# ID: svediakorp-gov420631
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionsordförande, fru rådsordförande!
Jag skulle vilja komma med några kommentarer om den fråga som står i centrum för diskussionen i dag: lagstiftningsprogrammet och kommissionens arbetsprogram.
Herr kommissionsordförande!
Ni har sagt att ni vill ha ett fullständigt och öppet samarbete mellan kommissionen och parlamentet.
Det är mycket bra.
Ni har sagt att för att Europaparlamentet skall kunna vara starkt krävs en stark kommission.
Det är vi överens om.
Men ni måste förstå att vi inte kan acceptera att behandlas som kommissionens mer eller mindre fogliga statister.
Vi instämmer självfallet och utan förbehåll i att det är viktigt att arbetsprogrammet blir politiskt lättläst, vilket är fallet här, men det befriar er inte från att lägga fram ett lagstiftningsprogram.
I dag har vi emellertid ett arbetsprogram, som vi fick i sista minuten, och ett lagstiftningsprogram som vi fick kännedom om först i går kväll.
Det är svårt för oss att arbeta under sådana förhållanden.
Europaparlamentet lider redan av att inte ha någon som helst initiativrätt på lagstiftningsområdet, även vid brister inom kommissionen - vilket enligt min uppfattning är en institutionell avvikelse som bör rättas till för att det demokratiska underskottet skall kunna undanröjas.
Parlamentet har ändå en aktiv rätt till samarbete som erkänns av kommissionen.
Jag erinrar om att ett ramavtal alltsedan mandatperiodens början knyter oss till kommissionen, och i avtalet anges tydligt parlamentets roll i lagstiftningsprocessen.
Enligt detta avtal skulle lagstiftningsprogrammet för 2002 ha lagts fram för oss i oktober, tillsammans med en utvärdering av det tidigare programmet, och då skulle vi ha kunnat framföra kritik, kommentarer och förslag vid ett politiskt lämpligare tillfälle och inom rimliga tidsfrister.
Det bör betonas hur relevant det skulle vara på det politiska planet att de politiska debatterna om budgeten och lagstiftningsprogrammet förstärks och kompletteras ömsesidigt.
Oktober och november passar bra för det.
I dag ligger vi två månader efter och vi har inget lagstiftningsprogram, eller snarare - vi har just upptäckt det.
Under dessa förhållanden anser jag att parlamentet de facto berövats sin möjlighet till kontroll och inflytande, vilket inte är bra.
Jag skall också erinra om några konkreta fakta: den 30 november, för bara några dagar sedan, hade man genomfört mindre än hälften av programmet för 2001.
Hälften av de initiativ som tagits ingick för övrigt inte i lagstiftningsprogrammet för 2001.
Det är minst sagt förvånande: det är enkelt att tillstå att de oförutsedda händelser som kullkastat den politiska agendan motiverade förslag där man tog hänsyn till dessa genomgripande förändringar, men om man noga läser texterna visar det sig att dessa nya förslag till stor del inte har något att göra med de aktuella händelserna eller åtminstone skulle ha kunnat lämnas in vid ett annat tillfälle än i anslutning till programmet för 2001.
Detta visar enligt mig - och jag tror att flertalet medlemmar i min grupp instämmer - på en ganska stor oordning inom kommissionen, och en brist på gemensam syn på de riktlinjer som bör styra det gemensamma arbetet i våra institutioner.
De förklaringar ni lämnar för att motivera detta, och som har att göra med den interna reformen av kommissionen, kan inte tillfredsställa oss i evighet.
Jag vill påpeka att dessa förklaringar funnits sedan mandatperiodens början.
Herr kommissionsordförande!
Vi kan inte acceptera att Europaparlamentet fråntas sin kontrollfunktion som tydligt erkänns; den här situationen är varken bra för parlamentet eller kommissionen själv.
Vid ett tillfälle när man talar om god förvaltning och försoning med medborgaren, är det minsta man kan begära att de åtaganden som gjorts respekteras, och det gäller även för parlamentets företrädesrätter.
