# ID: svediakorp-gov420734
# author: Haug (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, herr rådsordförande, kära kolleger!
Med rådets förordning från juni 1996 infördes ett nytt reviderat europeiskt national- och regionalräkenskapssystem, ENS 1995.
Detta ENS avlöste det gamla ENS 1979.
Att använda det blev obligatoriskt för alla medlemsstater.
Det gäller för alla gemenskapsrättsakter - för alla så när som på en.
För budgeten och de egna medlen skulle nämligen det gamla systemet vara i kraft så länge beslutet från 1994 om de egna medlen gällde.
Den gången utgick man från att det 1999 skulle finnas ett nytt beslut om egna medel.
Nu vet vi att det dröjde ända till slutet av september 2000 tills rådet äntligen tog mod till sig.
Samtidigt har rådet emellertid försökt att skynda på oss, parlamentet.
Ett dystert scenario uppmålades om parlamentet inte skulle anta rådsbeslutet i oförändrad form, om det skulle insistera på en andra behandling.
Rådet sade sig inte kunna klara av en tidsmässig försening, de egna medlen i form av mervärdesskatter skulle inte kunna upptas vederbörligt, höga kostnader skulle uppstå för medlemsstaterna eftersom båda de statistiska uppbördsmetoderna måste användas, och så vidare, och så vidare.
Allt är bara struntprat!
Sedan år 2000 utför man ändå i alla statistiska myndigheter beräkningar enligt 1995 års system, uppgifterna från ENS 1979 finns över huvud taget inte tillgängliga längre.
Detta har nu för övrigt rådet formellt medgivit i punkt 2 i sin gemensamma ståndpunkt.
Vi fastställer alltså här bara i rättsligt avseende vad som ändå redan är ett faktum när vi godkänner den gemensamma ståndpunkten.
Vi har därmed haft all tid i världen, och vi vill ta det här tillfället i akt att ännu en gång eftertryckligt uppmärksamma inkomstsidans betydelse för upprättandet av budgeten och budgetramarna för finansieringen av vår europeiska politik.
Rådet godkände i sin gemensamma ståndpunkt endast de första av våra ändringar, i vilka vi förklarar att omställningen från ett system till ett annat inte kommer att kunna påverka de egna medlens storlek, vare sig när det gäller den aktuella fördelningen mellan medlemsstaterna eller när det gäller de egna medlens totala volym.
Rådet har avvisat våra ändringsförslag 2 och 3, i vilka vi säkerställer en bättre, årligen återkommande information från budgetmyndigheten om tillståndet för de egna medlen i form av ett arbetsdokument från kommissionen och ville föra ett samtal med rådet om detta.
Ja, kommissionen har tack och lov nu i ett brev till oss förklarat sig berett att årligen ställa ett sådant dokument till förfogande, första gången under det första kvartalet nästa år.
Nej, rådet vill inte prata med oss eftersom något samtal inte planeras i det institutionella avtalet.
Ha, så mycket var den öppenhet som alltid predikas värd!
Sedan finns det dock de som säger att diskussionerna om de egna medlen inte hör hemma i lagstiftning om statistik.
Visst, vi kan inte åberopa någon fördragsartikel, budgetbestämmelse eller institutionella avtal.
Visst, lagstiftningen om statistik är inte det mest attraktiva fordonet, det bästa transportmedlet för våra krav.
Vi har formellt ingen rättslig titel, men vi har ett krav, och det kravet lyder: Lika rättigheter för budgetmyndighetens båda grenar i alla frågor som rör den gemensamma budgeten.
När det nu i Laeken och på det följande konventet och på den efterföljande regeringskonferensen talas om demokrati, då måste man också tala om parlamentets fullständiga medbeslutande om den europeiska budgeten, och det får inte bara pratas utan det måste handlas.
Om resultatet blir fullständiga budgeträttigheter för parlamentet, medbeslutande om 100 procent av utgifterna och medbeslutande om alla intäkter, då är det bra.
Om det emellertid inte uppnås är ordet demokrati från rådsmedlemmarnas läppar inte värt kostnaderna för elektriciteten i de mikrofoner som det uttalats från!
(Applåder)
