# ID: svediakorp-gov420831
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
I Doha skulle WTO: s fjärde ministerkonferens fastställa en dagordning och ett program.
Så skedde och ur den synvinkeln är det en framgång.
Men framgång för vem?
Utan tvekan framgång för er, herr kommissionär, som visat prov på nattlig uthållighet och utmärkt hälsa.
När det för övrigt gäller hälsa var Doha en verklig framgång beträffande läkemedlen, men det är framför allt Usama bin Laden som jordens fattiga har att tacka för denna rätt till läkemedel.
Om man i USA inte hade varit rädd för mjältbrand och inte tvingats trotsa Bayers immaterialrättigheter skulle man inte ha gett efter.
Vad har Doha gett oss, bortsett från detta?
Två saker: klichéer och ett uppskov.
Klichéerna hopar sig.
Till att börja med klichéerna om världshandeln som skall leda till tillväxt, välstånd, stabilitet och naturligtvis fred.
Ett handelsavtal har redan undertecknats i Marrakech och alla vet att det lett till fred på Gaza, i Palestina, och till med fred i Afghanistan.
Den andra stora klichén är att Europa skulle ha klarat sig, men Japan övergav det.
De minst utvecklade länderna övergav det, trots presenten med allt utom vapen.
Korea återstod kanske.
De femton unionsländerna klövs.
Jordbruksfrankrike blev ensamt, så när som på stödet från Irland.
Europa vann emellertid en seger när det gäller miljön och det sociala området.
När det gäller miljön är Förenta staterna inte bundna, eftersom de inte ingår i Kyoto, och när det gäller det sociala området har alla europeiska fackföreningar sagt allt negativt de ansåg om Doha.
Europa fick för övrigt anstånd.
Anstånd på jordbruksområdet, till att börja med.
Ända till slutet av förhandlingarna, alltså till 2005, kommer våra lantbrukare att få inhemskt stöd och stöd till återställande.
Efter det har vi accepterat att det avskaffas.
Men fransmännen Jacques Chirac och Lionel Jospin krävde anstånd för att i lugn och ro genomföra presidentvalet.
De fick detta anstånd, ett anstånd med att verkställa dödsdomen mot den gemensamma jordbrukspolitiken, så att de polska lantbrukarna när de ansluter sig till Europa kommer att bli lurade, eftersom de ansluter sig till ett Europa med en gemensam jordbrukspolitik, men från och med 2005 kommer det inte längre att finnas någon gemensam jordbrukspolitik.
Vi har också fått uppskov när det gäller de utländska investeringarna.
De multilaterala investeringsavtalen kastades ut genom OECD: s fönster och kom tillbaka genom WTO: s dörr.
Vi har också fått uppskov när det gäller pensionerna.
Försäkringsbolagen kommer inte genast att kunna tillskansa sig denna stora marknad.
Resultat från Doha: den europeiska jordbruksmodellen monteras ned, det europeiska kulturella undantaget glöms bort, den europeiska sociala modellen är på lång sikt i fara.
Vad kommer det att bli kvar av Europa?
Ett stort frihandelsområde, och alla vet sedan Adam Smith att frihandeln är nationernas olycka.
