att se till att lag och ordning upprätthålls, och se om gensvaren varit lämpliga.
Det svaga samarbetet mellan medlemsstaternas rättsvårdande myndigheter, är en av unionens grundläggande svagheter.
Jag hoppas att vi får möjlighet att granska detta i samband med skapandet av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Våra medborgare måste veta att de får samma behandling av myndigheterna och åtnjuter samma lagstadgade rättigheter, i vilket land de än befinner sig när de utövar sina demokratiska rättigheter.
