# ID: svediakorp-gov420646
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,639
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Kommissionen anser att ministermötet i Doha avslutades framgångsrikt, med tanke på unionens målsättningar, men även med tanke på utvecklingsländernas intressen och behoven inom världsekonomin och det multilaterala handelssystemet.
Vi återkom från Doha med ett WTO som var både starkare och bättre balanserat, vilket var den centrala målsättningen i det mandat som rådet och er kammare givit förhandlarna.
Resultatet motsvarar därför i mycket stor utsträckning ett antal av de frågeställningar ni själva uttryckt här i kammaren, bl.a. i de två resolutionerna av den 25 oktober.
Jag skall kort försöka visa er på vilket sätt de motsvarar unionens tre huvudmålsättningar: integration av utvecklingsländerna, bättre förvaltning av globaliseringen och bättre tillgång till marknaden för alla.
Låt oss börja med den första målsättningen: utvecklingsländernas integration i världsekonomin.
Den är fullständigt och kontinuerligt närvarande i varje beståndsdel av det förhandlingsprogram som vi antog i Doha.
Vi har ur utvecklingspolitikens synvinkel gjort framsteg när det gäller de fyra aspekter av handelspolitiken som är kritiska för utvecklingen: bättre tillgång till våra marknader för utvecklingsländerna, bättre inrikespolitik, bl. a. när det gäller " investering, konkurrens, offentlig upphandling " i vårt arbetsprogram, tydligare roll för utvecklingsländerna i den multilaterala förhandlingsprocessen och avslutningsvis ökade möjligheter för dessa länder att få del i avregleringen av handeln.
En punkt jag vill betona är förhandlingsprocessen.
I det sammanhanget tror jag såsom rådets ordförande just erinrat om - och jag är hundraprocentigt överens med henne - att arbetssättet i Doha varit öppnare och faktiskt gjort det möjligt för utvecklingsländerna, vilka som ni minns lämnade Seattle ibland frustrerade, ibland rasande, att delta fullt ut i beslutsfattandet.
Det är en viktig utveckling.
När det gäller tekniskt stöd till utvecklingsländerna bör vi, både inom kommissionen, tillsammans med rådet, och så småningom med parlamentet, på nytt diskutera hur unionen fördelar sina ansträngningar, i sin egenskap av union och via medlemsstaterna, när det gäller programmen för tekniskt stöd till utvecklingsländerna på handelsområdet.
Låt oss slutligen erinra om att i en fråga som var viktig för er, och som gäller den särskilda situationen för de minst utvecklade länderna, har det som uppnåddes vid FN: s tredje konferens om de minst utvecklade länderna i Bryssel nu införlivats i WTO: s arbetsprogram, vilket också är en bra nyhet.
Neyts-Uyttebroeck har redan nämnt förklaringen om immateriella rättigheter och hälsa, som jag tror är ganska typiskt för det vi uppnått, så snart unionen gjort det lite svåra men slutligen positiva valet att försöka förena Förenta staternas oro med den som tredje man känner.
Det är ett konkret fall där vår roll som mellanhand, där vi varit öppna för båda sidors uppfattning, till slut visat sig vara den rätta.
Unionens målsättning nummer två var att förbättra förvaltningen av globaliseringen.
Ni känner till kommissionens åsikter på den punkten.
Vi står i dag inför en brist på multilaterala regler, så att de ekonomiska aktörernas jämlikhet, öppenhet i transaktionerna, bevarandet av ett antal av samhällets värderingar ifrågasätts och även orsakar rädsla eller oro.
Internationaliseringen av marknaderna har gått framåt snabbare än institutionerna och regleringsmekanismerna.
Det gäller såväl på det ekonomiska området, som det sociala och miljömässiga.
Vi behöver alltså, och ni känner till vår uppfattning på den punkten, samstämmighet mellan alla beståndsdelar av det multilaterala systemet, mer varaktiga förbindelser, som är tydligare och bättre bekräftade mellan de olika pelarna.
WTO är en av dessa pelare.
Det är inte den enda och den kan inte ensam bära tyngden av denna samstämmighet.
På den punkten utgör Doha ett uppskattat framsteg som, ännu en gång, är i enlighet med vårt mandat.
När det gäller reglering av marknaderna, är världsomfattande regler om investeringar, konkurrens, offentlig upphandling och underlättande av handeln nu en del av arbetsprogrammet.
När det gäller miljön kommer Doha att bidra till större internationell samstämmighet genom förhandlingar som syftar till att klargöra ställningen för de multilaterala avtalen om miljön inom WTO.
Som ni vet fick unionen kämpa hårt för att uppnå detta beslut.
Det var helt rätt tror jag, eftersom det är ett första steg på vägen mot en bättre fördelning av den internationella ledningen mellan de olika pelarna, i detta fall mellan handelspelaren och miljöpelaren.
Med tanke på bristande samstämmighet och möjliga konflikter vill vi inte att den skall fortsätta att vara fullständigt beroende av WTO: s tvistlösningsorgan, vilka förtjänster denna mekanism än har.
