# ID: svediakorp-gov420835
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 285
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Bakom de triumfatoriska uttalandena döljer sig fortfarande samma politik, som går ut på att världshandeln ställs i de multinationella företagens tjänst.
Det främsta målet är fortfarande en ytterligare liberalisering, dvs. att de fattiga ländernas marknader skall öppnas för industriprodukter från de utvecklade länderna, som samtidigt kommer att importera råvaror och jordbruksprodukter till förödmjukande låga priser, vilket dessutom sker i konkurrens med våra egna.
Inom jordbrukssektorn eftersträvar man främst att ta bort subventionerna, vilket skulle ha enorma negativa konsekvenser för produktionen i länder som Grekland, där jordbrukarna, vilket måste påpekas, ännu en gång har börjat demonstrationer och kräver en rättvis ersättning för sitt hårda arbete.
I fråga om utländska investeringar, konkurrens, statlig upphandling och handelslättnader har man tillgodosett den imperialistiska politikens önskemål, trots ett nästan kompakt motstånd från icke-statliga organisationer och från mindre utvecklade länder.
Mötet i Doha bekräftade WTO: s egenskap att vara det viktigaste instrumentet för den kapitalistiska globaliseringen.
Intresset för de minst utvecklade ländernas problem och för miljön är ännu bara tomma ord och följaktligen utslag av hyckleri.
Det visar naturligtvis att de folkliga aktionerna har haft effekt men också att WTO vill tysta ner antiglobaliseringsrörelsen genom att visa ett slags falsk lyhördhet för dess krav.
Man sörjde för en kraftig bevakning av mötet för att skydda sig mot besvärande protestaktioner, och jag skulle inte bli förvånad, om nästa möte hålls i Antarktis!
För den folkliga rörelsen finns ingen annan väg än att göra motstånd och gå till motangrepp mot WTO, men också mot Europeiska unionen och de regeringar som främjar och bedriver en antifolklig politik.
