# ID: svediakorp-gov420866
# author: Klaß (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Djurfoder, djurmat - I parlamentet finns det av olika anledningar för närvarande en mängd betänkanden om denna fråga.
I går diskuterade vi om saluföring av foderblandningar, i dag talar vi återigen i den andra behandlingen om främmande ämnen i djurfoder.
Rådet delade i sin gemensamma ståndpunkt från den 17 september 2001 - Paulsen bekräftade det - parlamentets uppfattning enligt vilken man måste sörja för en omfattande skyddsnivå, inte tillåta någon blandning eller utspädning och dessutom bemyndiga medlemsstaterna att fastställa värdena.
Jag anser att genomförandet kommer att visa hur praktiskt möjliga alla förslag är, och får man problem måste man också vara beredd att återigen ändra på saker och ting.
Vi vet att allt som ordineras också måste kunna kontrolleras och det får inte bara vara så att det finns en möjlighet till kontroll, utan det måste faktiskt också kontrolleras.
Egentligen hoppas vi på att i dag kunna slutbehandla det här dokumentet.
Våra tvivel i fråga om artikel 13.2 har framförts och vi hoppas i likhet med tidigare på en kompromiss, även om Paulsen nu också har ifrågasatt det.
Grupperna har kommit överens gemensamt.
Det handlar om återexport av de utanför gemenskapen tillverkade produkter avsedda som djurfoder som inte uppfyller kraven i vårt direktiv.
Den enkla formeln: " Det vill jag inte ha, alltså skickar jag det tillbaka " har här för kort räckvidd.
Vi ställer oss nämligen frågan och vi ställer oss också inför ansvaret: Vad händer med sådant foder?
Förstörs det, späds det ut eller kommer det på andra sätt till oss eller till andra länder i världen?
Hos oss i Tyskland finns det ett bevingat ord som säger: Det som du inte vill att någon skall göra dig skall du inte heller göra mot någon annan.
Alltså är vi egentligen för att det som köps in som foder och som enligt vårt direktiv inte kan godkännas som sådant, också måste förstöras, och det på plats.
Det enda man kan säga emot detta är att Europeiska unionen därmed missbrukas som avfallsanläggning.
Jag anser att vi inte skulle ha några problem med detta om frågan om vem som skall stå för kostnaderna reddes upp.
Att alltså bara återexportera, det räcker inte, och det motsvarar inte vårt ansvar som politiker.
I likhet med tidigare hoppas vi att den kompromiss som kan skönjas, som vi nu lämnar in i ändringsförslag 4, får majoritet, och att vi också kan övertyga rådet.
Missförhållanden registreras därmed, och de dokumenteras också.
Myndigheterna i det exporterande tredje landet måste ge sitt uttryckliga samtycke till återexporten.
För mig vore dock nästa logiska steg att exporterande tredje land också styrker vad som fortsättningsvis händer med de återtagna posterna.
