# ID: svediakorp-gov420794
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 766
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Martins fråga gäller i stort problemen med de icke-statliga organisationernas tillträde till Dohakonferensen i Qatar.
Ett litet påpekande till att börja med: alla länder inom Världshandelsorganisationen har rätt att kandidera för att arrangera en ministerkonferens.
Det föll sig så att det var Qatar som erbjöd sig att hysa den fjärde ministerkonferensen.
Det föll sig också så att Qatar var det enda land som erbjöd sig att hysa konferensen.
Låts oss komma ihåg, för att rätt förstå det hela, att detta beslut skulle fattas några månader efter konferensen i Seattle, vilket kanske förklarar det faktum att kandidaterna inte var så många som vissa hade hoppats.
Doha var alltså den enda staden som kandiderade.
Det är en ganska liten stad.
Jag tror ändå att myndigheterna gjorde en stor ansträngning, vilket starkt betonats av alla deltagare i ministermötet, för att på ett bekvämt sätt kunna ta emot delegaterna och tillhandahålla nödvändigt logistiskt stöd.
Flera delegationer tvingades begränsa antalet deltagare, det stämmer, på grund av det begränsade antalet hotellrum.
Det är sant.
Jag är för övrigt inte övertygad om att det är en katastrof att till viss del begränsa antalet deltagare i denna typ av konferens.
I vilket fall som helst är jag övertygad om att skattebetalarna instämmer i det, och när det gäller Europeiska unionens delegation var vi nöjda med hur konferensen arrangerades.
Tjugo ledamöter i denna ärade kammare ingick för övrigt i den europeiska delegationen och jag tror att de var nöjda i det hänseendet.
Det stämmer också att de logistiska aspekterna inte underlättades av händelserna den 11 september och att ett stort antal säkerhetsåtgärder tillkom, utöver de kontroller som vanligtvis genomförs vid denna typ av arrangemang.
Det underlättade förvisso inte livet för någon.
Jag erinrar om, och jag sade det för övrig här inför kammaren för en tid sedan, att vi från Qatars myndigheter begärde, och också fick, en tillträdesnivå för de icke-statliga organisationerna som var likvärdig med den i Seattle.
Det var så, även om säkerhetskraven ledde till svårigheter för alla.
Låt oss slutligen i förbigående understryka att ett stort antal potentiella deltagare, vare sig det handlar om regeringsdelegationer, parlamentsdelegationer eller icke-statliga organisationer, på eget initiativ avstod från att resa till Doha av säkerhetsskäl.
När det gäller möjligheten som erbjöds de icke-statliga organisationerna på plats att föra ut sitt budskap, tror jag att den fanns.
De organisationer som var där kunde kontakta sina nationella delegationer, de kunde påverka resultatet av konferensen och inom kommissionen uppmuntrade vi själva i hög grad öppenheten gentemot dessa icke-statliga organisationer.
Handlingarna öppnades snabbt, mötena var öppna - allt det som gäller öppenheten tror jag förbättrats avsevärt på två år av WTO: s sekretariat, och detta har stöttats, främjats och ibland till och med initierats av Europeiska unionen.
WTO: s generaldirektör upprättade för övrigt på plats ett antal kontakter i enlighet med sitt åtagande vid konferensen som arrangerades i juli i Genève.
Jag accepterar gärna idén om en uppförandekod som skulle kunna reglera förbindelserna mellan WTO och de icke-statliga organisationerna.
För att återgå till vår egen delegation har jag sagt att den bestod av ett antal parlamentsledamöter, ett antal medarbetare till Franz Fischler och till mig själv, plus ett femtontal företrädare för det civila samhället som tappert rest till Doha och som alla genomförde det uppdrag de fått.
Vi arbetade tillsammans med dem på plats i Doha.
Om någon av dem vill uttala sig, ser jag för min del ingen som helst nackdel i det.
Jag hade själv många diskussioner i sakfrågan med dessa företrädare på plats, liksom för övrigt med företrädare för andra organisationer inom det europeiska civila samhället som i strikt mening inte ingick i vår delegation.
Om jag avslutningsvis jämför Doha med Seattle, tror jag deltagandet var bättre, öppenheten större, diskussionen livligare och de närvarande organisationernas möjlighet att föra fram sitt budskap var verklig.
Det inverkade sannolikt på resultatet av konferensen i Doha.
Jag talade om det i förmiddags inför er.
Jag tror att det rent allmänt sker framsteg när det gäller hur det civila samhället lyckas göra sin röst hörd i den multilaterala handelspolitiken.
Det stämde mellan Seattle och Doha, det stämde i Doha och jag tvivlar inte på att det kommer att vara ännu mer sant efter Doha.
