# ID: svediakorp-gov420697
# author: Wynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,017
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EN) Herr talman!
Jag har något oväntat blivit föredragande för detta betänkande.
Betänkandet är i mitt namn eftersom den som gjort allt arbetet, den ständige föredraganden för budgetplanen, Colom i Naval, efter moget övervägande beslöt att han inte kunde lägga fram det för parlamentet.
Jag känner till hans skäl.
Jag har talat med honom om dem.
Jag kan respektera de skälen, men jag är tämligen bedrövad över att det inte är han som överlämnar detta betänkande i stället för jag.
Under de senaste tre åren har mekanismen för flexibilitet varit det viktigaste inslaget i budgeten och den har ställt allt annat i skuggan.
Vid detta tillfälle använder vi det, som talare före mig har sagt, för två program.
Jag behöver inte redogöra för vad det är, men jag måste redogöra för ett litet problem som vi fortfarande inte har löst, det vill säga hur vi skall få fram de medel som saknas i budgeten efter nästa år - 27 miljoner euro för omställningen av den spanska fiskeflottan.
Detta kvarstår som en fråga i vilken jag är övertygad om att kommissionen kommer att vara kreativ och uppfinningsrik när det gäller nästa års budget - för att se till att få fram pengar, för det förväntas sannerligen.
När det interinstitutionella avtalet ingicks var mekanismen för flexibilitet ett av de inslag som båda parter endast motvilligt gick med på.
Från vår sida berodde motviljan på att det i vilket fall som helst fanns ett utbrett motstånd mot det interinstitutionella avtalet.
Låt oss inte glömma att det antogs av detta parlament med enkel majoritet, inte med kvalificerad majoritet.
Det var en tvistefråga i sig.
Rådet tyckte i vilket fall som helst aldrig om den här idén.
Om jag minns rätt så var det kommissionen som föreslog det som ett sätt att bryta dödläget.
Det var en bra sak att det blev föreslaget för det har gjort det möjligt för oss att " klara skivan " under de tre senaste åren.
Det första tillfället var den stora debatten om hur vi skulle finansiera Kosovo.
Rådet ville inte använda den och vi höll på till absolut sista ögonblicket, om ni kan komma ihåg det omtalade tillfälle i denna kammare då vi hade två omröstningsförteckningar vardera.
Förra året handlade det om hur vi skulle finansiera Serbien.
Det var ett problem i sig och nu måste vi på något vis finansiera omställningen av fiskeflottan och dessutom de gränsöverskridande initiativen.
De senaste tre åren har visat hur budgetplanen håller på att spricka i fogarna.
Jag är övertygad om att detta är något som Colom i Naval skulle ha poängterat.
Vi har en situation där det finns stora problem med kategori 3, kategori 4 och förvisso med kategori 5 i budgetplanen.
Följderna kommer att vara uppenbara för alla om inte parlamentet och rådet på något vis kan komma överens om hur dessa kategorier skall finansieras i framtiden.
Detta är följderna av föranslutningen.
De beror inte nödvändigtvis på utvidgningen i sig.
Förberedelserna för föranslutningen kommer att vara en lika stor huvudvärk som utvidgningen i sig.
Vi har även Afghanistans behov, eller kanske skulle jag säga Afghanistans okända behov.
Vad skall vi göra åt det?
Vad skall vi göra om vi får ett efterlängtat fredsavtal i Mellanöstern?
Varifrån skall de pengarna komma?
För närvarande finns det inte utrymme i kategori 4.
Jag har hört rykten om att kommissionen kanske kommer att föreslå en extra mekanism för flexibilitet för kategori 4.
Om den gör det så skulle det vara ett välkommet tillskott men huruvida rådet skulle gå med på det är en annan fråga.
Vi kan inte låta denna inställning att sticka huvudet i sanden ta överhanden om vi vill vara seriösa i frågan om hur vi hanterar unionens budget och skattebetalarnas utgifter i framtiden.
Förhandlingarna med det belgiska ordförandeskapet vid det andra sammanträdet i förlikningskommittén var 100 procent bättre än vid det första, som var ett slöseri med tid vilket jag lät meddela förra gången.
Det gick i alla fall bra att komma överens med belgarna den här gången, vilket det även gjorde förra gången då jag var huvudföredragande för 1994 års budget.
Det finns områden där vi har våra meningsskiljaktigheter, som t.ex. i kategori 3 där vi alltid har haft svårigheter.
Ett av de viktigaste områdena där vi har olika uppfattning i kategori 5 gäller vårt stöd till kommissionen för reformprogrammet, i synnerhet i fråga om tjänsteförteckningen och de tjänster som behövs.
Men även om vi har kommit överens om tjänsteförteckningen, så röstade budgetutskottet för att en tredjedel av tjänsterna skulle hållas i reserv, om än med en majoritet på en röst.
Samordnarna och föredraganden arbetar hårt för att försöka se till att vi får en ståndpunkt som kan ge en kvalificerad majoritet på torsdag, därför att om vi inte gör det riskerar vi att bli sittande med rådets ståndpunkt vilket inte skulle vara till gagn för kommissionens reformprocess, så som vi skulle önska.
Jag har sett den skrivelse som kommissionsledamöterna Schreyer, Kinnock och de Palacio har skrivit, där de säger att villkoren för frigörande av reserven har uppfyllts.
Om jag inte hade varit ordförande för budgetutskottet skulle jag säga att jag delar sådana tankar, men eftersom jag är ordförande för budgetutskottet kan jag absolut inte säga något sådant.
Jag vill att ni skall veta att förhoppningsvis kommer vi alla att någon gång mellan omröstningen på torsdag och en inte alltför avlägsen framtid att befinna oss i ett läge där vi kan se hur kommissionens förslag förverkligas och vi kan gå vidare med arbetet på att göra Europa till den plats medborgarna förväntar sig att det skall vara och inte förknippat med den air av hemligheter som det utgör för alltför många av dem just nu.
