# ID: svediakorp-gov420838
# author: Rod (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Doha skulle vara en runda för utveckling.
Men vad vann utvecklingsländerna i Doha?
Jag delar inte mina kollegers optimism på den punkten.
Avtalet om tillgång till läkemedel som framstått som en seger är därför i verkligheten en skenmanöver som bedragit media och utvecklingsländer.
TRIPS-avtalet lades fram som en huvudfråga på denna konferens och som en stor eftergift till utvecklingsländerna, och klargörandet av avtalet och den tolkning vi alltid gjort av det är visserligen en politisk seger, men det ändrar ändå inget på det rättsliga planet: det har inget värde inför WTO: s tvistlösningsorgan och frågan kvarstår, vilket också fru Kinnock erinrade om, för de länder som inte har någon produktionskapacitet.
För närvarande har de ingen möjlighet att utnyttja de obligatoriska licenserna för att låta andra tillverka de läkemedel de behöver, vilket för övrigt också betonades vid konferensen nyligen i Ouagadougou.
På samma sätt framstod undantaget och WTO: s regel om ömsesidighet, som i sista minuten beviljades de länder som undertecknat Cotonouavtalet för åtta år, som något givet.
Detta tillstånd som AVS-länderna väntat på i månader liknar faktiskt utpressning mot dem.
De var tvungna att underteckna slutförklaringen från Doha, annars skulle deras begäran avvisas.
Det handlar alltså om obetydliga fördelar som fungerat som växelmynt för de allierade västländerna för att kunna inleda en ny runda.
Det som skedde i Doha liknade faktiskt ofta en teaterpjäs präglad av cynism: vi är allt mer på väg mot en ohämmad liberalism och vi fortsätter att upprepa att WTO verkligen behöver reformeras på djupet.