När det gäller en av frågorna inom internationell förvaltning dolde vi inte vår besvikelse över resultatet av förhandlingen, ett resultat som vi accepterade på plats.
Det handlar om de sociala frågorna.
Det blev ingen allmän överenskommelse för att en så tydlig koppling skulle accepteras som vi önskade mellan Internationella arbetsorganisationen och andra organisationer, däribland WTO.
Vi beklagar det.
Denna idé stötte på politiskt motstånd från utvecklingsländerna och vi lyckades inte överbrygga detta.
Det är inte någon anledning för oss att resignera.
Jag tror tvärtom att vi måste använda alla tillgängliga multilaterala medel för att få denna idé att gå framåt, en idé som var unionens och som ingick i vårt mandat, bl. a. genom att förstärka den internationella arbetsorganisationen på det multilaterala planet.
I brist på multilaterala framgångar på denna punkt skall vi utveckla, och har också nyligen utvecklat, övriga aspekter av gemenskapspolitiken, bl. a. den bilaterala och den unilaterala delen.
Ur den synvinkeln är det avtal om att förnya handelspreferenserna, som vi uppnådde i rådet i går med kvalificerad majoritet, en god nyhet.
Det visar för alla som tycker denna punkt är viktig att även om vi inte lyckades tränga igenom på alla fronter tog vi åtminstone på den unilaterala fronten ett viktigt steg i går, genom att rådet och parlamentet, liksom rådet (ekonomiska och sociala frågor), stödde denna ståndpunkt.
När det gäller frågorna om hur WTO fungerar hade ert parlament ett antal punkter som ni ville ta upp.
På den punkten finns en god nyhet, nämligen att Doha faktiskt fungerade på ett mer öppet sätt och att den ganska intelligenta kombinationen av sammanträden i kammaren, begränsade möten och regionalt deltagande med variabel geometri, gjorde det möjligt för exempelvis den afrikanska kontinenten att i mycket hög grad vara delaktig i besluten.
En mindre bra nyhet är att det för närvarande inte finns något beslut i detta förhandlingsprogram om reformen av själva Världshandelsorganisationen.
Detta stöddes för övrigt uppriktigt sagt inte av någon, bl. a. med tanke på riskerna med blockering som denna fråga oundvikligen leder till.
Jag tror att det får bli en annan gång och att den förhandlingsrunda vi inledde i Doha inte kommer att avslutas utan att denna fråga återigen hamnat på bordet.
Ur synvinkeln med bl. a. förbindelsen med de nationella parlamenten eller er egen kammare godtogs inte förslaget att i förklaringen införa en hänvisning till en närmare koppling till medlemsstaternas parlament.
Den godkändes inte till följd av påtryckningar från ett antal utvecklingsländer som inte är så positiva till denna idé, men också på grund av en amerikansk ståndpunkt som var minst sagt reserverad.
I vilket fall som helst fanns inte tillräckligt många företrädare för de amerikanska parlamentariska myndigheterna på plats för att på allvar puffa för frågan.
Där står vi för närvarande.
Det betyder inte att vi, när det gäller kommissionen och parlamentet, inte redan arbetar i den anda vi vill införa i WTO, dvs. genom öppenhet, information, samråd.
Vi gör det, tror jag, till glädje för dem bland er som är intresserade av dessa frågor och jag har för avsikt att fortsätta.
Den sista målsättningen gäller en fortsatt liberalisering av själva handeln: liberalisering av handeln med varor, tjänster, investeringar, bidrag till världens tillväxt och därmed till att minska fattigdomen, om vi kan göra framsteg med reglerna för en rättvis fördelning av vinsterna.
På denna punkt är resultatet helt i överensstämmelse med det vi önskar.
Det gäller avskaffandet av tullar för varor: i detta sammanhang ser vi exempelvis tydligt frågorna om tarifftoppar.
Det gäller avregleringen på tjänsteområdet: tidsplanen är fastställd, förhandlingarna borde innebära avsevärda utkomstmöjligheter för företagen i unionen.
Ni vet, och de av er som var på plats såg till det, att vår oro när det gäller konsumentskydd, hälsa, utbildning och offentlig service eller kulturell mångfald beaktats.
Förhandlingsprogrammet som antogs i Doha förbinder oss inte på något sätt att gå förbi de gränser som fastställts både av rådet och av parlamentet på denna punkt.
Den sista punkten slutligen är jordbruket.
Jag skall lämna ordet till Franz Fischler som kommer att berätta lite mer om detta.
Jag tror att vi även här har uppnått vårt huvudsakliga mål, nämligen att bevara unionens förmåga att få den gemensamma jordbrukspolitiken att utvecklas i den takt som unionens institutioner beslutar om.
Avslutningsvis vill jag i egenskap av, låt oss kalla det huvudförhandlare, säga att arbetet med det belgiska ordförandeskapet, och via det belgiska ordförandeskapet med medlemsstaterna, vars närvaro inte alltid är så praktisk under dessa förhållanden, var en av nycklarna till att resultatet blev så framgångsrikt.
Jag har redan sagt det offentligt.
Jag tycker det är normalt att det är till er jag säger det slutgiltigt.
(Applåder)
