# ID: svediakorp-gov420718
# author: van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ett gammalt nederländskt ordspråk lyder: " den som spar, han har ".
Detta har ständigt bevisat sitt värde för dem som har lyssnat till det.
När vi fastställer budgeten är det av stor vikt att skapa tillräckliga reserver för oförutsedda utgifter.
Det har även i år visat sig hur nödvändigt det är.
I det sammanhanget tänker jag först och främst på den aktuella krisen inom jordbruket.
Tyvärr har kommissionen gett upp sina planer på en reserv i storleksordningen 1 miljard euro i de obligatoriska jordbruksutgifterna.
Kommissionens argumentation i samband med helomvändningen gränsar som vi ser det till naivitet och är ett kortsiktigt tänkande.
Även om utgifterna för jordbruksgrödor, mejeriprodukter, socker, olivolja och fårkött överträffar förväntningarna så är det däremot mycket mer pengar med i bilden i fråga om utgifterna för bland annat vinprodukter och bomull.
Det som stör oss mest är att BSE och mul- och klövsjuka inte längre verkar finnas med i kommissionens ordbok.
Föredragande Görlach från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling pekar med rätta på den slumrande osäkerheten i fråga om när mul- och klövsjukekrisen i Förenade kungariket och andra medlemsstater skall ta slut definitivt, liksom även på djurtransporterna och den inkonsekventa ringvaccinationspolitiken.
Jag delar också hans rädsla att BSE-krisen fortfarande inte är ur världen på länge än.
Att man nyligen konstaterat ett fall i Österrike talar för sig självt.
Hur vill kommissionen börja betala oförutsedda utgifter?
Blir det återigen ett knorrande över de tak som man kom överens om i Berlin?
Den andra punkten gäller mekanismen för flexibilitet.
Det är anmärkningsvärt att dessa medel, ett årligt belopp på inte mindre än 200 miljoner euro, går åt helt och hållet varje år sedan de inrättades för tre år sedan.
Jag vill inte ifrågasätta om användningsområdena är tillräckligt viktiga för att få denna finansiering.
Vad frågan gäller är finansieringssättet.
Varför synas inte budgetrubriker ordentligt i sömmarna vad gäller belopp som inte kommer till användning och budgetposter med dålig avkastning?
Detta parlament vill stå nära medborgaren.
Se då till att det gör det som en förståndig medborgare också måste göra: om han vill betala för något nytt måste han spara in på något annat.
