# ID: svediakorp-gov420851
# author: Trakatellis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 876
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Fru talman!
Antagandet av programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet är Europeiska unionens första heltäckande initiativ på folkhälsoområdet.
Skyddet av folkhälsan är i dag något som i högsta grad oroar unionens medborgare.
Hälsofrågan måste vara en prioritering bortom politiska eller ekonomiska kompromisser och får inte betraktas som en handelsvara.
Det program som skall ersätta gemenskapens hittillsvarande insatser på folkhälsoområdet, vilka varit inriktade på vissa sektorer och saknat samordning, är ett mera heltäckande program, som framför allt inriktas på att förebygga sjukdomar, och det kommer att bidra till fastställande av kvalitetsnormer på folkhälsoområdet.
I rådets gemensamma ståndpunkt inkluderades en betydande del av ändringsförslagen vid parlamentets första behandling, vilket framför allt beror på det utomordentliga samarbetet mellan gemenskapens olika organ.
Viktiga delar av våra förslag har dock inte tagits med i den gemensamma ståndpunkten eller också har en del av förslaget till program uteslutits av rådet, och därför har nu ett ändringsförslag till den gemensamma ståndpunkten lagts fram av utskottet för miljö, vars medlemmar med stor majoritet har röstat för den aktuella andrabehandlingsrekommendationen.
Jag skulle nu vilja göra vissa påpekanden om programmet.
Vad som framför allt eftersträvas i programmet är att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, så att man drar nytta av de värdefulla synergieffekterna, genom att gemenskapsåtgärderna samverkar med tre handlingslinjer, som också utgör programmets allmänna mål.
Den första handlingslinjen är att förbättra informationen och kunskapen om utvecklingen på folkhälsoområdet.
Den andra handlingslinjen är att stärka förmågan till snabba och samordnade reaktioner vid hot mot folkhälsan.
Eftersom det i dag har gått exakt tre månader sedan terrorattacken den 11 september, vill jag påpeka att man måste ta med en kategori som gäller reaktioner på hot mot folkhälsan till följd av fysiska, biologiska och kemiska faktorer, som beror på oförutsägbara händelser, t.ex. olyckshändelser eller bristfällig infrastruktur, mänskliga misstag eller t.o.m. terroraktioner.
Den tredje handlingslinjen är att ta hänsyn till avgörande hälsofaktorer i all politik och i all verksamhet, genom åtgärder för att främja hälsa och förebygga sjukdom.
Programmet, som kompletterar den nationella politiken i olika länder, syftar till att man skall uppnå både kroppslig och mental hälsa på hög nivå och dessutom större jämlikhet i hälsofrågor inom hela gemenskapen.
Med tanke på att programmets resurser är begränsade, är det nödvändigt att prioritera åtgärder för att förebygga de allvarligaste sjukdomarna och praktiska insatser, men det är också nödvändigt att utveckla en heltäckande, sektorsövergripande strategi på folkhälsoområdet, och inom ramen för denna strategi kommer alla gemenskapsåtgärderna att bidra till att skydda och främja folkhälsan.
Det är två punkter, fru talman, som jag skulle vilja betona i ändringsförslagen till den gemensamma ståndpunkten.
Även om det rådde nästan total enighet med rådet såväl i fråga om programmets mål som beträffande enskilda frågor, förekommer det fortfarande mycket diskussion om programmets samordningskaraktär och om dess budget.
Europaparlamentet anser det helt nödvändigt med ett samordnande organ för att på ett effektivt sätt kunna samordna och kontrollera ett så komplext program, som omfattar nätverk, data, olika institutioner, icke-statliga organisationer.
Vid första behandlingen föreslog parlamentet därför ett organ, som kallades Centrum för samordning och övervakning på folkhälsoområdet, givetvis inom kommissionen och inom ramen för programmet.
Nu har vi åter fört fram detta förslag i utskottet för miljö, där vi röstade för andrabehandling.
Såväl rådet i den gemensamma ståndpunkten som kommissionen i det modifierade förslaget har visserligen till största delen anammat och antagit parlamentets ståndpunkt om uppbyggandet av, som det heter, ett effektivt system och en effektiv mekanism för samordning och övervakning av programmet.
Men man har valt en vag formulering om strukturella ordningar, inklusive en förstärkt central resurs.
Denna formulering är inte den bästa och den leder åtminstone till förvirring, eftersom den är otydlig.
Därför vill jag tydligt säga att man måste skapa ett samordningscentrum, som kan svara för en effektiv, heltäckande och kontinuerlig samordning av programmet.
Till sist till budgeten.
Programmet måste få en tillfredsställande finansiering.
Parlamentet begär trehundraåttio miljoner euro, eftersom programmets verksamhet och insatser, som de beskrivs, är synnerligen ambitiösa.
Budgetramen måste således utökas för att svara mot programmets alla behov och mål.
Budgeten måste bl.a. också täcka kostnaderna för att genomföra rådets förslag i fråga om förberedelsearbete, inrättande av lämpliga strukturella ordningar, som även innefattar den förstärkta centrala resursen, som rådet beslutat om i artikel 7.1, andra stycket.
Vidare är det viktigt att det finns en flexibilitet, som tillåter en omfördelning av resurserna.
Till sist, stärkandet av Europasamarbetets grundvalar förutsätter konvergenser, inte bara på strategisk nivå och på det ekonomisk-politiska området, t.ex. den inre marknaden och EMU, utan också inom enskilda sektorer som t.ex. på folkhälsoområdet.
Det är fråga om nya former för integration, som jag kallar konvergenser, vilka vidgar och fördjupar enhetsarbetet.
Jag anser alltså att det nya programmet är början till en sådan konvergensprocess på folkhälsans område, som är av så vital betydelse.
