# ID: svediakorp-gov420695
# author: Buitenweg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det har redan riktats tackord till Schreyer, till det belgiska ordförandeskapet för dess engagemang och till alla kolleger och medarbetare.
Jag vill därför framför allt rikta mitt tack till min kollega, Costa Neves, för allt hans arbete under det gångna året.
Då tänker jag på det lugn och den noggrannhet som han visade under arbetet, beredvilligheten att ta andras bidrag, även från mindre grupper, på allvar och det sätt på vilket han lyckades att nå samförstånd under förhandlingarna, vilket ju inte var någon liten prestation.
I början av budgetförfarandet verkade det som om den ömma punkten för budgeten 2002 framför allt låg i utgiftskategori 5.
Det gladde jag mig naturligtvis åt som föredragande.
Men nu när vi har kommit in i december kan vi säga att Costa Neves återigen har tagit på sig nyckelrollen, för även utgiftskategori 4 har nu på nytt börjat knaka i alla fogar.
För tredje året i rad har vi blivit tvungna att komplettera budgeten med 200 miljoner via mekanismen för flexibilitet.
Man måste alltså fortsätta att trumma ihop medel för att kunna finansiera Europeiska unionens politiska uppgifter.
Ändå lyckades det även i år att nå en uppgörelse med rådet.
Men vad min grupp beträffar är vårt stöd härvidlag inte riktigt helhjärtat, och det har helt och hållet att göra med de tragiska ritualer och vanor som kännetecknar budgetförfarandet.
Rådets ordförande hyllar gemenskapens budgetmetod i den bemärkelsen att denna metod till sist alltid resulterar i ett avtal, men den årliga budgetdansen är ju framför allt ett något irrationellt förfarande.
Kommissionen lägger ett förslag, rådet tar bort rejält med pengar från det, parlamentet slänger på något ytterligare uppå det, och sedan har vi bara att börja baka bröd under de berömda förhandlingarna.
Jag har ibland lekt med tanken att någon gång avbryta dansen och helt enkelt låta ett par av rådets nedskärningar inom utgiftskategori 5 stå kvar, till exempel de nedskärningar som avser EG-domstolen.
Jag tänkte att det skulle kunna vara nyttigt att för en gångs skull konfrontera rådet med konsekvenserna av dess handlingar och dess ensidiga fixa idé om att hålla sig ordentligt under taket för budgetplanerna.
Jag har tyvärr inte gjort det.
Jag hör kommentarerna; det borde du ha gjort.
Jag har inte gjort det eftersom det annars skulle leda till att fel parter skulle drabbas av detta.
Denna uppfattning om att ta ansvar anknyter på ett bra sätt till den idé som vi också formulerade under första behandlingen, nämligen att politiska löften från regeringschefer och ministrar måste åtföljas av en ekonomisk skiss.
Vi fick de nödvändiga erfarenheterna i samband med återuppbyggnaden på Balkan, och det förefaller mig vara mer rättfärdigt och ärligare om det i fortsättningen omnämns ifall nya uppgifter också kräver nya pengar - och det är då samtidigt även ett löfte - eller att det till exempel är nödvändigt med en nedskärning av fredsprojekt i Mellanöstern eller av projekt mot sexuellt våld i Sydafrika för att det skall vara möjligt att ge hjälp till ett krisområde.
Det är i alla fall en fördel att hjälp till Afghanistan den här gången har varit en framskjuten del av förhandlingarna, och i motsats till Balkan handlar det nu inte om att först ge externa löften på givarkonferenser, varefter vi kunde sätta på plåster, utan dessa har diskuterats under förhandlingarna.
Jag hoppas att detta inte händelsevis var en fråga om god tajming, utan att det var början på en gynnsam utveckling.
En annan bisarr aspekt på budgetförfarandet är genomförandet av budgeten, och från parlamentets sida gör vi oss också skyldiga till tomma löften.
Då vill vi ge många fler miljoner euro till exempelvis Sydamerika utan att vi exakt vet varför endast 60 procent av förra årets pengar har utnyttjats.
Och varje år föresätter vi oss återigen - och det är ingen anledning till att inte göra det i år - att bättre följa hur kommissionen genomför budgeten och även anpassa detta.
Min grupp kommer därför att prioritera detta vid förberedelserna inför budgeten för 2003.
Herr talman!
Min grupp är nöjd med de små ändringarna i rådets budget på området utgifter för utrikespolitik.
Det handlar inte om mycket pengar, men däremot har de stor betydelse.
Det står nu klart att parlamentet från och med nu också bildar sig en mening om rådets budget i fråga om de operativa utgifterna, och det är en fördel.
Herr talman!
Budgeten är ett medel, inget mål.
Den används för att finansiera våra aktiviteter för medborgare i Europa och utanför dess gränser, och om det finns någon slogan som den europeiske politiske strategen inte kan få nog av, då är det att Europa måste komma närmare medborgaren.
Nu är det inte många medborgare som är så nära som invånarna i Elsene, våra grannar i Bryssel, och jag är därför mycket glad åt den punkt i den föreliggande resolutionen där vi uppmanas till att, innan vi utvecklar planer för nya parlamentsbyggnader, först inventera ordentligt vad vi behöver och hur vi kan tillgodose detta och samtidigt väga in de intressen som är viktiga för invånarna i grannskapet.
Jag tackar presidiet för alla ansträngningar, och jag hoppas att den planerade utfrågningen kommer att leda till goda resultat, även i fråga om att behålla den monumentala gamla anläggningen.
Det är viktigt att förklara storartade visioner, men det är också viktigt att se just de praktiska konsekvenserna i vitögat.
