# ID: svediakorp-gov420740
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,239
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Kampen mot bedrägerier med Europeiska unionens ekonomiska intressen har hög prioritet för kommissionen.
Kommissionen betraktar Europeiska parlamentet som den viktigaste bundsförvanten vid sin sida i denna fråga.
Kommissionen har i dag enhälligt godkänt den grönbok om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet som jag har lagt fram.
Med godkännandet av denna grönbok omedelbart inför Europeiska rådet i Laeken har kommissionen sänt en kraftig politisk signal.
Vi har redan uppnått en hel del inom bedrägeribekämpningen.
Detta gäller i synnerhet för samarbetet med medlemsstaterna.
Här gör OLAF ett bra arbete.
Kommissionen har också gjort mycket på området förebyggande åtgärder, i framtiden kommer exempelvis alla lagstiftningsförslag att granskas av OLAF i fråga om motståndskraft mot bedrägerier.
Å andra sidan finns det fortfarande avsevärda brister när det gäller den straffrättsliga dimensionen av den europeiska bedrägeribekämpningen.
Vi behöver ett konsekvent europeiskt agerande i fråga om rättsliga åtgärder.
Jakten på gränsöverskridande bedrägerier mot gemenskapsbudgeten gör alltför ofta halt vid gränsen för inte bara 15 utan 17 olika rättsliga system, och med utvidgningen kommer antalet att stiga.
Det saknas ett effektivt instrument för att OLAF: s administrativa undersökningar och även de nationella utredningarna skall leda till rättsliga åtgärder i stället för att misslyckas vid gränserna.
Kommissionen föreslog därför redan i september 2000, till regeringskonferensen i Nice, att en europeisk åklagare för straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen skulle skapas.
Den europeiske åklagaren för ekonomiska frågor skulle utgöra något fullständigt nytt.
Det vore ett i sanning innovativt steg inom den straffrättsliga bedrägeribekämpningen.
Den gången tog stats- och regeringscheferna tyvärr inte fasta på det här förslaget från kommissionen.
Men frågan är alldeles för viktig för att begravas i någon skrivbordslåda.
Jag beslutade mig därför omedelbart för att utarbeta en grönbok som preciserar förslaget till europeisk åklagare och som skall visa hur den här åklagaren skulle kunna fungera i praktiken.
Tiden fram till nästa reform av fördragen skall alltså användas på bästa sätt för att besvara de frågor och den skepsis som finns i medlemsstaterna, vilka gång på gång har efterfrågat en konkret utformning av det här systemet.
I själva EG-fördraget skall nämligen bara utnämnandet av den europeiske åklagaren, dennes suspension, uppgifter och ämbetets viktigaste kännetecken regleras.
Alla andra bestämmelser, exempelvis om åklagarens status och arbetssätt, skall regleras i sekundärrätten.
Just de här frågorna behandlas i grönboken.
Hur och på vems initiativ agerar åklagaren?
Vilka befogenheter har han?
Vem kontrollerar åklagarens agerande?
Hur samarbetar han med de nationella rättsvårdande myndigheterna?
Hur ser åklagarens rättsliga ställning och organisation ut?
I grönboken diskuteras olika svar på dessa frågor.
Kommissionen uttalar sig emellertid klart och tydligt om sina preferenser, vilka utgör ett sammanhängande system.
Vilken är den generella ansats som kommissionen föreslår?
Vilka är riktlinjerna i grönboken?
Kommissionens generella ansats är att på europeisk nivå bara reglera det som är absolut nödvändigt och i övrigt så långt som möjligt falla tillbaka på den nationella rätten och de nationella systemen.
Våra förslag respekterar därmed helt och hållet subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Åklagaren för ekonomiska frågor skulle ge den straffrättsliga bedrägeribekämpningen ett avsevärt mervärde, utan att vända upp och ned på de nationella rättsliga systemen.
Vad innebär det i detalj?
Förslagets originalitet består i att den europeiske åklagaren för ekonomiska frågor leder och samordnar utredningar och rättsliga åtgärder centralt på europeisk nivå, men att denne själv är organiserad på ett decentraliserat sätt och att principen om ömsesidigt erkännande är utslagsgivande för de konkreta åtgärderna.
Det uppstår däremot ett gemensamt utrednings- och åtalsområde i Europa för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.
