# ID: svediakorp-gov420842
# author: Ettl (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 291
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina herrar kommissionär!
Utan artighetsfraser - man kan inte skönmåla resultatet från Doha och samtidigt inte uppmärksamma bristen på sociala komponenter i världshandeln, åtminstone inte ur utskottet för sysselsättning och socialfrågors synvinkel.
Inte bara det är beklagligt, inte heller får man bortse från den minimala inställningen i fråga om miljö- och livsmedelssäkerhet, och kravet på ett klarläggande av försiktighetsprincipen godtogs inte heller.
Nu över till min huvudsakliga kritik.
Det enda EU, som gärna talar om den sociala dimensionen som en del av vår europeiska filosofi, uppnådde är att frågan om grundläggande arbetsnormer såsom mänskliga rättigheter på arbetsplatsen, kvarstår på den nivå den var på vid Singaporekonferensen 1996, att den alltså lades på is.
Var är vi då med vårt sociala ansvar?
Kanske ytterligare en kommentar som inte är helt ointressant.
Jag välkomnar av princip att Kina nu är med och att andra stater förhoppningsvis kommer att tillkomma, men jag betvivlar att det därmed kommer att bli lättare att uppnå grundläggande normer i fråga om mänskliga rättigheter på arbetsplatsen.
För detta har tillfället säkert gått oss förbi.
Jag varnar er för att ta lätt på konfliktförebyggande åtgärder.
Globalisering utan kloka stödåtgärder uppmuntrar till ytterligare demonstrationer och sociala konflikter.
Seattle är inte över, vilket min kollega Mann nyss nämnde.
Det lever upp igen och detta får vi inte förtränga här, i Europaparlamentets skyddade verkstad.
Kommissionär Lamy, vad tänker ni i framtiden göra så att det inte bara är det tandlösa ILO som kräver grundläggande arbetsnormer, hur kan ni med WTO-händelserna i åtanke hjälpa oss att ta upp det även här och föra frågan vidare?
