# ID: svediakorp-gov420846
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade damer och herrar ledamöter!
Tillåt mig att innan Pascal Lamy sammanfattar hela diskussionen komma med ett par kommentarer om jordbruksområdet.
Jag anser att den viktigaste framgången från Doha består i att vi med den formulering som från och med nu finns i Dohaförklaringen har chansen att själva bestämma vår politiska inriktning inom jordbrukspolitiken.
Det är en chans, men det är samtidigt ett ansvar.
En chans är det eftersom vi inte står med ryggen mot väggen vilket var fallet i Uruguayrundan, och där WTO: s övriga fördragspartner, under det att vi hela tiden sade nej, bestämde den framtida politiken.
Det innebär också ett ansvar, i det avseendet att resultatet inte betyder att vi inte måste utveckla vår jordbrukspolitik i motsvarande grad.
Inför den här uppgiften står vi nu, och denna måste vi ta på allvar.
Några har kritiserat att vi i likhet med som rik del av världen suger ut utvecklingsländerna med hjälp av vår exportbidrag.
Jag ser det på ett lite annorlunda sätt.
Jag anser att vi själva inte bör göra misstaget att ständigt måla upp de gamla bilderna av en gammal jordbrukspolitik.
4 procent av gemenskapsbudgeten får väl inte hela världens jordbrukshandel i gungning, och vi använder inte mer än 4 procent av hela budgeten till exportstöd.
Enligt min åsikt har vi inte heller något att förebrå oss när det gäller importen.
Europeiska unionen importerar på egen hand mer jordbruksvaror än USA, Canada, Australien, Nya Zeeland och Japan tillsammans.
Det konstaterande som olika talare har gjort om att det är först nu arbetet börjar stämmer.
Vi kommer att ha förberett oss på lämpligt sätt.
Vi kommer naturligtvis att stämma av våra ytterligare förberedelser med parlamentet.
Men det handlar framför allt inte bara om att genomföra ett övergångsarbete.
Det är inte självklart att våra föreställningar om jordbrukets framtid också godtas utan vidare på annat håll i världen.
Jag inbjuder er hjärtligt till att också uträtta det här övergångsarbetet tillsammans.
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka så hjärtligt för de många komplimanger vi har fått här i dag.
Men i dessa ser jag hellre en uppmaning om att vi i framtiden blir varse vårt ansvar!
(Applåder)
