# ID: svediakorp-gov420696
# author: Colom i Naval (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För det första vill jag be om ursäkt inför plenum för att jag måste avvika, eftersom jag har skyldigheter på grund av min post som vice talman om några minuter, vilket medför att jag inte kommer att kunna delta i den gemensamma debatten.
Det betänkande som jag har äran att lägga fram handlar om ett viktigt bidrag till gemenskapens budgeteringssystem och ekonomiska planering.
Vi hade ett avtal som byggde på en gemensam förklaring av den 20 juli 2000, i vilken vi fastställde ett system för planering och utvärdering av kommissionens verksamhet när det gäller budgetplaner.
Syftet med denna var att tjäna som handledning för budgetmyndighetens beslut, att ge en uppfattning om de tillgängliga marginalerna i varje rubrik med hänsyn till de anslag som har beslutats för programmen under medbeslutandeförfarandet samt underlätta genomförandet av det nya utvärderingsförfarandet som införts till följd av den nämnda gemensamma förklaringen.
Det nuvarande budgetåret är viktigt, och för första gången - vi tackar kommissionen för detta - får vi genom denna möjlighet tillgång till planeringen för budgetrubrikerna 3 och 4, som handlar om vår verksamhet.
Det finns en fråga som intresserar oss, en mycket metodologisk fråga, om hur vi i framtiden skall prognosberäkna de program som redan är antagna, och det finns en enda punkt som bekymrar oss: för vissa program, för vissa budgetposter införs en framtida inflation med hjälp av vad kommissionen kallar en " budgetdeflator " och som det enligt vår åsikt nästan skulle vara lämpligare att benämna en " inflator ".
Där har vi en teknisk motsägelse: budgetplanen uttrycks i fasta europriser medan man i planeringen arbetar med löpande europriser för varje år.
Resultatet blir att när vi når ett avtal vet vi egentligen inte vilket värde vi har för det senaste budgetåret, eftersom det kommer att bero på den reella inflationen.
Vem som helst som har varit syndikalist vet att man kan ljuga med statistik på många sätt och detta är ett av dem: att blanda löpande europriser med fasta europriser, och därför kommer jag inte att utveckla den här punkten närmare.
Ett exempel: genom att dölja den framtida inflationen i ramprogrammet kommer det enligt de siffror som föreslagits av kommissionen att ske en ökning av de årliga anslagen med 14,3 procent mellan åren 2002-2006.
I inflationen döljs det för oss att ökningstakten egentligen bara är 4,9 procent.
Detta är den reella ökningen.
Det andra, skillnaden upp till 14 procent, är inflationen.
Det är detta vi inte tycker om.
Kommissionen sade häromdagen i budgetutskottet att när euron införs kommer inflationen att försvinna.
Prisad vare gud!
Jag godtar det, men jag tillhör inte St. Tomas lärjungar och när det gäller sådana här frågor föredrar jag att röra för att tro.
När jag själv kan bekräfta att inflationen har försvunnit kan jag godta att man tar bort denna slags differentiering mellan fasta och löpande europriser, och detta är alltså kärnfrågan ur vår synpunkt.
Det övriga, det vill säga resten av kommissionens arbete, anser vi vara utmärkt.
Vad vi vill undvika är att hamna i en situation där ju större den reella inflationen är, desto större blir de tillgängliga marginalerna enligt kommissionens sätt att räkna.
Detta är en motsägelse i sig och därför begär vi något mycket enkelt i vårt resolutionsförslag: om det passar kommissionen att fortsätta arbeta, av vilka skäl det än månde vara, med löpande europriser så kan den göra det, men att de uppgifter som den lämnar till parlamentet även uttrycks i fasta europriser.
Detta är den centrala punkten i vårt betänkande.
När det gäller det övriga innehållet gratulerar jag kommissionen till de ansträngningar den har gjort för att för första gången tillhandahålla oss dessa uppgifter.
