# ID: svediakorp-gov420653
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det är ett bra arbete som utförts i Doha.
Jag tror att vi har tre goda skäl att uppskatta resultaten.
Det första är att så många av länderna i söder deltog och att det finns en början till en verkligt multilateral situation.
Före Doha hade vi ingen agenda som förhandlats i förväg, efter Doha har vi en mängd krav från länderna i söder att behandla.
Konsekvensen är att WTO, som fortfarande är ömtåligt men har större legitimitet, alltså har förstärkts.
Det handlar förvisso ännu inte om någon demokratisering såsom önskats av de icke-statliga organisationerna och de europeiska parlamenten, men avsevärda framsteg har gjorts och Neyts gör rätt i att betona öppenheten och den förbättrade metoden i Doha.
Jag upplevde inte de allmänna protesterna som Caroline Lucas, jag hörde tvärtom en viss allmän lättnad över att man äntligen kunde uppnå en viss konsensus om denna metod.
Jag vill tillägga, och jag var förvånad över att ni inte talade om det inledningsvis, att vi har ett åtagande att förhandla om tvistlösningsorganet.
För det andra har en dörr öppnats för att granska samstämmigheten mellan samhällsval och handelsregler.
Liberaliseringen fortsätter förvisso, bl. a. för att uppfylla de södra ländernas intressen när det gäller tillträde till marknaden.
Men tack vare Europeiska unionen, och jag tror vi kan tacka Pascal Lamy för hans beslutsamhet, har vi början till en bred dagordning: vi kommer att kunna förhandla om miljön, investeringarna och konkurrensen på grundval av ett verkligt samförstånd.
Det är fortfarande lite, och man kan förstå dem bland de icke-statliga organisationerna som ville ha en mer ambitiös dagordning, som bl. a. innefattar de sociala frågorna.
Men för att uppnå detta måste både de och vi häva omfattande motsättningar.
Man kan inte tysta ned intressemotsättningar och alltid utge sig för att tala för de södra ländernas räkning.
Skillnaderna måste tas upp för att verkligen kunna överbryggas, och det är på så sätt som vi, med en effektiv nord-syd-förbindelse, kunde vinna när det gäller läkemedlen.
På samma sätt kommer vi bara att kunna vinna när det gäller de sociala frågorna om vi noga funderar över hur vi skall bidra till att förstärka den internationella fackföreningsrörelsen.
För det tredje beviljades för första gången lika mycket plats för genomförande som för nya frågor.
Inte heller här har jag läst resultaten på samma sätt som Caroline.
Vi har gjort framsteg när det gäller metoden och vi tackar Indien, det är inte en bedömning i förväg utan en bedömning under förhandlingarnas gång: textil, jordbruk, antidumpningsåtgärder, anslag och till och med immaterialrätt förhandlas, och det finns möjlighet till omförhandling.
Avslutningsvis återstår stora ansträngningar för att tåget skall rulla på och gå i rätt riktning, och jag vill framföra två idéer: den första är att unionens handelspolitik löper stor risk att begränsas av avsaknaden av en gemensam politik.
Vi har en viss brist på sammanhållning, och skyldigheten att klargöra vår sociala modell för jordbruket och industrin.
Fråga nummer två: den sociala frågan är emblematisk.
Det blir inte fråga om att avstå och att hålla sig till ILO.
Europeiska unionen måste kräva multilaterala sociala dimensioner för utveckling och solidaritet.
Vi har därför mycket arbete framför oss, men det skrämmer oss inte.
