# ID: svediakorp-gov420888
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 888
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kära kolleger!
Slutsatserna från toppmötet i Tammerfors gav en ny impuls till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
För att uppnå de fastställda målen har en handlingsplan utarbetats, där man anger tidsfrister på två till fem år efter det att Amsterdamfördraget har trätt i kraft.
Efter halva tiden vore det bra att göra en utvärdering av hur långt vi har kommit på dagordningen från Tammerfors, med hänsyn till kommissionens resultattavla.
Området med säkerhet, frihet och rättvisa har tre viktiga dimensioner: en asyl- och invandringspolitik för gemenskapen, en förstärkning av det rättsliga samarbetet samt polissamarbete.
Hur kan vi sammanfatta läget för vart och ett av dessa tre områden?
När det gäller asyl- och invandringspolitiken och, mera bestämt, hanteringen av flyktingströmmarna, avspeglar de vidtagna åtgärderna en syn som innebär att invandringen utgör ett tillskott till arbetskraften och kompensation för staternas demografiska obalans, utan hänsyn till den mänskliga och sociala dimensionen eller konsekvenserna av forskarflykten.
Men är det inte så att gemenskapens invandringspolitik ifrågasätter de grundläggande rättigheternas universella giltighet?
Är återtagandepolitiken förenlig med de internationella åtagandena i fråga om flyktingskydd och asylrätt?
Tillåt mig att framföra en reservation i fråga om det europeiska övervakningscentrumet för migration.
Man måste medge att det först krävs diskussioner om centrumets uppdrag och ändamålsenlighet och om vilket utrymme de icke-statliga organisationer som ägnar sig åt flyktingfrågor skall få i denna nya struktur.
Det har inte vidtagits någon betydande åtgärd för lika behandling av medborgare från tredje land.
Frågan om deras politiska deltagande och omdefinitionen på medborgarskap undviks med förevändningen att den nationella suveräniteten måste bevaras, vilket är detsamma som att förneka medborgare som bor i Europa deras demokratiska rättigheter.
Hur tänker sig kommissionen främja ett medborgarskap grundat på bosättningsort som ett sätt att återgå till lagenliga förhållanden?
Och hur vill rådet följa upp direktiven om familjeåterförening, en europeisk status för icke-europeiska personer som har bott här under en lång tid samt friheten att förflytta sig, bosätta sig och arbeta på medlemsstaternas territorium?
Genèvekonventionen utgör grunden till asylpolitiken.
Flyktingbegreppet bör dock omfatta såväl en könsmässig dimension som en social dimension.
Är rådet berett att ge uttryck för kvinnors eller inbördeskrigsoffers specifika lidanden?
Innebär inte Eurodacsystemet, som grundas på ett register över fingeravtryck, en risk för de asylsökandes rättigheter?
Bör inte Dublinkonventionen revideras?
Avgörandet av vilken stat som är behörig när det gäller granskning av ärenden och beslutsansvar bör stå i förhållande till den asylsökandes val av bosättningsstat, inte ankomststat, något som är mycket svårt att definiera i vårt område, som skall vara fritt från gränser.
De handlingsplaner som har antagits för partnerskap med tredje land påminner alltmer om bekämpning av invandring.
Hur ligger det till med biståndshjälpen, en logisk följd av att emigrationen bromsas?
Har samarbetet reducerats till finansiering av utvisningar?
Är den förvaltningspolis som har inrättats vid gränsövergångarna i tredje land inte ett förnekande av den asylsökandes rättighet?
När det gäller förstärkning av det rättsliga samarbetet har det gjorts framsteg på det civilrättsliga planet.
Flera texter har antagits om rättslig behörighet, delgivning av handlingar, principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och deras verkställighet, framför allt när det gäller äktenskapsfrågor och föräldraansvar.
För närvarande granskas ett förslag till direktiv om rättshjälp.
Det syftar till att garantera en bättre tillgång till rättvisan.
Däremot är bilden mycket mer blandad när det gäller förstärkningen av det straffrättsliga samarbetet; det framförs särskilt betänkligheter i fråga om brottsrubricering.
När det gäller lagstiftning har frågor som skydd för euron mot förfalskning, penningtvätt, kamp mot människosmuggling och sexuellt utnyttjande av barn gett upphov till rambeslut.
Det verkar som om rådet också förbereder sig för att anta beslut som avser kampen mot terrorism och en europeisk arresteringsorder.
Att framstegen går så långsamt beror i huvudsak på medlemsstaternas motstånd till principen om ömsesidigt erkännande.
Inrättandet av Eurojust utgör ett verkligt framsteg för medborgarna - medborgarnas rättigheter och skyddet av uppgifter bör dock kunna garanteras på ett bättre sätt.
Tyvärr kan vi konstatera att vi fortfarande har långt kvar till en europeisk åklagarmyndighet och gemensamma lagar och rättsliga förfaranden.
Det är på området för polissamarbete som framstegen är mest uttalade.
Dessa framsteg utmärks av att det uppkommer alltfler mål där det krävs samordning.
De närmare bestämmelserna för Europols deltagande i gemensamma utredningar, tillhandahållande av information till Europols register och samarbete med tredje land måste fastställas klart och tydligt.
Är det inte brådskande att garantera ett bättre skydd av uppgifter och att säkra en demokratisk och juridisk kontroll?
Måste vi inte ompröva listan över säkra länder, med hänsyn till respekt för de grundläggande rättigheterna?
När det gäller Schengens informationssystem, och med utsikten till en utvidgning av unionen, uppkommer nya frågor som rör systemets funktioner, tekniska kapacitet och institutionella form.
Området för rättsliga och inrikes frågor har en yttre dimension som man inte bör försumma.
Kampen mot människosmuggling och organiserad brottslighet är också områden som det vore bra om man behandlar inom RIF-samarbetet inom ramen för yttre förbindelser.
(Talmannen avbröt talaren.)
