# ID: svediakorp-gov420615
# author: Schierhuber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-12-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Först vill jag gratulera föredraganden och Europaparlamentets förlikningskommitté så hjärtligt.
Denna envishet har slutligen lett till ett resultat som är värt att visas upp.
Efter förhandlingarna med kommissionen och rådet inom ramen för förlikningsförfarandet, vilka har pågått i två år, har man äntligen lyckats finna en kompromiss när det gäller föreskrifterna om märkningen av foderblandningar.
Kammaren kan, tror jag, i morgon helt lugnt rösta om detta direktiv.
Detta direktiv är för mig ett bevis på att Europaparlamentet i framtiden bör ha medbeslutanderätt även när det gäller jordbruksfrågor.
Kärnpunkterna var, som vi alla vet, den öppna deklarationen, positivlistan och en utvärderingsrapport.
Europaparlamentets huvudsakliga önskemål var att exakta märkningsföreskrifter skulle fastslås, som både i kvantitativt och kvalitativt hänseende obligatoriskt ger uppgifter om råvarorna.
Tillsammans med rådet, som ursprungligen inte delade denna ståndpunkt, kunde man ändå till slut enas om en kompromisstext.
Där sägs det nu att råvarorna obligatoriskt måste anges i viktprocent med en marginal, och även att jordbrukarna på begäran måste ges uppgifter om de exakta procentsatserna.
Bara genom detta bindande fastställande av de tillåtna råvarorna kan det garanteras att konsumenterna i framtiden åter kan få större förtroende för jordbrukarnas produkter, och vi vet i hur stor utsträckning jordbrukarna behöver denna respekt och förtroende från konsumenterna.
Positivlistan, som måste läggas fram till slutet av 2002, bör medge detta.
Som något positivt vill jag även påpeka att parlamentet också måste delta vid framtida ändringar av direktivet.