Efter det att utredningarna avslutats väcker den europeiske åklagaren åtal i medlemsstaternas behöriga domstol.
Själva domstolsförfarandet, inklusive domens avkunnande, skall därvid följa nationell rätt.
Kommissionen föreslår en decentraliserad struktur för åklagarmyndigheten.
Den europeiske åklagaren skall i medlemsstaterna stödja sig på så kallade delegerade nationella åklagare, vilka har ett europeiskt uppdrag.
När det gäller förfarandet skall den europeiska åklagaren kunna tillgripa den breda paletten med nationella undersökningsinstrument.
Åklagarna skall alltså kunna ta de nationella eller regionala rättsvårdande myndigheterna, exempelvis kriminalpolisen, i anspråk.
Därvid skall användningen av principen om det ömsesidiga erkännandet leda till att dessa utredningar automatiskt blir giltiga i hela gemenskapen.
Samma sak gäller också för erkännandet av bevis och domstolskontrollen av den europeiske åklagarens agerande.
Exempelvis skall en husrannsakan eller telefonavlyssning som begärts i en medlemsstat och godkänts av en nationell domare vara giltig i hela gemenskapen.
Med den här ansatsen respekteras de nationella rättsliga systemen.
Samtidigt sörjer principen om det ömsesidiga erkännandet för att det gemensamma utredningsområdet bli verklighet.
Kommissionen anser också att de inomstatliga rättsliga åtgärderna räcker för den rättsliga kontrollen av den europeiske åklagarens agerande och att en europeisk straffrättsdomstol inte är absolut nödvändig.
Även när det gäller de överträdelser som den europeiske åklagaren skulle väcka åtal om, anser kommissionen att det inte krävs något skapande av en självständig europeisk strafflagstiftning.
Vi föreslår snarare en minimiharmonisering, som dock går utöver nivån för det föreslagna direktivet om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och därmed även utöver de överträdelser som regleras i 1995 års avtal.
Vi vill omfatta alla brott mot gemenskapens ekonomiska intressen eller brott mot sekretess till skada för gemenskapens intressen.
Vi anser också att enhetliga straff är nödvändiga både när det gäller straffen och preskriptionstiderna.
Sammantaget är därmed grönboken strikt uppbyggd enligt subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, men den garanterar den europeiske åklagarens funktionsduglighet.
Jag anser att vi här har hittat en bra balans som kanske även kan övertyga vissa skeptiker.
Konceptet för den europeiske åklagaren kan utan problem inordnas i perspektivet ett rättigheternas Europa.
Jag har utarbetat grönboken i nära samarbete med kommissionär Vitorino.
OLAF: s tjänsteenheter stod också i ständig kontakt med tjänsteenheterna vid Vitorinos generaldirektorat.
Med de nya genombrott som nu äntligen har skett i fråga om medlemsstaternas samarbete i brottmål skapas gynnsamma ramvillkor för inrättandet av den europeiske åklagaren.
Jag vill här nämna den europeiska arresteringsordern som förhoppningsvis kommer att godkännas av Europeiska rådet i Laeken.
Jag vill även nämna Eurojust.
Eurojust är ingen konkurrent till den europeiska åklagaren, snarare borde de båda kunna komplettera varandra bra.
Jag förväntar mig att med grönboken inleds en bred och förutsättningslös diskussion om skapandet av en europeisk åklagare för ekonomiska frågor och dennes funktion med alla berörda kretsar, i synnerhet naturligtvis även med dem som är verksamma, domarna, åklagarna i medlemsstaterna.
Jag skulle vilja be Europaparlamentet, som motorn bakom denna idé, att delta aktivt i diskussionen och debatten i medlemsstaterna.
Vi behöver en så bred feedback som möjligt på vårt förslag.
Målet är att efter att resultatet av samrådet har utvärderats, i slutet av år 2002 eller i början av 2003, kunna lägga fram ett bidrag till konventet som förbereder nästa regeringskonferens.
Målet är att den europeiske åklagaren för ekonomiska frågor förankras vid nästa fördragsrevision.
För det behöver vi vara uthålliga.
Men jag är optimistisk: Tillsammans med och med Europaparlamentets stöd kan det här målet uppnås.
(Applåder)
